Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Statsskuldbok - Statssocialism - Statsspråk - Statsstreck - Statsstämplar - Statssystem - Statstidningen - Statstjänarnas i Stockholm förbund - Statstjänstemannens förening i Stockholm - Statstjänstemannens riksförbund - Stat sua cuique dies - Statsutgifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1115
Statssocialism-Statsutgifter
1116
tioners deponerande samt för ränte-
och kapi-tallikvider äro för Frankrike:
Banque des Pays-Bas (Paris), för England
C. J. Hambro et son (London) och för
Tyskland M. M. Warburg & Co. (Hamburg).
A- A-
Statssocialism betecknar, att staten själf eger
och utnyttjar produktionsmedel (se Produktion,
sp. 325) och drifver ekonomiska företag. All
statssocialism förkastades af 1800-talets liberalism
(se Liberal), under det att socialismen (se Socialism)
vill bygga hela det ekonomiska lifvet därpå. På
icke-socialistiskt håll erkännes nu allmänt, att en
begränsad statssocialism är berättigad och nyttig,
och en sådan har också blifvit genomförd (med afseende
på skogar, vattenfall, kommunikationsmedel o. s. v.).
S. B.
Statsspråk. Se Riksspråk.
Statsstreck. Se Revolution.
Statsstämplar. Se Stämpelpapper.
Statssystem. Se Stat, sp. 1034.
Statstidningen, i dagligt tal benämning på Sveriges
statstidning. Se Post- och Inrikes tidningar,
sp. 23-25.
Statstjänarnas i Stockholm förbund bildades 28 april
1908 och har till ändamål att verka för nedbringandet
af lefnadsomkostna derna för dess medlemmar genom att
åstadkomma billiga bostäder och lifsförnödenheter
samt genom att i öfrigt tillvarataga medlemmarnas
gemensamma ekonomiska intressen. Till inträde i
förbundet är hvar och en berättigad, som är i svenska
statsverkets tjänst anställd och har sin verksamhet
förlagd till Stockholm. Ett betydelsefullt resultat
af förbundets verksamhet nåddes vid 1911 års riksdag
genom skapandet af tjänstemannasamhället vid Mörby (se
Mörby och tidskr. "Från svenska statsförvaltningen").
Ldht.
Statstjänstemannens förening i Stockholm. Se
Statsförvaltningens tjänstemannaförening.
Statstjänstemännens riksförbund bildades i Stockholm 5
nov. 1909. Det skulle utgöra en centralorganisation
för sammanslutningar af statsfunktionärer af
alla grader och kårer och hade till ändamål
dels att arbeta för vinnande af, såvidt möjligt,
enhetliga löne-, tjänste-, pensions- och andra
dylika förhållanden för med hvarandra jämförliga
grupper af statstjänstemän, dels ock att bevaka
statstjänstemännens intressen i socialt, rättsligt
och humanitärt hänseende samt stödja enskilda kårer i
framförandet af deras kraf, då förbundet ansåge skäl
därtill föreligga. Förbundet tyckes icke ha erhållit
någon vidare anslutning och existerar icke längre
(se tidskr. "Från svenska statsförvaltningen’’).
Ldht.
Stat sua cuique dies, lat., "hvar och en har sin
föresatta (döds)dag", del af hexameter, citat från
Vergilius, Æneiden X, 467.
Statsutgifter, de utgifter, som erfordras för statens
ändamål. De ombesörjas i Sverige i allmänhet af
konungen genom Statskontoret, hvarifrån sedermera
medel tillhandahållas för de särskilda förvaltande
myndigheter, som icke själfva äro medelförvaltande och
sålunda omedelbart under redovisning för Statskontoret
kunna ombesörja de utgifter, som för dem själfva
kräfvas. Regelbin-
dande för statsmedlens användning är riksstaten
jämte statsregieringsskrifvelserna, som blifvit
öfver-lämnade till konungen. Men denna stat med
därtill hörande skrifvelser är icke såsom enligt den i
de flesta andra monarkier rådande finanslagteorien ett
lagförslag, som konungen måste i dess helhet antaga,
därest han icke vill låta hela statsregleringen
förfalla, utan den är en hushållningsplan, som
konungen har att ställa sig till efterrättelse på det
sätt grundlagen föreskrifver (jfr Statsreglering). I
denna riksstat kan konungen ej göra några ändringar,
men han eger att med den rätt honom tillkommer såsom
styrelsens ledare och förvaltningens öfverhufvud
lämna utan afseende alla statsregleringen ej
tillhörande-bestämmelser, som däri kunnat inflyta,
besluta, huruvida de fastställda anslagen skola
under möjligen förändrade förhållanden, sedan de
ifrågasattes och beviljades, af honom begagnas,
samt slutligen prof va, huruvida villkoren för deras
användning äro af beskaffenhet att böra godtagas,
kunnande jämväl konungen, om han finner något anslag
indraget, vägradt eller nedsatt, som är oumbärligt
för riket åliggande förpliktelsers fullgörande,
anordna därtill erforderlig utgift. Riksstaten med
därtill hörande skrifvelser blir därför som sådan ej
gällande för vederbörande ämbetsverk, utan konungen,
som har anordningen af statsutgifterna i sin makt,
aflåter till Statskontoret s. k. regleringsbref,
upptagande de anslag, som böra utgå, med af honom
lämnade särskilda föreskrifter, då sådana erfordras,
om hvad till verkställigheten hör. Den konungen
sålunda tillkommande makten att vid verkställigheten
modifiera, hvad i riksstaten innehålles, har sin
gräns i de tillgångar, som stå till konungens
disposition. Konungen kan genom anlitande af,
såsom det heter, omhänderhafvande medel eller i
särdeles trängande fall af det mindre kreditivet,
så långt dessa tillgångar förslå, bestrida utgifter,
som han anser nödvändiga. Men om dessa tillgångar
äro otillräckliga, blir konungen urståndsatt
att utan sammankallande af urtima riksdag på
författningsenligt sätt sörja för i riksstaten
ej tillgodosedda behof. Till garanti för, att de
lagbestämda gränserna för statsmedlens användning
iakttagas, äro statsrådets ledamöter enligt R. F. §
65 underkastade ansvar, hvilket i ansvarighetslagen
för statsråd är bestämdt till minst ämbetets
förlust. Anslagen disponeras af konungen antingen
genom fastställda stater, som sedan tillämpas
af vederbörande ämbetsverk, eller genom särskilda
föreskrifter. Hans befallningar om medlens utbetalande
meddelas Statskontoret, dock att beträffande anslagen
till de ämbetsverk och myndigheter, hvilka ega själfva
att fördela och redovisa sina anslag, Statskontoret
erhåller underrättelse om anslaget i dess helhet,
icke om de särskilda dispositionerna. Hvad de verk
angår, som själfva ha uppbörd, tillhörande statens
inkomster, såsom tullverket, posten, telegrafen och
järnvägsförvaltningen, har Statskontoret blott med
deras penningförvaltning ej annat att göra än att
mottaga dessa verks nettobehållning, sedan kostnaderna
för förvaltningen blifvit afdragna. Bestämmelser
om utbetalningen af medel från dessa verk meddelas
dem omedelbart. (Se Statsanslag, Statsreglering och
Statsverket.) Om Riks-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
