Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stjapov, Afanasij Prokopievitj - Stjedrin - Stjepkin, Michail Semenovitj - Stjerbatov, Michail Michajovitj - Stjerbina, Nikolaj Fedorovitj - Stjerna, Knut Martin - Stjernberg, Nils Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1407
Stjedrin-Stjernberg
1408
bönder, som dödats vid Bezdna (efter
emancipationsmanifestets kungörande). Han
fick visserligen en plats vid departementet
för frikyrkliga angelägenheter, men återvände
snart till Sibirien, där han gjorde mycket gagn.
A-d J.
Stjedrin, pseudonym. Se S a 11 y k o v, M. J.
Stjepkin, Michail Semenovitj, rysk skådespelare,
f. 1788 i guv. Kursk, d. 1863 i Jalta. Son af en
förvaltare hos grefve Wolkenstein, blef S. tack
vare sina sceniska anlag af furst Rjepnin i Poltava
friköpt från lifegenskapen och debuterade i Petersburg
1825. Han utmärkte sig företrädesvis i den komiska
genren och skapade ypperliga typer i Moliéres,
Fonvizins, Kapnists, Ostrovskijs, Gri-bojedovs,
Zagoskins och Gogols lustspel (polismästaren i dennes
"Revisorn"). Litterärt var han nära lierad med
Pusjkin, Gogol, Bjelinskij, Granovskij m. fl. Hans
brefväxling utgafs 1864. A-d J.
Stjerba’tov [-tåff], Michail Michajlo-vitj, rysk
furste, historiker, f. 1733, d. 1790, tjänstgjorde
först i Semenovska lif gardet, men tog afsked
efter manifestet om adelns emancipering 1762. Som
ombud för adeln i Jaroslavl deltog han i 1767 års
stora "lagberedning", där han kraftigt motsatte
sig den liberala strömningen. Genom kejsarinnan
fick han tillträde till patriarkat-och typograf
biblioteket, senare till utrikeskolle-giets arkiv
i Moskva, och med stöd af material där skref han
Istorija rossijskaja (15 bd, 1769-70), omfattande
tiden till Vasilij Sjujskij. På kejsarinnans
befallning publicerade han 1770 Peter den stores
framställning af Stora nordiska kriget, Istorija
svejskoj voiny, 1771 Ljetoms o mnogich mjatezjach
och 1772 Tsarstvennyj Ijtopisets, 1778 blef han
president i kammarkollegium och 1779 senator. S:s
historieforskning betecknar ett stort steg framåt
dels på grund af det vidgade källmaterialet, dels
som ett första försök i pragmatisk historieskrifning
i Ryssland. Som publicist uppträdde S. kraftigt
för adelns privilegierade ställning i samhället.
A-d J.
Stjerbina, Nikolaj Fedorovitj, rysk poet, f. 1821 i
Taganrog, d. 1869, var först lärare, men öfvergick
1850 till litteraturen och fick 1854 anställning i
undervisningsministeriet. Hans första diktsamling,
Gretjeskiia stichotvorenija (Grekiska dikter), mottogs
välvilligt. 1857 utgaf han sina samlade dikter i
2 dlr samt en poetisk antologi, Sbornik lutjsjich
proizvedenij russkoj poesii. Mot slutet af sitt lif,
då han anslöt sig till den politiska reaktionen, fick
hans diktning en bitter klang och förlorade mycket af
det naturdyrkande behao:, som utmärkte hans tidigare
alstring. A-d J.
Stjerna, Knut Martin, arkeolog, f. 14 mars 1874 i
Malmö, d. 15 nov. 1909 i Uppsala, studerade sedan 1892
vid Lunds universitet, hufvudsakligen litteratur-
och konsthistoria samt historia, och aflade filos,
licentiatexamen 1902, som kompletterades 1903 med
ämnet jämförande fornkunskap, hvarefter S. 1905
vid Uppsala universitet disputerade för filos,
doktorsgrad. 1900-03 tjänstgjorde han som medarbetare
i Sydsvenska dagbladet i Malmö och 1903-05 vid
landsarkivet i Lund samt förordnades 1905 till docent
i nordisk och jämförande fornkunskap i Uppsala. Efter
att flera gånger ha företagit utländska resor i
konsthistoriskt syfte erhöll S. Letterstedtska
stipendiet och besökte 1906 och 1908 snart sagdt
alla Europas länder. Höstterminen 1906 började han
sin af stor framgång krönta lärarverksamhet. Han
uppgjorde plan till en systematisk och detaljerad
genomforskning af Sveriges stenålder, hvilken
utfördes af en intresserad lärjungeskara. Hvar och
en åtog sig det grundliga inventariserandet och
bearbetandet af ett landskaps stenåldersminnen, och
på grundvalen häraf skulle sedan en sammanhängande
redogörelse för stenåldersbebyggelsen i vårt land
bringas till stånd. Under S:s lifstid hann man
på seminarieöfningarna med att genomdiskutera
ett dussin landskap, och 8 af da då föredragna
afhandlingarna ha sedermera blifvit tryckta
(delvis i omarbetadt skick). Detta arbete
pågår ännu. S. deltog i flera utgräfningar
af sten-cch bronsåldersfornlämningar och
utförde 1907 en omfattande undersökning af
kulturresterna på Studentholmen i Uppsala (från
medeltid och senare). Bland hans arbeten märkas
utom doktorsafhandlingen Bidrag till Bornholms
befolkningshistoria under järnåldern, i hvilken han
framför de arkeologiska bevisen för burgundernas
utvandring från Bornholm, en rad uppsatser rörande
folkvandringstidens arkeologi, hufvudsakligen i
anslutning till Beovulfskvädet, i Hjälmar och svärd
i Beovulf, Arkeologiska anteckningar till Beovulf,
Till de likarmade fibulornas typologi, Vendel
och Vendelkråka, Skölds hädanfärd, Drakskatten i
Beovulf, Fasta fornlämningar i Beovulf, Mossfynden och
Valhallstron, Svear och götar under folkvandringstiden
(samtliga öfv. till eng. och utg. af J. R. Clark
Hall under titeln "Essays ön Beowulf", 1912). S:s
första arbete gällde Erik den helige (i "Lunds
univ:s årsskr.", 1898), i hvilken han sågo en sago-
eller mytfigur, en uppfattning, som blifvit lifligt
omdebatterad. Hans sista arbeten voro Lund och Birka
(i "Hist. tidskr. för Skåneland", 1909) och Före
hällkist-tiden (postumt; i "Ant. tidskr. f. Sverige",
1911). S. var en synnerligen idérik forskare,
utrustad med fantasi och kombinationsförmåga
samt skickad att af ett ofta fragmentariskt och
bristfälligt material skapa helhetsbilder. Både
som akademisk lärare och som författare verkade
han i hög grad befruktande och impulsbringande
inom sin vetenskap. Hans "Svear och götar under
folkvandringstiden" och "Efter hällkisttiden"
ha blifvit verkliga program för fortsatt forskning
rörande dessa epoker. Jfr nekrologer af 0. Almgren (i
"Hist. tidskr. för Skåneland", bd 3) och A. Erdmann
(i "Upplands fornminnesför:s tidskr ", XXVI, 1910).
T. J. A.
Stjernberg, Nils Fredrik, rättslärd, f. 2 febr. 1873 i
Karlskrona, blef efter universitetsstudier i Uppsala,
där han 1898 aflade juris kandidatexamen samt 1902
erhöll iuridisk doktorsgrad och docentur, professor
i straffrätt m. m. vid Stock-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
