Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svartöstaden - Swasiland - Svastika - Svasud - Swat - Svatopluk - Swa-tow - Svayambhu - S.V.B.E.E.V. - Svea - Svea - Svea - Svea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inv., ett taxeringsvärde å bevillningsskyldig fast
egendom af 333,400 kr. och en taxerad inkomst af
284,140 kr. Municipalskatt erlades 1914 med 30 öre
pr 100 kr. inkomst.
Swasiland, sydöstra delen af Transvaal, Afrika, mellan
Krokodilfloden i n., Drakbergsn i v., Pongolafloden i
s. och portugisiska kolonien Lourenço Marquez i ö.,
hvarifrån det skiljes genom Lebombobergen. 16,926
kvkm. 99,959 inv (1911), hvaraf 1,083 hvita; de
öfrige äro till största delen ama-swasi-bantu,
vanligen kallade swasi, och nära besläktade med
suluerna. S. är ett bergigt, men bördigt, för
boskapsskötsel lämpligt land samt rikt på guld och
tennmalm. Genom fördrag mellan England och Transvaal
1894 och 1895 ställdes landet under Transvaals skydd
och förvaltning, med bibehållen rätt att styras efter
sina egna lagar och plägseder, men genom en förordning
af 1906 öfverlämnades högsta styrelsen af S. till
High commissioner för Syd-Afrika. Infödda höfdingar
utöfva domsrätt i civila mål mellan infödingarna. Den
engelske residenten har sitt säte i Mbabane. Koloniens
inkomster stego 1915-16 till 68,354 pd st. och dess
utgifter till 61,969 pd. J. F. N.
Svastika (sanskr., eg. "lyckobringande", af svasti,
lycka) är namnet på en bestämd lyckobringande
figur i Indien, som enligt afbildningar hos
Colebrooke "Miscellaneous essays", II, och Burnouf
"Lotus de la bonne loi" är identisk med det på
förhistoriska keramiska fynd och andra föremål
förekommande s. k. hakkorset (se d. o. med olika böjda
figurer). Ett liknande diagram bär namnet nandyavarta
(eg. "glädjevändning"). Svastikan är i synnerhet
hos buddisterna en ofta förekommande religiös
symbol. F. ö. betyder svastika korsfigur i allmänhet
i den sanskritiska litteraturen fr. o. m. epos
("Mahabharata" och "Ramayana"). Jfr Th. Wilson,
"The Swastika" (i "Smithsonian institution, United
states national museum" 1896). Se vidare Hakkorset.
K. F. J.
Svasud, nord. myt., sommarens fader, är så ljuf och
blid, att efter honom benämndes allt hvad blidt är.
Th. W.*
Swat [sft>å’t], en liten, till den brittisk-indiska
nordvästra gränsprovinsen hörande stat, kring
floden Swat, en omkr. 650 km. lång biflod
till Kabul. Befolkningen, som anses uppgå till
omkr. 200,000 pers., har svag fysik (i hög grad
hemsökt af malaria). Den är af afgansk stam,
och landet hörde förr till Afganistan, men då
sir Robert Low 1895 vid sitt framträngande genom
Malakandpasset för att undsätta Chitral möttes af
fientligt motstånd, ställdes det under brittiskt
inflytande på grund af sitt läge vid den direkta
vägen till Chitral och räknas nu jämte Dir och
Chitral till Malakand agency (576,400 inv.; 1911).
(J. F. N.)
Svatopluk l. Sventibold, konung af Stor-Mähren,
störtade med tysk hjälp sin farbroder Rastislav 870
och utlämnade honom till Ludvig den tyske. Själf
bibehöll han sig dock oberoende af kejsaren mot löfte
att betala denne årlig tribut samt utvidgade sitt
rike öfver Böhmen, Schlesien, delar af Galizien och
Pannonien. Omedelbart efter S:s död (894) sönderföll
det stormäriska riket.
Swa-tow (Scha-tóu), hamnstad i Kina,
prov. Kwang-tung, vid floden Hans mynning Omkr.
75,000 inv. S., beläget i en ytterst
folkrik trakt, öppnades 1869 för handel med
utlandet. Sockertillverkning. Stor export af socker,
te; jordnötter, lackfärger, solfjädrar m. m., med
ett värde 1915 af nära 15,8 mill. haikwan tael, medan
införseln värderades till mer än 44 mill. tael. S. är
äfven en af hufvudorterna för emigrationen. De till
stadens skydd anlagda befästningarna bestå af det
ö. om staden liggande Norra fortet, ett lågt liggande
strandverk med medelsvåra och lätta pjäser och det
midt emot på södra stranden på en klippafsats liggande
Södra fortet. (J. F. N. L. W:son M.)
Svayambhu, ind. relig. Se Nara.
S. V. B. E. E. V., förkortning för lat. Si vales,
bene est; ego valeo, om du har hälsan, är det väl;
jag mår bra.
Svea. 1. Fsv. genit. af svear (se d. o.), förekommer i
en mängd sammansättningar: Svea konung, Svealand, Svea
rike o. s. v. - 2. En på grund af oklar uppfattning
af ordets betydelse åtminstone sedan förra hälften
af 1600-talet (Messenius, Stiernhielm) brukad
personifikation af Svea rike, Sverige. Vanligen
framställes den som en kvinna i vapenskrud ("Moder
Svea").
Svea, astron., en af astronomen Wolf i Heidelberg 21
mars 1892 upptäckt småplanet (n:r 329).
Svea, tidskrift för vetenskap och konst, utgafs
i Uppsala 1818-23, 1825-29 och 1831-32. Den
innehöll hufvudsakligen afhandlingar af mera
positiv natur samt dikter, under det att den
dåv. Uppsalaskolan hade sitt kritiska organ i
"Svensk litteraturtidning". Dock innehålla de senare
årgångarna äfven enstaka granskningar. Redaktörer
voro 1818-23 G. V. Gumælius (som i nov. 1818
erhöll utgifningsbevis och allt framgent kvarstod
som ansvarig utgifvare), 1825-29, sedan "Svensk
litteraturtidning" upphört, V. F. Palmblad och
P. D. A. Atterbom och 1831-32 E. A. Schröder. Bidrag
lämnades af K. A. Agardh, K. J. L. Almquist (1831),
Atterbom (bl. a. förberedelser till en estetik,
resebref, dikter), B. v. Beskow, N. F. Biberg ("Om
falsk och sann liberalism", 1825), H. S. Collin och
K. J. Schlyter (redogörelse för förberedelserna
till Sveriges äldre lagar 1823), K. O. Delldén,
K. J. Fant, H. Falck, F. M. Franzén, A. Fryxell,
E. G. Geijer ("Om feodalism och republikanism",
1818-19), A. A. Grafström, S. Grubbe ("Öfversikt af
filosofiens närvarande tillstånd", 1820, och "Bidrag
till utredande af Samhällslärans grundbegrepp",
1826), J. A. Hazelius, J. K. F. Hæffner, K. T. Järta,
P. Lagerhielm, K. A. Nicander, K. O. Ramström,
B. Rosenblad, J. H. Schröder, P. A. Sondén,
A. Törneros, I. H. Vogt, G. Wahlenberg, K. von
Zeipel. 1818-23 utkom årligen ett oktavhäfte,
men därefter oregelbundet ett eller flera häften,
tills. 14. K. W-g.
Svea, en folkkalender, som efter mönster från Tyskland
(närmast Gubitz’ "Deutscher volkskalender" och
Nieritz’ "Sächsischer volkskalender") samt ett par
liknande svenska ansatser utgafs fr. o. m. julen
1844 (första årgången bar årtalet 1845) till julen
1907, den längsta lifstid något likartadt företag
haft i vårt land. Utgifvare var bokförläggaren
Albert Bonnier, och dennes förste medredaktör var
G. Thomée. Till en början rätt anspråkslös till omfång
och innehåll, utvidgades kalendern alltmera år efter
år: redan i 3:e årg. började Onkel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
