Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm / 1473-1474 (1917) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholm

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

men det återvunna fredslugnet medförde ny förkofran,
och 1763 uppges S. ha hunnit till 72,989 inv. Därefter
följer en åttioårig tidrymd, den gustavianska tiden
samt Karl Johans regering, under hvilken S:s folkmängd
kan sägas ha varit nästan stationär; ännu 1840 egde
staden endast 84,161 inv. Fr. o. m. 1840-talet
blef folkökningen något raskare. 1856 nåddes och
öfverskreds siffran 100,000, 1884 siffran 200,000
och 1900 300,000. Under 1870-, 1880- och 1890-talen
var folkökningen synnerligen stark, resp. 22,
37 och 20 pro mille (räknadt på medelfolkmängden
under resp. period). Under 1900-talets första
årtionde nedgick ökningen till 13 pro mille. Detta
har delvis sin orsak i den kraftiga folkökningen i
S:s omgifningar. Under perioden 1901–10 uppgick den
nämligen där till 786 pro mille, hvartill S. torde i
ej ringa grad ha bidragit. 1 jan. 1913 inkorporerades
Brännkyrka socken med S., hvarigenom det fick ett
folkmängdstillskott af 25,216 pers. 1 jan. 1916
inkorporerades Bromma socken med 6,212 inv. 31
dec. 1916 kom folkmängden i S. upp till 408,792
pers. (183,135 män och 225,657 kvinnor).

Den långsamma folkökningen i S. under äldre
tider har väsentligen sin grund i de ogynnsamma
dödlighetsförhållandena, i hvilket hänseende
S. länge intog ett af de ofördelaktigaste rummen i
Europa. Befolkningsrörelsens gång i S. i äldre och
nyare tider ådagalägges af nedanstående tabell. På
hvarje tusental af den mantalsskrifna folkmängden
utgjorde antalet

Åren	Lefv. födda.	Aflidna.	Öfverskott af födda.	Öfverskott af inflytt.
1721–1800	36,2	47,5	-11,3	17,2
1801–1840	33,1	45,9	-12,8	15,6
1841–1860	34,2	40,0	-5,8	19,5
1861–1880	34,6	32,6	+2,0	19,4
1881–1890	32,4	22,6	+9,8	26,8
1891–1900	26,3	19,1	+7,2	13,0
1901–1910	24,1	15,7	+8,4	5,0
1911–1915	20,4	14,1	+6,3	6,3

Ända till 1860-talet var alltså antalet aflidna
genomgående större än antalet födda; utan en
ständigt fortgående inflyttning skulle S. snart
ha legat öde. En tydlig vändning till det bättre
sammanfaller med vaccinationens införande, vatten-
och afloppsledningarnas anläggning samt med den
friare näringslagstiftningen; en ny betydande
sänkning af dödssiffran utmärker 1880-talet och
torde i första rummet få tillskrifvas de förbättrade
bostadsförhållandena. Sedan dess har dödligheten varit
stadd i fortsatt starkt sjunkande och torde f. n. vara
lägre än i de flesta andra större städer. Den förr
mycket höga dödligheten bland späda barn har högst
betydligt minskats (1914: 9 proc. aflidna före 1 års
ålder mot 30 proc. ännu under 1850-talet), så att S:s,
liksom hela Sveriges, ställning härutinnan numera är
synnerligen gynnsam.

Inflyttningarna till S. från landsorten, med
afdrag af till landsorten utflyttade, uppgingo
under 1700-talet till omkr. 1,000 pers. årligen,
under 1800-talets sex första årtionden i medeltal
till 1,400, under tidrymden 1861–80 till omkr. 3,000,
1880–1900 till omkr. 5,700, 1901–10 till omkr. 2,200
samt 1911–15 till omkr. 2,450 personer,
allt per år. En del af detta öfverskott har dock
åter gått förlorad genom utvandringen till främmande
länder. Under tiden 1880–1910 emigrerade i medeltal
årligen omkr. 1,700 pers., hvaremot immigranterna
utgjort i medeltal blott omkr. 760 per år. På
senare år ha siffrorna vägt mera jämnt (1911–1915
resp. omkr. 1,290 och 1,180), dock fortfarande
med öfvervikt för emigrationen. Af S:s befolkning
voro 1910 endast 41,1 proc. födda inom staden,
således mindre än hälften; 56,2 proc. voro födda
annanstädes i Sverige, mest inom de angränsande
landskapen samt Östergötlands, Kalmar och Skaraborgs
län. 2,3 proc. voro födda å utrikes och 0,4 proc. å
okänd ort. Till följd af den stora inflyttningen af
vuxna personer, stort kvinnoöfverskott samt rätt
låg äktenskapsfrekvens är S:s befolkning på ett
särdeles abnormt sätt sammansatt i fråga om ålders-
och civilståndskategorier, såsom framgår af följande
tablå.

Räknas till den ej vuxna befolkningen män under
20 och kvinnor under 15 år samt till den "äldre
befolkningen" män öfver 60 och kvinnor öfver 45 år,
utgjorde i proc. af hela folkmängden, enligt 1910
års folkräkning:

	I Stockholm.	I hela Sverige.
Ej vuxen befolkning	25,5 proc.	36,4 proc.
Gift, medelålders d:o	21,9 »	21,6 »
Ej gift d:o d:o	34,8 »	22,6 »
Äldre befolkning	17,8 »	19,4 »
Summa	100 proc.	100 proc.

Som egendomligheter för S. framträda således en
synnerligen fåtalig barnagrupp och en öfvermåttan
talrik vuxen ogift befolkning. Helt naturligt
måste detta sista förhållande utöfva ett betydligt
inflytande å moralstatistikens siffror, hvilka
också i äldre tider visat sig mycket ogynnsamma;
under senare tider kan dock i många afseenden spåras
en afgjord förbättring. Särskildt gäller detta om
antalet oäkta födda barn, som från 83 per hundra äkta,
under 1850-talets förra hälft, sjunkit till omkr. 54
(år 1914) och som numera, om, såsom rimligt är,
jämförelsen göres med antalet ogifta kvinnor inom
medelåldern, visserligen i S. är betydligt högre
än annars i medeltal för Sverige, men dock lägre
t.o.m. än på landsbygden i åtskilliga af våra
län. Äktenskapsfrekvensen i S. är visserligen, absolut
taget, låg, men dock numera i regel högre än i det
öfriga Sverige. Själfmordsfrekvensen i S. är hög,
något öfver 30 per 100,000 inv., medan den för hela
riket utgör endast 15 per 100,000. Den systembundna
försäljningen af olika slag af spritdrycker har
efter hand sjunkit från 24,72 l. per år och invånare
1877–80 till 8,77 l. 1916. (Brännvinsförsäljningen
handhas sedan 1914 af A.-b. Stockholmssystemet,
förut sedan 1877 af A.-b. Göteborgssystemet.)
G. S-g. (V. S.)

S:s kyrkliga och administrativa
indelning. Grundläggande indelning är de 16
territorialförsamlingarna: Storkyrkoförsamlingen
(Nikolai), Klara, Kungsholms (Ulrika Eleonora),
Adolf Fredriks, Gustaf Vasa, Matteus’, Jakobs,
Johannes’, Engelbrekts, Hedvig Eleonora, Oskars,
Katarina, Sofia, Maria, Brännkyrka samt Bromma
församlingar. Omkr. 12,000 pers. tillhöra dock icke
den kyrkoförsamling, inom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>