Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sporaderna - Sporaderna i Stilla hafvet - Sporadisk - Sporangiefrukt - Sporangium - Sporck, Johann von - Sporco - Sporer - Sporfrukt - Sporgömme - Sporgömsamling - Sporhus - Spothylsa - Sporkapsel - Sporkropp - Sporlager - Spormodercell - Sporocarpium - Sporocyst - Sporofyll - Sporofyt - Sporogen - Sporogon - Sporokarp - Sporon, Benjamin Georg - Sporophyta - Sporotrichos - Sporozoa - Sporplättar - Sporre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
benämning på en mängd öar i grekiska arkipelagen,
belägna dels utanför Tessalien och Eubea, dels
utanför Mindre Asiens sydvästra kust. De delas i två
grupper: norra S., inalles 77 klippöar, bestående af
skiffer och marmor, belägna n ö. om Eubea; af dessa
äro de viktigaste Skiathos, Skopelos, Chiliodromia
(l. Halonesos), Kyra, Panagia (oriktigt Pelagonisi)
och Skyros, hvilken hör till nomos Eubea, medan
de öfriga bilda en eparki i nomos Magnesia; och
södra S., som ligga s. v. om Mindre Asien och
bestå af Chios, Psara, Samos, Nikaria (Ikaria),
Patmos, Leros, Kalymnos, Kos, Nisyros, Iliaki,
Symi, Rhodos, Karpathos jämte många smärre. Äfven
södra S. äro bergiga; många sakna alldeles vatten,
men de andra äro bördiga. Forntidens greker
innefattade under namnet S. endast de i Ikariska
hafvet liggande öarna (från Rhodos till Nikaria).
J. F. N.
Sporaderna i Stilla hafvet kallas de små
kringspridda korallöarna i nordöstra delen af
mellersta Polynesien mellan 6° s. br. och 6°
n. br. Dit höra Palmyra, Washington, Fanning,
Christinas, Jarvis, Malden, Starbuck m. fl. öar,
hvilka alla tillhöra Storbritannien och
tillhopa omfatta 668 kvkm. med omkr. 200 inv.
J. F. N.
Sporadisk (af grek. sporadiko’s, spridd),
förekommande här och där eller då och då, uppträdande
enstaka. Sporadisk säges t. ex. om en sjukdom,
när den förekommer i spridda fall, i motsats till
epidemisk, när fallen äro samlade på en viss ort och
en begränsad tid.
Spora’ngiefrukt, bot. Se Sporocarpium.
Spora’ngium, Sporgömme, bot., en cell eller
cellkomplex, som innehåller sporer. Sporerna frigöras
därigenom, att sporangiet öppnar sig med ett hål eller
en spricka eller alldeles upplöses. Sporangierna kunna
vara ensamsittande eller samlade på olika sätt, hos de
flesta askomyceter i ett hymenium, hos ormbunkarna i
sori. De kunna innehålla ett stort antal eller endast
några få sporer, hos askomyceterna, hvilkas sporangium
kallas ascus (sporhylsa, sporsäck), vanligen 8,
hos floridéerna 4 (tetrasporangium). Sporerna
bildas antingen direkt af sporangiets cellinnehåll
(hos de flesta alger och svampar) eller af särskilda
spor-moderceller, som uppstå i den cellkomplex, hvaraf
sporangiet uppkommer (hos mossor och ormbunkar).
G. L-m.
Sporck, Johann von, riksgrefve (1664), österrikisk
fältherre, f. omkr. 1600 i närheten af Delbruck
i biskopsdömet Paderborn, d. 1679, kämpade under
Trettioåriga kriget först i Ligans här, hvarunder
han 1645 föll i svensk fångenskap, men trädde 1647 i
kejserlig tjänst. Han förde som rytterigeneral under
Montecuccoli 1657-60 befäl mot svenskarna i Polen,
Slesvig och Holstein, hade 1664 väsentlig andel i
österrikarnas seger öfver turkarna i slaget vid S:t
Gotthard, utnämndes till fältmarskalk samt kämpade
1673-75 mot fransmännen i Nederländerna och vid
Rhen. Monogr. af G. J. Rosenkranz (2:a uppl. 1854).
Sporco (förk. spco), it. (bet. eg. smutsig), hand.,
varors vikt med fastage eller omslag, detsamma som,
men mindre ofta användt än brutto.
Sporer. Se Spor.
Sporfrukt, bot. Se Fruktkropp och Sporocarpium.
Sporgömme, bot. Se Sporangium.
Sporgömsamling. bot., detsamma som sorus (se Sori).
Sporhus, bot. Se Sporkapsel.
Sporhylsa, bot. Se Ascomycetes och Sporangium.
Sporkapsel, S p or hus, bot., namn på spor-gömmet,
"frukten", hos mossorna.
Sporkropp, bot. Se Fruktkropp.
Sporlager, bot. Se Hymenium.
Spormodercell, bot. Se Kär n delning, sp. 587,
och Sporangium.
Sporoca’rpium (af grek. spora’, spor, och kar-po’s,
frukt), Sporokar p, Sporfrukt, S p o-rangiefrukt,
bot., samling af sori hos marsi-liacéerna, som
äro inneslutna i särskildt ombildade bladdelar.
G. L-m.
Sporocy’st, zool. Se Distomum, sp. 533.
Sporofy’11 (af grek. spora’, spor, och jy’llon, blad),
bot., benämnas de sporbärande bladen hos ormbunkartade
växter, särskildt när dessa genom form och storlek
afvika från de sterila bladen (trofofyllen),
såsom hos Equisetum, Ly-copodium och strutbräken.
G. L-m.
Sporofyt (af grek. sporaf, spor, och jytofn, växt),
bot. Se Mossor och Pteridophyta.
Sporogen (af grek. spora’, spor, och ge’néin, alstra),
boj,., sporbildande.
Sporogön, bot. Se Mossor.
Sporoka’rp, bot. Se Sporocarpium.
Sporon, Benjamin Georg, dansk språkforskare, f. 1741,
d. 1796. blef 1773 af Guldberg utsedd till lärare
för sedermera Fredrik VI, med titeln professor,
och utnämndes 1784 till kabinettssekreterare,
men afskedades tio dagar därefter, då kronprinsen
öfvertog styrelsen. 1793 blef han amt-man i
Kolding. S. författade ett värdefullt verk, Enstydige
danske ords bemcerkelse (2 bd, 1775- 92), som ånyo
utgafs 1807 och bildar grundvalen för P. E. Mullers
"Dansk synonymik". E. Ebg.
Sporo’phyta, Sporväxter, bot. Se Kryptogamer och Spor.
Sporotrichös (af grek. spora’, spor, och trir-choma,
hårväxt). Se Svampsjukdomar.
Sporozöa, zool. Se P r o t o z o a, sp. 430.
Sporplättar, bot. Se S o r i.
Sporre. 1. Ridk., ett litet instrument, som består
af en "hals", slutande med en "klinga" af metall,
och anbringas på ryttarens klack för att begagnas
vid ridning, dels till ökandet af benets inverkan,
dels som straff. Vid lindrig beröring af sporren
verkar denna upplifvande och som förstärkning af
skänkelns inverkan. Då hästen ej följer benets
tryck eller sporrens lindriga beröring, tryckes
eller stötes denne med afpassad kraft emot hästens
sida invid eller strax bakom sadelgjorden, utan att
underbenet föres långt ut från hästen. Sporren måste
användas med största urskillning och olika alltefter
hästarnas olika ömtålighet och villighet. Lata hästar
kunna behöfva mera påminnelse af sporren eller böra
genom sporren sättas i större respekt för skänkeln,
under det att mången nervös häst måste ridas utan
beröring af sporren. Det är af största vikt, att
sporren genast upphör att verka, så snart hästen
lyder hjälpen, ty annars förslöas han för densamma
eller drifves till ökadt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
