Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Stiernhielm, Georg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1615 tryckt afhandling. Från Greifswald begaf han
sig till andra universitet i Tyskland och Nederländerna,
möjligen också till Frankrike; uppgiften,
att han rest som informator åt en ung Gyllenhielm,
är däremot oriktig, ty det fanns då blott
en Gyllenhielm, riksamiralen. Denna utrikesvistelse varade, frånsedt ett kort
uppehåll i hemlandet, möjligen flera dylika, till 1626, då han anställdes som
ethices et politices lector vid gymnasiet i Västerås, som då leddes af den för
vårt undervisningsväsen så nitiske biskop Johannes Rudbeckius. Men redan efter
några månader kallades han till Stockholm att tjänstgöra vid det af Skytte
grundlagda Collegium illustre, ett läroverk
för den unga adeln. 1628 lämnade han äfven denna
befattning och utnämndes först till sekreterare vid
svenska armén under sommarfälttåget i Preussen
samt vid återkomsten till referendarie i kansliet.
3 jan. 1630 gifte han sig med Cecilia Burea,
dotter till kyrkoherden i Gråmunkeholmen i Stockholm,
Lars Engelbrektsson Bureus. S. å.
utnämndes han till assessor i Dorpats hofrätt, men
vistades några år på 1640-talet i Stockholm som
medlem af den kommission, hvilken skulle revidera
landslagen. Han deltog då också i riksdagarna
1643 och 1644, sedan han 1631 erhållit förnyelse
på ättens gamla adelskap och därvid antagit namnet
Stiernhielm.
 |
| G. Stiernhielm. Efter Ehrenstrahls målning (knästycke, Gripsholm). |
1648 blef han vice-president
i Dorpats hofrätt, men redan två dagar senare
utnämndes han till antiquarius regni; året därpå
blef han tillika ”Custos archivi”, d. v. s. chef för
både vårt arkivväsen och vår fornforskning. Dessa
båda platser skötte han till 1651 – uppgiften, att
han då råkat i onåd hos drottningen för något
bitande epigram, är oriktig eller i hvarje fall
obestyrkt. Anledningen till hans återresa till Livland
var i stället enskilda angelägenheter. Ämbetet
såsom vice-president i hofrätten tyckes han aldrig
ha utöfvat, men däremot användes han för en
mängd speciella uppdrag. I följd af ryssarnas
infall i Livland måste han emellertid i största hast
fly öfver till Sverige, där han 1658 utnämndes
till landtdomare i det då nyligen eröfrade Trondhjems
län, men kom aldrig att tillträda platsen,
utan insattes i stället i en kommissariatsrätt, som
skulle handlägga vissa revisionsärenden; han
deltog äfven verksamt i riksdagarna i Göteborg och
Stockholm 1660 (liksom också i riksdagarna 1664
och 1668). 1660 fick han plats också i Reduktionskollegiet,
där han kvarstod till 1662. Redan 1661
hade han utnämnts till krigsråd och blef 1667
preses för det nyinrättade Antikvitetskollegiet i
Uppsala, ehuru han fortfarande bodde kvar i Stockholm.
Trots sina många och höga ämbeten hade S.
under hela sitt lif att kämpa mot ekonomiska
svårigheter, och dessa fortforo äfven efter hans död.
Ehuru han afled i april 1672, kunde han nämligen
på grund af boets svaga tillgångar ej begrafvas
förrän i juni 1674. Jordfästningen egde rum i
Klara kyrka i Stockholm, och sedan fördes liket
till Sånga kyrka på Svartsjölandet, men vid en
reparation såldes kistan, och S:s stoft kastades
bort. Ätten lefver ännu kvar på det gamla
Stiernhielmska stamgodset Vassula i Livland.
Något särskildt intresse för sina ämbetsgöromål
tyckes S. icke ha haft, och de spår han här lämnat
efter sig äro ganska obetydliga, utan sin
mesta tid egnade han åt vetenskapliga studier.
Liksom den äldre tidens humanister var han en
fullkomlig polyhistor – matematiker, filosof, jurist,
filolog och fornforskare. Hans flesta arbeten hvila
dock fortfarande i manuskript. De viktigaste äro
följande. 1) I statsrätt: Trias questionum
politicarum, närmast ett arbete i svensk statskunskap.
2) I filosofi: Monile Minervæ; Umbra sapientiæ
divinæ et humanæ. Såsom filosof skilde sig S. starkt
från sina samtida i Sverige, hvilka antingen voro
aristoteliker eller ramister, under det att S.
däremot var platoniker eller rättare neoplatoniker,
d. v. s. hyllade den renässansfilosofi, som med
Ficino och Pico della Mirandola börjat i Florens
och som hade en starkt mystisk anstrykning.
Platonikerna, äfven S., voro också kabbalister,
och härigenom leddes han in på run- och
språkforskningen. En svensk föregångare både som
kabbalist och runforskare hade han i Johan
Bureus, som också påverkat honom. 3) I
naturvetenskap och matematik: Archimedes reformatus
(1644) och Linea carolina. Det första arbetet
afser att ange beståndsdelarna i en metallegering,
hvars vikt och volym äro kända. Det andra arbetet
sysselsätter sig med uppmätningar af längder,
cirkelytor och klotrymder (se Aln, sp.
687). 4) I språkvetenskap: Runa suethica. Blott
planen till detta vidlyftiga arbete är tryckt,
dels i folio (troligen 1651), dels i kvart (utan
kändt tryckår); det öfriga är i manuskript. Det
är ett arbete i jämförande språkforskning eller
rättare språkfilosofi och afser att visa, att alla
språk uppstått ur ett enda, som delat sig i dialekter,
hvilka sedan utvecklats till språk. Detta
urspråk antog han vara svenskan eller ”schytiskan”.
Samma tanke utvecklades i flera andra arbeten,
bl. a. i Anti-Bochartus (sedan tryckt i ”Acta
litteraria Sueciæ”, 1738–39), som var riktadt
mot en fransk lärd, hvilken antog en frändskap
mellan feniciskan och det galliska språket. Hans
etymologier äro nu naturligtvis alldeles värdelösa,
men de gjordes på en tid, då man ännu blott
trefvade efter en metod inom den jämförande
språkforskningen, och S. är onekligen mycket
fyndig samt tangerar någon gång Grimmska
ljudskridningslagen. Sämre äro hans utgifna upplagor
af äldre språkmonument: Västgötalagen (tr. 1663)
och Wulfilas bibel (tr. 1671), hvilken blott är ett
försämradt aftryck af den första editionen, som
utgetts af Franciscus Junius; den innehåller dock
en viktig språkvetenskaplig inledning. Af ett
svenskt lexikon Gambla Svea och Göta Måles
Fatebur, hvarpå han länge arbetade, trycktes blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 19:02:34 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfcf/0716.html
