Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stipler - Stippelgravyr - Stipulera - Stirbey - Stirling - Stirling, earl - Stirling, James - Stirling, E.Ch. - Stirlingmetall - Stirner, Max - Stirpalgrundsatsen - Stirps - Stirr - Stitny, Tomas - Stizus - Stjapov, Afanasij Prokopievitj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1405
Stippelgravyr-Stjapov
1406
Lathyrus Aphaca;
ler.
céer, Pilea m. fl., förekomma intrapetio-lära
1. intraaxillära stipler, sittande i bladaxeln
innanför bladskaftet. Hos somliga växter,
t. ex. Robinia pseudacacia, äro stiplerna förvandlade
till tornar. Stiplerna kunna äfven göra tjänst
som assimilationsorgan, såsom de stora, gröna
stiplerna hos våra odlade ärter (se Blad, fig. 2)
och de bladlika in-terpetiolära stiplerna hos
Galtum-, hos Lathyrus Apha-ca, hvars blad äro
reducerade till klangen, utgöra stiplerna de
enda assimilationsorganen. Stundom äro stiplerna
förkrympta till små körtelliknande bildningar, såsom
händelsen är hos flädern. Hos några Ffcia-arter
finnes ett nektarium på stip-lernas undersida. Med
s t i-p e 11 e r menas stipler vid småbladen i
ett sammansatt blad; af dylika stipler utmärkas
exempelvis PÄaseoZece-gruppen inom Papilionatce.
O. T. S. (G. L-m.)
Stippelgravyr. Se F ä r g g r a v y r,
sp. 287. Stipulera (lat. stipuläri), bestämma,
betinga, aftala. - Stipulatiön, bestämmelse,
framgången ur ett aftal 1. kontrakt mellan två eller
flera personer.
Stirbey, stad. Se Kalarasch.
Stirbey, hospodar af Valakiet. Se Bibesco 1.
Stirling [stə’liŋ]. 1. Grefskap i mellersta Skottland, gränsar
i n. till Perth, i n. ö. till Clackmannan och Firth
of Forth, i s. ö. till Linlithgow, i s. till Lanark
och Dumbarton samt i v. till Dumbarton. Inberäknadt
två enklaver i Clackmannan och Perth är arealen
1,169 kvkm. 160,991 inv (1911). Landet är till omkr.
en tredjedel uppfylldt af berg, i mellersta delen af
Lennoxhills och i den nordvästra af Grampianbergen,
som där med Ben Lomond nå 973 m. Utefter nästan hela
norra gränsen slingrar sig Forth; öfriga floder af
betydenhet äro Carron och Endrick. Bland de många
sjöarna (lochs) märkas Loch Lomond, delvis belägen i
Dumbarton, Loch Katrine, i grefskapets nordvästligaste
hörn, Loch Arklet, Coulter och Ellrig, alla bekanta
för sina vackra omgifningar. Omkr. 39 proc. af arealen
äro odlingsbara. Mer än hälften däraf upptas af
artificiella och naturliga ängar. Boskapsskötseln är
därför äfven af väsentlig betydelse. Kolfältet i s. ö.,
järnverken i Carron och Falkirk, ylleindustrien
i Stirling och Bannockburn sysselsätta de flesta
arbetarna. Därjämte förekomma kemiska fabriker och
bryggerier. – 2. Hufvudstad i nämnda grefskap, på en
höjd med härlig utsikt öfver Forths floddal och vid
flera järnvägslinjer. 21,200 inv. (1911). Staden,
hvars äldre del är brant och trång, har flera
anmärkningsvärda byggnader, såsom Greyfriars-kyrkan
(delvis från 1400-talet), det s. k. Argylls lodging
från 1500-talet (nu militärsjukhus) och Smiths
institut med konst- och boksamlingar. Viktigast är
dock det högst på klippan belägna Stirling castle
med ett fäste af
okänd ålder och ett i fyrkant byggdt
palats, påbörjadt under Jakob V:s regering
(1513–42). Betydande yllemanufakturer. – S. uppväxte
troligen kring ofvannämnda fäste, hvilket spelade
en viktig roll såväl under striderna mot England
under Rob. Bruce (som har en staty i staden) som
under kampen mellan katoliker och reformerta. 1226
erhöll staden sina första privilegier samtidigt
med, att Stirling castle blef kungligt residens.
1 o. 2. (J. F. N.)
Stirling [st^linj, earl af. Se Alexander, sir William.
Stirling [steHirj], James, engelsk matematiker,
f. 1692 i Garden i Stirlingshire, d. 1770
i Edinburgh, var från 1735 direktör för ett
grufbolag i Leadhills. Han upptäckte allmänna
summations-formler samt undersökte och klassificerade
speciella kroklinjer och ytor. Hans förnämsta arbeten
äro Linece tertii ordinis newtoniance... (1717),
Methodus differentialis sive tractatus de summatione
et inter-polatione serierum infinitarum (1730) och
Ön the figure o] the earth and ön the variation of
the jorce oj gravity ät its surface (1735).
Stirling [stö’linj, E. Ch. Se St rl g.
Stirlingmetall [stadig-]. Se M ä s s i n g, sp. 288.
Stirner, Max, pseudonym. Se Sch m i dt, J. K.,
sp. 1118, och Socialism, sp. 193.
Stirpälgrundsatsen (af lat. stirps, stam, härkomst),
jur. Se Arfsordning, sp. 1423.
Stirps, lat., bot., kollektivart (se d. o.)-
Stirr, zool. Se Laxsläktet, sp. 1451.
Stitny, Tomas (ze Stitného), tjechisk
religionsförfattare, f. 1331, d. 1401 i Prag,
studerade teologi och skolastik vid Prags universitet,
slog sig sedan ned i sin födelseby Slitne, men
flyttade 1373 efter sin makas död till Prag,
där han fortsatte sina studier och sitt religiösa
författarskap: uppbyggelsetal, feöi besedni, feci
nedrlni a svåtecni (predikningar, 1392) och Knizky
Sestery o obecnych vécech kfestdnskych, påbörjade
1374. Sina smärre skrifter samlade han i Knizky
naucenie kréstänskeho. Dessutom öfversatte han Jacob
de Cessoles symboliska utläggning om schackspelet
. (Knizky o hfe Sackové) och första hälften af
Birgittas uppenbarelser (Zjeveni svaté Brifjitty,
tr. i "Listy filologicecké", XIII). S:s skrifter,
som föreligga i olika handskrifter, utgåfvos
delvis af Erben 1852, Verfåtko 1873, Hattala 1897,
Stejskal 1901, Mensik 1880, Anncnkov. 1885 m. fl. Jfr
Jos. Wenzisr, "Studien iiber ritter Thomas von Stitny"
(1856). A-d
J.
Stizus, zool. Se R o f s t e k l a r, sp. 613.
Stjapov r-påff], Afanasij Prokopievitj, rysk
historiker, f. 1830 nära Irkutsk, d. 1876,
blef professor i rysk kyrkohistoria vid andliga
akademien i Kazan och publicerade 1858 Russkij
raskol staroobrjadstva, hvari han påvisade, att det
"ffam-maltroende" sektväsendet var icke blott en
religiös, utan ock social företeelse - en då ännu
obeaktad synpunkt, som närmare utvecklades i skriften
Raskol i zemstvo (1862). Sina af slavofilerna
påverkade åsikter om det ryska bondesamhällets
uppkomst och utveckling, grundade på mycket ingående
studier, nedlade han i en mängd uppsatser, som
dock icke höllo stånd för den historiska kritiken
och delvis af honom själf återtogos. 1860 blef
S. professor i historia vid Kazans universitet,
men häktades 1861 efter deltagande i en begrafning af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
