Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm / 781-782 (1917) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spontini, Gasparo Luigi Pacifico - Spontning - Sponton - Spontvägg - Sponviken - Spoof, Karl Johan - Spor - Sporaderna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mera storstilade arbeten. Han blef 1829 hedersdoktor
vid universitetet i Halle. S. var en utmärkt dirigent,
men hans of vemodiga, despotiska sätt, snikenhet och
motvillighet mot den nationella tyska operan (Weber
m. fl.) gjorde hans ställning alltmer ohållbar. Han
pensionerades 1841 och lämnade 1842 Berlin. De sista
lefnadsåren tillbragte han i Paris och Italien. Påfven
upphöjde honom 1844 till grefve af Sant’ Andrea. S:s
förnämsta operor upplefde under 1840-talet en ny
glansperiod på Tysklands scener. Sitt världsrykte
har han vunnit som hufvudman för den franska heroiska
operan. Han utmärker sig i det patetiska, i masskörer,
dramatiska arior och mäktiga orkesterverkningar
samt har utöfvat inflytande på såväl Berlioz och
Meyerbeer som Wagner. S. var sedan 1811 led. af
Mus. akad. i Stockholm. Biogr, af öttinger (1843)
och C. Kobert (1883). Han har dessutom skildrats af
bl. a. Wagner (i "Skrifter", del V) och Ph. Spitta
(i "Zur musik"). A. L. (E. F-t.)

Spontning, bygnk. Se Spont.

Sponton (it. spontone, fr. esponton), krigsv.,
halfpik (se Pik), användes som vapen vid infan-


Sponton, omkr. år 1700. (Artillerimuseum,
Stockholm.)

teriet från midten af 1600-talet till slutet af
1700-talet. Spontonen aflades i Sverige 1791. O. K-a.

Spontvägg. Se Spont.

Sponviken [spwn-], norsk hållstation för ångbåtar
vid Svinesund, Smaalenenes amt. 695 inv. (1910). -
Befästningar vid S., på Kjeön vid Svinesunds
mynning, anlades 54 m. öfver vattnet i okt. 1675,
då en träredutt byggdes och sedan bestyckades med
2 trepundiga järnkanoner. S. iståndsattes 1678
och ombyggdes fullständigt 1698-1701, hvarefter
"forteressen" bestod af ett fyrkantigt stentorn,
omgifvet af ett tenaljeradt murverk och jordvall
samt var bestyckadt med 8 (sedan 1709 10)
kanoner. Besättningen uppgick 1716 till 150
man. Enär S. d. å. befanns vara hinderligt för
svenskarnas tillämnade broslagning öfver Svinesund
och för deras in- och utsegling, sändes 22 maj ett
mindre detachement att intaga detsamma, men detta
misslyckades. 4 juni satte öfverste Rosenstierna
sig då med 900 man fast i bergen omkring S., mot
hvilken gevärseld öppnades; och den 6, då kung Karl
XII själf kommit tillstädes, kastades bomber ur 2
mörsare med den påföljd, att kommendanten löjtnant
Günther s. d. kapitulerade. Svenskarna brände sedan
och raserade S. den 9 och förde kanonerna till Torpum.
L. W:son M.

Spoof [spwv], Karl Johan, finsk krigare, f. 1773
i Paldamo socken i Österbotten, d. 1809 i Torneå,
deltog i 1788-90 års krig, tjänte sedermera någon
tid i Pommern och erhöll fältväbelsgrad. 1808, efter
slaget vid Lappo, upprättade han tills, med J. J. Roth
(se d. o.) en på militäriskt sätt inöfvad ströfkår af
bönder, hvilken länge efter den finsk-svenska arméns
återtåg mot Österbotten i trakterna af Näsijärvi och
Ruovesi företrädesvis sjöledes uppsnappade ryssarnas
ammunitions- och spannmålstransporter samt därigenom
bragte hela ryska hären i stor fara. I de ryske
generalernas rapporter gick S. under benämningen
"general Spuff", liksom Roth nämndes "amiral Rutt",
men nådde i själfva verket icke högre rang än
underofficers. Han återgick sedermera till armén.
A. G. F.

Spor, plur. sporer (grek. spora’, säd), Groddkorn,
Fröstoft, bot., benämnas fortplantningsorganen hos
kryptogamerna, hvilka just för dessa organs skull
äfven kallas sporväxter (Sporophyta). Sporerna,
som bestå af en eller flera celler, ha mycket
växlande form: rund, tetraedrisk, oval, elliptisk,
långsträckt, trådlik o. s. v. Sporerna skulle
motsvara fanerogamernas frön, men de skiljas
från dessa väsentligt genom uppkomstsättet och
därigenom, att de utbildade fröna innehålla ett
växtämne (embryo), som helt och hållet saknas hos
sporerna. De kunna uppkomma direkt eller indirekt
som resultat af en befruktning eller på könlös väg,
antingen endogent, i sporangier, eller exogent,
af snörda af andra celler. Direkt eller indirekt
på sexuell väg bildas oosporerna och zygosporerna
hos vissa alger och svampar (t. ex. Oedogoniaceæ,
Characeæ, Conjugatæ, Phycomycetes), karposporerna
hos rödalgerna och askosporerna hos askomyceterna och
lafvarna. På endogen väg bildas sporerna (endosporer)
hos bakterierna, de flesta slemsvampar, de nakna,
själfrörliga s. k. svärmsporerna l. zoosporerna hos
grönalger, heterokonter, brunalger och oomyceter,
tetrasporerna hos rödalger, askosporerna, och
mossornas och ormbunkarnas sporer. Exogent bildas
sporerna hos blåalgerna och svamparnas konidier
(exosporer) och basidiosporer. Hos oosporer,
zygosporer och mossornas och ormbunkarnas sporer
är sporväggen bildad af två eller flera lager,
af hvilka det yttersta (exosporium) vanligen är
tjockare än det inre (endosporium) samt färgadt
och försedt med porer, vårtor, lister eller andra
slag af upphöjningar. Sporerna gro på olika sätt,
hvarvid bildas groddtrådar, t. ex. hos algerna,
svamparna och mossorna, nakna, själfrörliga celler
(hos slemsvamparna och oosporerna hos vissa alger och
svampar) eller prothallier (hos ormbunkarna). Deras
groning kan ske omedelbart efter mognaden eller
först efter en hvilperiod (hvilsporer, se Hvilceller,
klamydosporer l. klamydoter, se d. o.).

Många kryptogamer ha flera slag af sporer, af hvilka
ofta ett slag speciellt tjänstgör som förökningsorgan
och ett annat slag är tjockväggiga och på reservnäring
rika hvilsporer, som uthärda torka och köld och
trygga artens existens till nästa vegetationsperiod;
så är fallet hos en mängd alger och svampar. Flera
ormbunkartade växter, t. ex. Selaginella, Azolla,
Isoetes m. fl., ha två slag af sporer, mikrosporer
och makrosporer (megasporer), af hvilka de
förra vid groningen utveckla hanprothallier,
de senare honprothallier. En del bakterier,
blåalger, Caulerpa, de flesta diatomacéerna
samt alla fukacéer sakna alldeles sporer eller
egentliga sådana. Ekonomisk betydelse ha sporerna af
Lycopodium, som utgöra drogen nikt. Jfr Sporangium.
G. L-m.

Sporaderna (grek. spora’des, "de spridda öarna",
så kallade i mots. till Cykladerna, "de i ring
liggande öarna"), gemensam

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>