Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spitta, Friedrich Adolf Wilhelm - Spitta (Spitta-Bey), Wilhelm - Spitta, Heinrich Theodor Johann - Spitteler, Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
761
Spitteler
762
i Wittingen, blef, efter att ha innehaft ett
par prästerliga befattningar, 1887 professor i
nytesta-mentlig exegetik och praktisk teologi i
Strassburg. Bland hans många exegetiska, hymnologiska
och liturgiska skrifter märkas Der brief des Julius
Afri-canus an Aristides (1877), Der knabe Jesus
(1883), Luther und der evangelische gottesdienst
(1884), Der zweite brief des Petrus und der brief des
Judas (1885), Die offenbarung des Johannes untersucht
(1889), Christi predigt an die geister (1890),
Pre-digten (2 bd, 1886-91), Die apostelgeschichte,
ihre quellen und deren geschichtlicher wert (1891),
Zur geschichte und litteratur des urchristentums
(2 bd, 1893-96), Gottesdienst und kunst (1895), Der
gottesdienst des urchristentums und seine bedeutung
jur die liturgische praxis der gegenwart (1901), Die
Heder Luthers in ihrer bedeutung jur das evangelische
kirchenlied (1905), Studien zu Luthers Hedern (1906),
Die synoptische grundschrift in ihrer ilberlieferung
durch das Lukas evangelium (1912; mot det vanliga
antagandet, att Markusevangeliet är det äldsta,
söker S. här åt Lukasevangeliet häfda prioriteten),
Ein lebensbild Jesu aus den drei ersten evangelien
(s. å.) och Das deutsche kirchenlied (s. å.). S. utger
"Monatsschrift fur gottesdienst und kirchliche kunst"
(1896 ff.). Han är äfven psalmdiktare, och hans
bönepsalm för kejsaren ("Gott und herr, in deinem
sohne", 1897) sjunges allmänt inom tyska kyrkan. I
den af F. Fehr utg. serien "I religiösa och kyrkliga
frågor" ha öfversatts "Om den heliga nattvarden"
(1891; ur S:s Zur reform des evangelischen kultus,
s. å.) och "Bref rörande den evangeliska gudstjänsten"
(1893).
4. (Sp itta-Bey), Wilhelm S., den föregåendes
broder, orientalist, f. 1853 i Wittingen, Hannover,
d. 1883 i Lippspringe, Westfalen, studerade i
Göttingen och Leipzig, blef filos, doktor 1875 och
bibliotekarie vid kedivens bibliotek i Kairo
1875; han arbetade energiskt med katalogiseringen
af dess rika samlingar, men fick först 1881 ett
anslag till katalogens tryckning. 1882 blef
han plötsligt afsatt, utan att något skäl därtill
angafs. S:s förnämsta arbeten äro Zur
geschichte Abu ’l-Hasan al-Asch(ari3s (1876),
Grammatik des ara-bischen vulgärdialectes von Aegypten
(1880), den första rent vetenskapliga undersökningen
af en modern arabisk dialekt, och Contes arabes
mödernes recueillis et traduits (1883).
5. Heinrich Theodor Johann S., filosof, f. 1849 i
Berlin, professor i Tubingen. Skrifter: Die schlaf-
und traumzustände der menschlichen seele (1878;
2:a uppl. 1892), Die willensbestim-mungen und
ihr verhältnis zu den impulsiven handlungen
(1881; 2:a uppl. 1892) m. fl.
1. E.M.R, E.N.S-g. 2. E.F-t. 3
J. P. E. N. S-g. 4. K. V. Z. 5. S-e.
SpFtteler, Carl, tysk-schweizisk författare, f. 24
april 1845 i Liestal, kantonen Basel, var under
uppväxtåren starkt intresserad af teckning och musik,
studerade 1863-65 juridik vid universitetet i Basel,
öfvergick därpå till teologien, som han studerade
i Zürich 1866, Heidelberg och Basel, där han tog
sin examen våren 1871. Därefter vistades han som
huslärare i Ryssland 1871-79, var 1879-85 lärare vid
skolor i Bern och Neuve-ville, hvarpå han hade plats
som tidningsman i Basel och Zürich till 1892. Ett
arf gjorde honom
då emellertid ekonomiskt oberoende, och sedan
dess har han bott i Luzern, sysselsatt endast med
författarskap. Han är hedersborgare i kantonen
Luzern och har kallats till filos, hedersdoktor. -
Efter mångårigt förberedelsearbete offentliggjorde
S. 1880-81 under pseudonymen Felix Tandem den i
viss mån om Nietz-sches "Also sprach Zarathustra"
påminnande, men tidigare utgifna Prometheus und
Epimetheus (3:e uppl. 1911). I en af bibelns
stil påverkad, rytmisk prosa gaf S. genom detta
mytiska epos en svårmodigt storslagen bild af sin
lifsuppfattning. De från grekiska och hebreiska
mytologien hämtade namnen på diktens gestalter
bäras af väsen, som genomlefva af S. fritt uppfunna
öden. Den stora, handlande och lidande personligheten
är diktens hjälte och manande ideal, motsatsen
mellan hjältar och hjord-människor (Nietzsches "de
mycket-för-många"), gudar och afgudar, själsstorhet
och sinnlig njutning dess patos. - Denna, trots
sin åskådlighet och kraft icke lättillgängliga
diktning med sin heroiska och mot "tidsandan"
oppositionella åskådning gick absolut obemärkt
förbi. Extramundana (1882; 2:a uppl. 1905) ger sju
allegoriska dikter (på femfotade trokéer) om världens
uppkomst. Schmetterlinge (1889; 2:a uppl. 1907),
Balladen (1896; 2:a uppl. 1906) och Glockenlieder^
(1906; 2:a uppl. 1910), tre samlingar mindre, lyriska
och episka dikter, icke alltid formbehärskade,
men rika på visuell skönhet, prakt och glans,
och djupsinniga parabler. Liksom för att vinna
mer realitet i sin framställning uppsökte han i
berättelsesamlingen Friedli der Kolderi (1891)
olika moderna prosaformer: rysk naturalism, fransk
följetongsstil m. m. Gustav (1892) är en idyll,
där ungdomsminnen bidragit till stämningens
ro. Betydelsefullast af hans prosaberättelser
är Conrad, der leut-nant (1898; 2:a uppl. 1906),
en med säregen naturalistisk teknik gifven, mörk
och hård framställning ur samtidslifvet. Skarp,
åt olika sidor riktad litterär satir är innehållet
i parablerna Literarische gleichnisse (1892;
2:a uppl. 1908). Lachende wahrheiten (1898; 2:a
uppl. 1905) samlar S:s alltifrån 1880 skrifna essayer
och smärre uppsatser. Till S:s mindre verk hör äfven
den friska pojkboken Die mädchenfeinde (skrifven 1890
-91, i bokform 1907; "Flickhatarne Gerold och Hansli",
1913). 1900-04 utkom S:s största och personligaste
verk, Olympischer fruhling (en omarbetning utgafs
1909; ny uppl. 1911), ett mytologiskt epos på rimmad,
sexfotad jambisk vers, hvars gestaltning påminner
om konstnären Max Klinger, är liksom hans första
arbete fylldt af gestalter, hvilkas namn hämtats
från den grekiska myten, ehuru deras väsen och öden
fritt skapats af skalden. Icke ett strängt slutet
konstverk, utan en episodrik, i hvad man kallat
"realistisk idealstil" affattad sångsamling med
symbolisk innebörd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
