Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stanley, sir Henry Morton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilket han jämte den förutnämnda expeditionen
till Abessinien skildrade i Coomassie and Magdala
(1874; "Coomassie och Magdala. Skildring af två
brittiska fälttåg i Asjanti-landet och Abyssinien",
1875). Livingstone var emellertid död, och för
fullföljande af dennes samt Spekes, Burtons, Grants
och Bakers upptäckter fick S. ånyo, tack vare egarna
af den amerikanska "New York herald" och den engelska
"Daily telegraph", utrusta en afrikansk expedition,
sannolikt den bäst utrustade, som någonsin följt
en hvit i det inre Afrika, bestående af 2 hvita
följeslagare, F. och E. Pocock, en hvit tjänare
och 356 infödingar. 11 nov. 1874 utgick han från
Sansibar, och 9 aug. 1877 anlände han till Boma,
nära Kongos mynning. Under denna i den afrikanska
upptäcktshistorien epokgörande färd hade han
kringseglat Victoriasjön och sålunda ådagalagt, att
denna är ett sammanhängande vatten, ej en samling
af sjöar, såsom en del forskare förut påstått, han
hade upptäckt en ny betydande sjö, Edward njansa,
närmare utforskat Tanganjikas stränder och slutligen
följt Kongos hela lopp från Njangwe till Atlantiska
oceanen, således med ett slag löst de flesta af
de centralasiatiska problem, som länge sysselsatt
geograferna. Mera vidtgående voro färdens aflägsnare
följder, ty ur den framgick bildandet af Kongostaten
och det anglo-egyptiska väldet, och därifrån kan
härledas den täflingskamp mellan europeiska makter
om nya besittningar, protektorat och intressesfärer,
som utmärkte de senaste årtiondena af 1800-talet,
samt politiska kombinationer och allianser i
Europa. Beskrifningen öfver resan utkom redan 1878,
under titeln Through the dark continent ("Genom de
svartes verldsdel", 1878). S:s försök att intressera
engelska affärsmän för Kongobäckenets materiella
tillgångar voro resultatlösa. De förekommos af
belgernas konung Leopold II, hvars kommissarier redan
i aug. 1878 hade ett möte med S. i Paris och som själf
inbjöd S. i nov. till Bruxelles, där S. medverkade vid
bildandet af Comité d’études du Haut-Congo. Det var
som representant för denna kommitté S. i aug. 1879
landsteg vid Kongos mynning med ett antal hvita och
svarta medhjälpare och en liten flottilj af ångare och
roddbåtar för att lägga grunden till Kongobäckenets
systematiska undersökning. I Kongos kataraktområde
anlades ett antal stationer, farkosterna fördes
under oerhörda svårigheter förbi vattenfallen,
och en kommunikationsled upprättades, på hvilken
man dock först i dec. 1881 nådde Stanley pool, den
punkt, där flodens segelbara lopp vidtar. Uppför
detta lopp begaf sig nu S. på sina ångare, anlade nya
stationer för att förekomma Frankrikes samtidigt af De
Brazza ledda annekteringssträfvanden, slöt fördrag
med negerhöfdingar, köpte land, byggde befästa
blockhus, valde plats för kajer, flodhamnar och
vägar, europeiska nybyggen; arbetet försiggick under
hans personliga ledning, delvis med hans egna händer
under Afrikas brännande sol. Hans energiska arbete vid
väganläggningen längs nedre Kongo förskaffade honom af
infödingarna namnet "Bula matari" (stenbrytaren), som
inristats på hans grafvård. Ofta hemsökt af feber,
måste han 1882 göra en rekreationsresa till Europa,
men återvände efter några veckor till Kongo, där
landförvärf och anläggning af stationer fortsattes
i än större skala.
Den yttersta stationen, Stanley falls, anlades
af honom själf på den punkt, där Kongo i midten
af kontinenten upphör att vara segelbar. Han
lade i dagen stor administrativ förmåga och på
det hela taget rättvisa och opartiskhet i fråga
om de grundsatser, som skulle vara ledande för
den europeiska styrelsen, och om hans råd följts,
skulle de missbruk, som några år senare vunno insteg
i förvaltningen, ha undvikits. För dessa skandaler
i den belgiska styrelsen var S. ingalunda ansvarig,
och de väckte hos honom mycken harm, som han stundom
enskildt gaf luft åt, men som hans lojalitet för den
forne arbetsgifvaren hindrade honom att bringa till
offentlighet. Han deltog som erfaren rådgifvare i
geografiska och tekniska frågor åt den amerikanska
delegationen vid den i Berlin 1884–85 sammanträdande
konferensen, hvarvid den oberoende Kongostaten
bildades. Den verksamhet, som föregick upprättandet
af den nya staten, har S. skildrat i sin bok: The
Congo and the founding of its free state (1885;
"Kongo. Den nya fristaten i de svartes verldsdel",
s. å.). Han höll föreläsningar i Tyskland och England
och sökte intressera dessa länders kapitalister och
beklagade, att England tillåtit andra att skörda de
första frukterna af hans sådd, men han var angelägen,
att England skulle få dra vinst som banbrytare i den
del af Afrika, som ännu var oupptagen, och det var
i detta syfte, som han inlät sig på sin nästa och
sista mission till Central-Afrika. S. hade blifvit
intresserad i W. Mackinnons, direktör i British India
steam navigation co., plan att upprätta ett brittiskt
protektorat i östra Ekvatorial-Afrika, och man trodde,
att detta mål kunde främjas, samtidigt med att hjälp
lämnades Emin pascha (Ed. Schnitzer, se d. o.), hvilken
som guvernör i egyptiska Ekvatorial-provinsen blifvit
isolerad genom mahdiströrelsen 1881–85. S. ställdes
i spetsen för undsättningsexpeditionen, nominellt
i kedivens af Egypten tjänst, men större delen af
utrustningen bekostades af en kommitté, i hvilken
Mackinnon var ordförande. I st. f. att taga den
direkta vägen öfver Sansibar valde S. att följa
Kongo, emedan han därigenom kunde gagna den unga
Kongostaten, som då kämpade med stora svårigheter,
förorsakad af Sansibararaber vid öfre Kongo. I
Sansibar ingick han en öfverenskommelse med den
mäktige arabchefen Tippu Tip, som han utnämnde
till guvernör öfver stationen Stanley falls, mot att
denne försåg karavanen med munförråd, vägvisare och
bärare. Med denne och hans folk samt en stor mängd
värfvade sansibariter for han därpå med ångbåt rundt
Kap till Kongo, till hvars mynning han anlände 18
mars 1887. Färden uppför floden anträddes genast,
och i början af juni nåddes mynningen af Aruvimi,
hvars lopp S. beslutat följa för att uppnå Wadelai vid
öfre Nilen, Emin paschas vistelseort. Vid Jambuja, ej
långt från Aruvimis mynning, upprättades ett befäst
läger, där S. lämnade en del af sin styrka, under
befäl af major E. M. Barttelot och T. S. Jameson,
jämte det bagage han icke kunde medföra. 28 juni 1887
bröt S. upp därifrån med en karavan af 6 européer
och 384 svarta bärare och soldater. Redan under den
första dagsmarschen råkade man in i en urskog, där
väg måste röjas genom nästan ogenomträngliga snår af
slingerväxter och buskar, och först 4 dec. nåddes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
