Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stickling - Sticklök - Stickmaskin - Stickmyggor - Stickmyrten - Stickmått - Stickney, Sarah - Stickning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1331
Sticklök-Stickning
1332
sådda så sent på året, att plantorna före
vinterns inbrott endast hinna bilda några få
blad, inga upplagsorgan. Sådana plantor kunna
under gynnsamma förhållanden öfvervintra och gå
tämligen tidigt nästa år i frö. Odling af sådana
utgör den s. k. sticklingsmetoden vid fröodling.
C. G. D.
Sticklök, trädg., kallas de allra minsta lökar, som
utsorteras efter skörd af rödlök och närbesläktade
lökslag. Efter öfvervintring utplanteras de på våren,
och under försommaren utväxa de till ansenlig storlek.
C. G. D.
Stickmaskin. Se Stickning.
Stickmyggor, zool., två till fam. CulicidcK,
egentliga myggor, hörande släkten, Culex och
Anopheles. Anledningen till namnet är, att honorna af
de dithörande arterna suga blod. Deras motsvarigheter
i tropiska länder, särskildt Syd-Amerika, kallas
mosquitos, moskiter 1. muskiter. Från andra, mera
oskyldiga myggor skilja de sig genom ett långt,
framåtriktadt sugrör, som är längre än hufvudet
och mellankroppen tillsammans. De båda släktena
åtskiljas lättast på sin olika kroppsställning i
hvilande tillstånd. Arterna af släktet Culex sitta
med hufvudet högre än bak-
De olika ställningarna för vanlig mygga (Culex;
öfre fig.) och frossmygga (Anopheles; nedre fig.).
kroppen, medan AnopfeeZes-arterna sitta nedboc-kade,
så att hufvudet hålles lägre än den snedt uppåtriktade
bakkroppen. - Båda släktena lägga sina ägg på
vattenytan, Anopheles enstaka, men Culex hopvis
i ovala, båtformiga samlingar, som flyta omkring
på vattnet. Larverna, de från stillastående
vattensamlingar välbekanta k n u t m a-skarna,
simma med slingrande rörelser. Culex-larven har
ett af en hårkrans omgifvet andrör på näst sista
bakkroppsleden, med hvilket den liksom hänger vid
vattenytan med hufvudet nedåt, under det att den
hämtar luft. AnopTieZes-larven, som saknar dylikt
andrör, intar en mera vågrät ställning med bakkroppen
i vattenbrynet. Pupporna hos båda släktena äro
hästskoformigt krökta och bära på mellankroppens
ryggsida två korta, mot spetsen vidare andrör, med
hvilka de vanligen hänga vid vattenytan, fastän
de äfven kunna sänka sig därunder. - Af släktet
Culex finnas i vårt land 12 arter. Ett par af de
vanligaste äro C. pi-piens (6 mm.) med vattenklara
vingar samt C. annulatus (7-9 mm.), igenkännlig på
sina brun-punkterade vingar och hvitringlade ben. Af
Anopheles finnas i Sverige två arter, A. claviger
(1. maculipennis] samt A. bifurcatus, den förra med
mörkfläckiga, den senare med glasklara vingar. Arterna
af släktet Anopheles, särskildt den förstnämnda,
äro de i senare tid beryktade malaria-myggorna,
öfverförarna till människan af malarian 1. frossan
(se d. o.). Vissa Culex- och Anopheles-arter anses
också öfverbringa den särskildt i Afrika härjande
filariasjukdomen (se F i l a r i a s a n g u
i-nis). En närstående tropisk myggart, Stegomyia
fasciata, öfverför genom sina styng gula febern
(se d. o.). I jämförelse med de nämnda farliga
sjukdomarna äro de obehag, som stickmyggorna i vårt
land vålla oss, att anse för obetydliga, ehuru de i
vattenrika trakter, särskildt i Lappland, kunna bli
nära nog olidliga. G- A-z.
Stickmyrten, bot. Se R u s c u s.
Stickmått. Se M å 11 v e r k t y g, sp. 227-228.
Stickney [stirkni], Sarah. Se Ellis, W.
Stickning, Stickmaskiner. 1. Text. Stickning är
framställning af en väfnad genom garnets formande till
öglor, "maskor", som ingripa uti och därigenom binda
hvarandra (fig. 1). Antingen används härvid blott
en tvärsöfver väf-naden gående tråd, såsom fallet
är vid handstickning samt tillverkning af vanliga
s. k. strumpstols-fabrikat, eller också kunna flera,
parallellt med hvarandra längs väfnaden löpande
trådar genom sidoslingring binda hvarandra. I
förra fallet benämnes väfnaden inslagstrikå, i
senare varptrikå. Stickade väfnader ha betydligt
större elasticitet än varp- och inslagsväfnåder,
hvarför de förra synnerligen väl lämpa sig
till beklädnad närmast kroppen. - Vid vanlig
handstickning användas samtidigt två stålnålar,
"stickor", med afrundade ändar utan krokar, den ena
för uppbärandet af de redan färdigbildade maskorna
och den andra för bildande af nya. Härvid införes
den ena nålens spets i en maska, och garnet formas
kring den instuckna ändan till en ny maska, hvilken
dragés igenom den gamla, som man därpå låter falla
från sin nål. Yid det närbesläktade arbetssättet
virkning används blott en med hake försedd nål,
med hvars tillhjälp den gamla maskan föres öfver
den nya. Vid maskinstickning, som egentligen är
en art virkning, används en rad hakformiga nålar,
liggande i samma plan, så att alla maskorna efter
väfnadens hela bredd samtidigt formas. Nålarnas
främre ändar äro omböjda till långsträckta krokar,
hvilkas fina spetsar äro böjda inåt och kunna genom
tryck bringas att ingå i en fördjupning i nålskaftet,
sålunda bildande en fullt sluten ögla (fig. 2). Mellan
nålarna ligga egendomligt formade, tunna plåtskifvor,
pla-tiner, som samverka med nålarna till öglornas
bildande. Den första stickmaskinens 1. virkstolens
arbetssätt imiterade handstickningen. Den uppfanns
redan 1589 af William Lee i Cambridge samt sköttes
med båda händerna och 3 trampor. I Sverige infördes
stickmaskinerna af Kr. Polhem (se denne), som i början
af 1700-talet tillverkade sådana vid Stjärnsund. Af
dessa Polhems originalmaskiner, af honom benämnda
"strumpväfstolar" och antagligen till väsentlig del
uppfunna af honom själf (de påminna dock mycket om
Lees maskiner), finnas ännu kvar 2 exemplar i Stora
Kopparbergs museum i Falun (fig. 3) och l exemplar
af äldre typ i Tekniska högskolans museum (fig. 4). I
Tyskland förbättrades vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
