Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sömnad - Sömnes - Sömngångare - Sömnlöshet - Sömnmedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dels inlagdt i ett annat stoff, tillhöra såväl
medeltiden som nyare och modern tid; vissa tider
ha af denna sömnad utvunnit den starkaste effekt
genom ett så högt underlag för det pålagda stoffet,
att broderiet fått hög relief. Schattersömmen
är slutligen en teknik, som genom stor smidighet
kommer måleriet närmast; den senare medeltidens
burgundiska kyrkoskrudar (nu förvarade i Wien
m. fl. orter) bl. a. framvisa en teknik, som
träffande har karakteriserats som "måleri med
nål". För underlättande af arbetet sys icke sällan
broderier å fina och lätta tyger i båge. Det material,
hvarmed sömnaden utföres, är ofärgadt (genombrutna
sömnader, hvitbroderi) eller färgadt; för lärft
används linnetråd, för ylle ullgarn eller silke,
för siden silke och guld; tenntråd brukas på våra
nordsvenska allmogebroderier i påläggssömnad. Äkta
pärlor och ädelstenar tillhörde medeltida broderier
(enligt bl. a. uppgifter i Nibelungenlied). Äkta
pärlor anbragtes i stor myckenhet på 1500-
och 1600-talens guldbroderier, glaspärlor på
1800-talets textilier. Bomullen har slutligen sällsynt
undantagsvis användts inom textilkonsten.
Konstsömnaden har en uråldrig historia. Redan
assyrierna tyckas ha tagit den i bruk för sin
dräktprakt, och den har utan tvifvel öfvats i stort
omfång och med glänsande resultat i förkristen och
tidig kristen tid. Vi ega från omkr. 300-talet
f. Kr. ett broderi, funnet i en grekisk graf på
Krim. Konstsömnadens främsta epoker i den kristna
tiden tyckas ha varit den tidigare medeltiden i
England och Konstantinopel, 1400-talet i Burgund,
detta beträffande kyrklig konst, samt 1500-, 1600-
och 1700-talen för profan konst. De mera betydande
resterna från medeltiden äro kyrkliga föremål från
England, Konstantinopel och Burgund (se ofvan) samt
broderier från Frankrike, Sverige och Norge (1100-
och 1200-talen). Ännu från 1500-talet äro bevarade
profana textilier sällsynta, men bli allmännare från
1600- och 1700-talen. Af allra största intresse för
nordisk textilkonsts historia äro de fyra fragmenten
af bonader från 1100- och 1200-talen, som tyckas
visa tillbaka på långa tiders trägna och skickliga
utöfning. Af dessa förvaras Öfverhogdalsbonaden
(med vidsydt fragment af ännu en bonad) i Östersund,
Skogtapeten (se Skog 1) i Statens historiska
museum och Hölandsbroderiet i Trondhjem. Ungefär
samtidig med dessa är en i Frankrike broderad
bonad, Bayeux-tapeten (se d. o.). Textilkonsten
tycks under dessa tider ha intagit den plats, som
senare eröfrats af dekorativt måleri. Förekomsten
af textilanstalter i Sverige under sen medeltid
(Vadstena, Sko m. fl.) bevisas af bl. a. en del
bevarade textilier. Att f. ö. den textila utöfningen
varit föremål för ett mycket stort och allmänt
intresse framgår af uppgifterna hos Olaus Magnus, af
inventarieförteckningar m. m.; att genom de numera
ur bruk komna benämningarna (hedensöm, öfversöm
m. fl.) kunna identifiera teknikerna tycks knappast
vara möjligt. Inom allmogekonsten har konstsömnaden
utvecklats rikt och högeligen originellt; ett af de
rikaste områdena för sömnader torde vara vår svenska
textila allmogekonst. Den 1874 bildade föreningen
Handarbetets vänner (se d. o.) knöt tidigast sin
verksamhet till denna textila allmogekonst, men har
senare tagit en mera själfständig riktning; denna
förenings verksamhet liksom äfven senare skapade
textilanstalter ha för modern svensk textilkonst
betydt ofantligt mycket. — Om segelsömnad, se d. o.
E. Thn.
Sömnes, handelsplats. Se Sömn.
Sömngångare. Se Somnambulism.
Sömnlöshet l. Insomni (lat. insomnia), patol., ett
symtom, som kan uppkomma af flera anledningar: genom
hjärnans retning under febertillstånd, genom svåra
smärtor, genom hjärnans öfveransträngning med arbete
och däraf kvarstående retning af densamma, hvilket
lättast framkallas hos s. k. neurasteniska individer
eller hos personer med nedsatt motståndskraft
hos nervsystemet samt kanske allra vanligast på
psykisk väg, genom sorg och oro, i det sorgliga,
bittra, oroliga tankar oupphörligt hindra sömnen
att inträda. Under höggradig neurasteni med
sömnlöshet synes måhända brist på tillräcklig
näring af hjärnan eller otillräcklig ersättning
af det hjärnmaterial, som förbrukats, förhindra
sömnen. Den enkla sömnlösheten är ett för den sjuke
synnerligen plågsamt symtom, som småningom i hög grad
nedsätter icke allenast arbetsförmågan i allmänhet,
utan äfven nervsystemet i dess helhet samt hela
kroppskonstitutionen, åstadkommande afmagring och
allmän kraftlöshet. Någon öfverhängande fara för
efterföljande sinnessjukdom, förefinnes vanligen
ej, såvida icke, såsom stundom händer, sömnlösheten
är ett af den börjande sinnessjukdomens tidigaste
symtom. Vid många former af sinnessjukdom är nämligen
sömnlöshet ett konstant och viktigt kännetecken. Den
enkla sömnlösheten bör i tid och energiskt bekämpas
först och främst därigenom, att man undanröjer, såvidt
möjligt, de orsaker eller de omständigheter, af och
under hvilka den framkallats. Hvila, kraftig föda,
lämpliga och väl afpassade kroppsansträngningar,
luftombyte samt vattenbehandling kunna göra god nytta,
men böra helst anordnas under sakkunnig ledning
af läkare. Ännu mer gäller detta om intagandet
af s. k. sömnmedel (se d. o.), af hvilka numera
finnes en mycket riklig arsenal. Dessa borde
aldrig användas på måfå och utan läkares råd,
enär härigenom stor skada kan åstadkommas.
I. H.
Sömnmedel, Hypnotica (af grek. hypnos, sömn)
l. Somnifera (lat. somnus, sömn, och ferre,
bringa), farm. med., afse att framkalla sömn,
motarbeta sömnlöshet genom att så inverka på stora
hjärnan att en längre stunds sömn (narkos) inställer
sig. Sömnmedlen äro en grupp af de narkotiska medlen
(se Narcotica, sp. 462—463), som till skillnad
från de allmänna anestetica l. bedöfningsmedlen (se
d. o.) äro föga eller ej alls flyktiga och därför,
intagna på en gång, t. ex. mot aftonen, medföra en
flera timmar varande sömn, utan att i allmänhet
nya doser behöfva ges. Detta verkningssätt beror
på, att sömnmedlen vida långsammare än de starkt
flyktiga bedöfningsmedlen afgå ur kroppen, hvarför
deras verkan räcker längre. De flesta sömnmedlen
tillhöra i kemiskt afseende fettserien l. den
alifatiska serien af organiska ämnen; blott ett
sådant af betydelse tillhör den cykliska serien,
närmare bestämdt alkaloiderna, nämligen morfinet
(se d. o.), hvarjämte äfven drogen opium ibland kommer
till användning som ro- och sömngifvande medel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
