Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stolberg, Otto - Stolberg am Harz - Stolbova - Stolbrand, Charles Johan - Stoletov, Aleksander - Stolgång - Stolherre - Stoll - Stolla - Stollberg - Stollbergsfälten - Stollen - Stolmen - Stolnik - Stolo - Stolon - Stolp - Stolpe - Stolpe - Stolpe, Gustaf - Stolpe, Knut Hjalmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var officer i preussiska armén 1859-61 och
öfverpresident i provinsen Hannover 1867-73. Som
medlem af riksdagen 1867-78 samt president i
preussiska herrehuset 1872-77 och 1893-96 anslöt
han sig till de frikonservative och utvecklade en
betydande politisk verksamhet. 1876 afgick han som
ambassadör till Wien, var 1878-81 vice president i
preussiska statsministeriet och 1884-88 minister för
det kungliga huset.
l o. 2. (R-n B.) 3. (N. H-tz.)
Stolberg am Harz [stå’1-], luftkurort. Se Stolberg 2.
Stolbova [stalbå’va], en nu försvunnen by i
ryska guvern. Sankt Petersburg (Ingermanland),
vid Sjasfloden, nära fästet Ladoga. Där slöts
17 (27) febr. 1617 en fred mellan Sverige och
Ryssland, i hvilken Sverige erhöll Kexholms
län, Nöteborg med därtill hörande område af
Ingermanland n. om Neva, de tre öfriga fästena
i Ingermanland, Koporje, Jama och Ivangorod med
underliggande län, samt stora handelsförmåner
och 20,000 rubel i krigsskadestånd. Dessutom
afsade Ryssland sig alla anspråk på Estland och
Livland, hvaremot Sverige utrymde Stora Novgorod
och erkände Mikael Romanov som Rysslands tsar.
(J. F. N.)
Stolbrand, Charles John. Se Ståhlbrand.
Stoletov [stalje’tåff], Aleksander, rysk fysiker,
f. 1839 i Vladimir, d. 1896 i Moskva, studerade
1856-60 i Moskva, 1862-65 vid tyska universitet,
blef 1882 professor i fysik i Moskva och emeritus
1891. S. författade åtskilliga arbeten inom akustiken
och värmeläran (Über den kritischen zustand der
körper i "Physikalische revue" 1892), men gjorde
sig särskildt känd för sina aktinoelektriska
undersökningar (på ryska 1888-89, öfv. till tyska i
"Physikalische revue", 1892, utdrag i Parisakademiens
"Comptes rendus" 1888-89 samt i "Journal de physique"
1890; jfr Fysik, sp. 154). S. skref dessutom en del
monografier, läroböcker och populära arbeten på ryska.
S. A-s.
Stolgång, lat. anus, anat. Se Anus.
Stolherre. Se Femdomstolar.
Stoll. Se Dagort och Tunnel.
Stolla, tekn. Se Läder, sp. 170.
Stollberg. 1. Stad i Sachsen, kretsen
Chemnitz, 17 km. s. v. om Chemnitz. 7,863
inv. (1910). Skollärarseminarium, realskola
med progymnasium. Strumpvarufabrikation
o. annan industri. – 2. Se Stolberg 1.
1. (J. F. N.)
Stollbergsfälten. Se Silfberg.
Stollen, ty. (eg. fot, ben), halfstrof i mästersång
(se d. o., sp. 293).
Stolmen, en 7,76 kvkm. stor ö n. v. om
Selbjörnfjorden, S. Bergenhus amt, Norge. 243 inv.
(1910).
K. V. H.
Stolnik (ry., af stol, bord), hofmästare, särskildt
öfverhofmästare hos de forne ryske tsarerna.
Stolo. Se Licinius.
Stolon, bot. Se Utlöpare.
Stolp, stad i preussiska reg.-omr. Köslin
(Pommern), vid kustfloden Stolpe samt Stargard-Danzig- och
Neustettin-Stolpmünde-banorna. 33,762
inv. (1910). Gymnasium. Järn-, tobaks-, läder- och
bärnstensindustri, ullspinneri, tegelbruk, flera
ångsågar och en ångkvarn. Liflig handel med
landtbruksprodukter, bärnstensartiklar och linnevaror.
Laxfiske. S. erhöll stadsprivilegier 1310 och
tillhörde sedermera hanseförbundet. Staden besattes af
svenskarna 1630 och i nov. 1657. Åter besatt af
dem under Sjuåriga kriget, återtogs den i dec.
1758 af preussarna. Dess hamn vid Östersjön är
Stolpmünde, 2,831 inv. (1910). Hafsbad (omkr.
2,000 badgäster årligen).
J. F. N. L. W:son M.
Stolpe, kustflod i Hinterpommern, upprinner ur
Stolper See i reg.-omr. Danzig och utflyter i Östersjön
vid Stolpmünde. Längd 150 km.
Stolpe, her. Se Sköld, sp. 1361.
Stolpe, Gustaf, svensk-amerikansk musiker, f.
26 sept. 1833 i Torsåker, Gästrikland, d. 3 okt.
1901 i Kenilworth, New Jersey, blef 1848 elev vid
Musikaliska akademien, där han 1849 aflade
organist- och 1855 musikdirektörsexamen. 1856–63
var S. orkesterledare vid Ladugårdslandsteatern i
Stockholm. Han komponerade eller arrangerade de
flesta orkesternumren under denna tid, vid sidan
af 38 operetter. 1863–81 var han organist i
Varberg. Han utgaf under tiden ett stort antal studier
för piano. S. företog 1881 en konsertresa till
Förenta staterna och anställdes 1882 som lärare i
musik vid Augustana college, där hufvudsakligast
genom hans förtjänster och arbete en musikskola
grundlades, hvars ledare S. blef. 1895 uppsatte
han en privat musikskola, som dock icke följdes af
någon större framgång, hvarför han nedlade den 1900
och antog platsen som lärare i musik vid
Upsala college, där han verkade till sin död. –
Bland S:s till ett hundratal uppgående kompositioner
må nämnas Öfver skogen, öfver sjön,
Fantastica heroica, En moders bön, Davids LXVII
psalm, Ordet (för växelkörer), Jubelkantat, Dolda
ting, Sverige och Norge</i>. Hans kompositioner röjde
i allmänhet ett starkt intryck från den klassiska
musiken och ägde en viss tyngd. Han utgaf 1894
ett arbete öfver P. A. Oppfeldt, En examinerad
musikdirektör, som på samma gång utgjorde en
stridsskrift riktad mot godtköpsmusiken.
O. A. L–r.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
