Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning / 209-210 (1919) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sökljus - Sökvabäck - Söl - Sölen - Sölenkletten - Sölensjöen - Sölfskatten - Sölfverarm, Paul Adolf - Sölfverberg, Sven Larsson - Sölfverhielm - Sölfwerskiöld - Sölgrop - Sölja - Sölleröd - Sölling, Peter Norden - Sölvad - Sölve - Sölver, Ane Dorothea - Sölwersparre - Sölvesborg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Sökljus, ett vanligen i jämn rörelse, med riktning mot
horisonten, varande, mer eller mindre koncentreradt
ljusknippe från en (elektrisk) strålkastare.
H. W—l.

Sökvabäck (fnod. Sökkvabekkr) gudinnan Sagas (se
d. o.) boning.

Söl, bot. Se Island, sp. 928,
och Rhodymenia.

Sölen, norskt fjällparti i Alvdals (förr
Lille-Elvedalens) härad, Hedemarkens amt, med topparna
Storsölen l. Sölenkletten
(1,825 m.) samt, s. ö. därom, Storhögda
(1,512 m.) och Nehatten (1,605 m.).
I grannhäradet Övre Rendal reser sig Rendalssölen
(se Rendalen).
K. V. H.

Sölenkletten, bergstopp. Se Sölen.

Sölensjöen, en 21,5 kvkm. stor, 13,5 km. lång sjö, 685
m. ö. h., i Hedemarkens amt, Norge, afflyter genom
Sölna elv till den endast 3 km. aflägsna Trysilelven
(Klarälfven).
K. V. H.

Sölfskatten, kam. Se Prästernas utlagor
och Silfverskatt.

Sölfverarm, Paul Adolf, sjömilitär, f. 27
nov. 1769 i Finland, d. 3 aug. 1820 i Stockholm, antogs 1788
i krigstjänst, blef 1789 löjtnant och 1801 kapten
i arméns flotta samt utmärkte sig som sådan mycket
i striderna i finska skärgården 1808, särskildt
vid Sandöström (se d. o.), där hans manövrer voro
"de mest utmärkta, som någonsin blifvit utförda af
skärgårdsfartyg". S. blef major i arméns flotta 1809
och erhöll öfverstelöjtnants karaktär 1815. Han är
besjungen af Oskar Fredrik.

Sölfverberg, Sven Larsson, mekaniker, f.
12 april 1653 i Nyköping, d. 7 aug. 1727 i Stockholm,
hette före adlandet Brun, studerade styckgjutarkonsten
i Norge och Danmark samt begaf sig därefter till England,
hvarest han bl. a. uppfann en egen behandlingsmetod
för gjutstyckens temperering. Efter att äfven
med utmärkelse ha tjänat vid holländska armén,
där han införde bruket af bleckpontoner för
hastig broslagning, kallades S. af Ludvig XIV
till Frankrike för att utföra vattenledningar
m. fl. ingenjörsarbeten. På Karl XI:s uppmaning
gick han i svensk tjänst. Hemkommen till Sverige,
utnämndes han 1683 till kapten-mekanikus vid
Fortifikationen och adlades 1687 med namnet S. I
sitt fädernesland var han verksam inom flera
grenar, särskildt inom bergsmekaniken (1684 fick
han privilegium på vattenkonsters inrättande i
bergslagerna) samt tjänstgjorde f. ö. under hela
tiden vid Fortifikationen. 1721 tog han afsked med
överstelöjtnants titel.
(L. W:son M.)

Sölfverhielm. Se Silfverhielm.

Sölfwerskiöld. Se Silfverskiöld.

Sölgrop, jaktv., grund vattensamling, hvari
hjortdjur och vildsvin bada och söka svalka ("söla sig")
under varma sommardagar. G. G.

Sölja. 1. Spänne, som består af en vanligen fyrkantig
ram med vidfäst kort nål (torn l. torne) samt är
anbragt vid ena ändan af en rem, så att den andra
med hål försedda remändan kan dras igenom ramen och
fästas medelst tornen. (Ringformiga lösa spännen
kallas i Norge "söljer"; jfr fig. 8 till art. Norsk
konst.) — 2. Arkeol. Liknande spänne med rund, oval
eller fyrkantig ram och ofta med ett vid ramen fäst
rembeslag (en vanligen dubbelböjd metallplåt af olika form, i
hvilken remmen instickes). Är ramen rund och sluten,
kallas söljan ringsölja, stundom
ringspänne, hvilket namn dock af somliga
arkeologer brukar reserveras för större spännen med ej
sluten ram och stundom mera oval form. (Se f. ö. fig. 1—3)
— 3. Ridk. Se Sadel, sp. 314.
2. T. J. A.

Fig. 1. Bronssölja från "romerska järnåldern" i Norden. (Gottland.)

Fig. 2. Bronssölja med rembeslag, från folkvandringstiden. (Gottland.)

Fig. 3. Bronssölja från vikingatiden, med rembeslag. (Småland.)

Sölleröd, socken i nordöstra delen af Själland,
17 km. n. v. om Köpenhamn. 5,600 inv. (1911). S. är
vackert beläget vid Sundet och fylldt af skogar. De
forna byarna äro nu delvis förvandlade till
villasamhällen. Socknen omfattar Holte, Skodsborg
och Vedbæk samt genomskäres sedan 1900 af järnvägen
Lyngby—Vedbæk.
E. Ebg.

Sölling, Peter Norden, norsk-dansk sjömilitär,
f. 1758 i Kristiansand, d. 1827, sedan 1812 kommendör,
inlade utomordentlig förtjänst genom sitt arbete
på att skaffa fiskarbefolkningen och lotsarna i
Norge däckade båtar af god konstruktion i st. f. de
gammaldags öppna och farliga farkosterna. Se Thora
Hanson, "En nations velgjörer: P. N. S." (1900).
K. V. H.

Sölvad, fisk. Se Grundvad.

Sölve, konung. Se Solve.

Sölver, Ane Dorothea.
Se Liebe.

Sölwersparre. Se Silfversparre.

Sölvesborg, stapelstad i Blekinge län, ligger
i landskapets västra del, på västra sidan af
Listerslandet, helt nära skånska gränsen, vid västra
stranden af en vik af Hanöbukten. Stadens hela område
utgöres af 798 har (hvaraf 5 har vatten), men däraf
äro endast 36,5 har intagna i den ännu gällande
stadsplanen. Förslag till en ny sådan är emellertid
utarbetadt och beroende på K. M:ts pröfning. Vinner
detta förslag stadfästelse, komma gränserna för
själfva stadsplanen att omsluta ett område af 104,5
har. Folkmängden, som 1805 var endast 707 pers.,
växte länge mycket långsamt, och ännu 1890 var den
endast 1,531 pers., men har sedan ökats raskare än
i andra länets städer samt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>