Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm / 1341-1342 (1917) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stierneld, Lars - Stierneld, Samuel Gustaf - Stierneld, Adolf Ludvig - Stierneld, Gustaf Nils Algernon Adolf - Stiernhielm, Georg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tvåårigt tappert försvar utrymma ön åt ryssarna. 1718
befordrades han till assessor i Göta hofrätt och 1720
till lagman i Närke. Han deltog i 1719 och 1720 års
riksmöten och synes ha varit en inflytelserik och
ifrig anhängare af det nya statsskicket.

2. Samuel Gustaf S., friherre, den föregåendes son,
krigare, f. 26 dec. 1700 på Dagö, d. 4 febr. 1775
på Skattmansö i Västmanlands län, tjänstgjorde
som lifpage hos Karl XII och deltog som fänrik i

norska fälttåget 1718. Efter att någon kortare tid
ha varit i fransk tjänst befordrades han 1737 till
löjtnant vid Lifgardet. Han deltog i finska kriget
1741–42 och blef 1744 kapten samt 1747 öfverste
för Västmanlands regemente. S., som blef friherre
1751, deltog i Pommerska kriget och utmärkte sig
särskildt genom återeröfringen af Demmin på hösten
1758 samt befordrades 1759 till generalmajor. 1764
utnämndes S. till generallöjtnant, 1770 till chef för
Jämtlands regemente och 1772 till fältmarskalk. I det
politiska lifvet gjorde S. sitt inträde i det unga
hattpartiets led och var vid riksdagarna 1738 och
1740 medlem af sekreta utskottet. Han var med bland
de unge officerare, som häktade Gyllenstierna 1741
vid dennes nattliga besök hos ryske ministern, och
tillhörde likaledes den krets af officerare, som under
ledning af Lagercrantz gjorde politik i lägret under
finska kriget. Efter hand slöt sig S. till det unga
hofvet och blef efter Adolf Fredriks tronbestigning
en af de främste ledarna af det nya hofpartiet, hvars
synpunkter han oförfäradt förfäktade vid riksdagarna
1751 och 1755. Han tillhörde under denna tid Adolf
Fredriks närmaste förtrogna och utförde i konungens
uppdrag en beskickning till Petersburg 1752, som
väckte åtskilliga misstankar. S:s medverkan vid
revolutionsförsöket 1756 var visserligen påräknad,
men det är dock ovisst, huruvida han själf varit
invigd i planen. Äfven under den sista upprörda delen
af frihetstiden deltog S. i politiken och synes ha
fasthållit vid hofpartiet, men torde icke ha spelat
samma betydande roll som på 1750-talet. Han var dock
medlem af sekreta utskottet äfven vid riksdagen 1769.


3. Adolf Ludvig S., friherre, den föregåendes son,
historisk samlare, f. 1 sept. 1755 i Stockholm,
d. 31 juli 1835 på Gripsholm, genomgick de militära
graderna till ryttmästare vid Lifregementet, hvartill
han utnämndes 1781. Han

blef öfverkammarherre hos änkedrottning Sofia
Magdalena 1792. S. tillhörde riddarhusoppositionen
vid riksdagarna 1786 och 1789, fängslades vid
statshvälfningen sistnämnda år och frigafs först
1790. Senare slöt han sig till rojalisterna och
räknades till deras led vid riksdagen 1800. Mest
bekant är han som nitisk samlare af historiska
urkunder. Den Stierneldska manuskriptsamlingen
tillhör numera Uppsala universitetsbibliotek. Han var
äfven en af stiftarna af Samfundet för utgifvande
af handskrifter rörande Skandinaviens historia och
verkade som ståthållare på Gripsholm ifrigt för
utvecklingen af statens porträttsamling där.

4. Gustaf Nils Algernon Adolf S., friherre,
den föregåendes son, diplomat, f. 12 juli 1791
i Stockholm, d. där 14 nov. 1868, studerade vid
universiteten i Kiel, Edinburgh och Uppsala samt blef

1811 andre sekreterare i Kabinettet för utrikes brefväxlingen.
Under tyska fälttåget 1813–14 tjänstgjorde han i
kronprinsens kansli samt öfvervar konferensen i
Trachenberg, underhandlingarna i Frankfurt a. M. och
fredskongressen i Kiel. 1814 utnämndes han till
chargé d’affaires i Haag och var 1818–27 envoyé i
London. 1838 utnämndes S. till utrikesstatsminister,
ansågs vara väl liden af oppositionen, men råkade
vid 1840 års riksdag ut för dess misshag, sedan
hans delaktighet i kabinettskassans skuld (se därom
Kabinettskassan) kommit i dagen. Den fordrade, att
riksdagen i skrifvelse till konungen skulle begära
hans skiljande från ämbetet, en fordran, som dock
ej fick majoritet för sig. Konstitutionsutskottet
ställde honom jämte flera statsråd under åtal inför
riksrätt. S. begärde i juli s. å. sitt entledigande,
hvilket konungen ej biföll, men i sept. blef han dock
tjänstfri (Ihre skötte hans plats på förordnande),
och först sedan riksrättens frikännande dom fallit,
fick han 11 juli 1842 definitivt afsked. S. var åter
utrikesstatsminister 10 april 1848–8 sept. 1856, ett
för den svensk-norska utrikespolitiken viktigt skede,
Varangerfrågans, danska krigets, Krimkrigets och
Novembertraktatens tid.

1–3. ^{(L. S.)}

Stiernhielm, Georg, lärd, skald, f. 7
aug. 1598 i Vika socken, Dalarna, d. 22 april 1672
i Stockholm. Hans ursprungliga namn var Georg
Olofsson, och han tillhörde en gammal
bergsmanssläkt, som en gång fört adligt vapen, men
af fattigdom nödgats uppge sitt frälse. Fadern,
Olof Marquardsson, var befallningsman
i Öster-Dalarna. Hur S. fått sin första undervisning, är
obekant, men vid unga år kom han till Västerås’
skola, som var en af de bästa i riket. Därefter
begaf han sig direkt till Greifswalds universitet,
där han inskrefs 1614 och där han – i anslutning
till bruket utrikes – antog ett verkligt efternamn,
Lilia (Lillie), som han begagnade på en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>