Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning / 285-286 (1919) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Taglioni, Filippo - Taglioni, Marie Sophie - Tagloc-viken - Tagore - Tagore, Dvarakanath - Tagore, Devendranath - Tagore, Ravindranath

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Marie Taglioni dansande i "Sylfiden".

"balettdiktare". — 2. Marie Sophie T., den
föregåendes dotter, italiensk-svensk dansös, f. 23
april 1804 i Stockholm, d. 23 april 1884 i Marseille,
gick i sträng skola hos sin fader och uppträdde som
dansös till en början i Wien 1822. I Paris dansade
hon med oerhörd framgång 1827—32 och sedermera i
många europeiska storstäder. I Stockholm uppträdde
hon endast hösten 1841, under frenetiskt bifall. Hon
gifte sig 1832 med grefve G. de Voisins, men blef
snart skild. 1847 lämnade hon scenen och bosatte sig
vid Comosjön, men sedan hon genom kriget 1870—71
mist sin förmögenhet, gaf hon i London lektioner i
sättet att föra sig. — Marie T. var sin tids förnämsta
dansös, en snillrik representant för den mera kyska
och själfulla danskonsten, svärmisk-poetisk i hela
sin apparition och mimik. Hon tycktes lyfta sig
på vingar, hvilka på samma gång voro behagets och
oskuldens. Till hennes yppersta framställningar
hörde nunnescenen i operan "Robert af Normandie"
samt de af hennes fader uttänkta pantomimbaletterna
"L’élève de l’amour", "Le lac des fées" och "Sylfiden"
(se fig.). — 3. Paul T., den föregåendes broder,
balettmästare, f. 1808 i Wien, d. 1884 i Berlin,
anställdes i Berlin 1829 och blef balettmästare där
1849. Han sammansatte utmärkta, fantasirika baletter
("Sardanapalus", "Undine", "Satanella" m. fl.). —
Hans dotter Marie T., f. 1833 i Berlin, d. 1891 i
Nedre Österrike, skördade stor framgång som dansös,
framför allt i sin faders baletter, men lämnade
skådebanan 1866, då hon trädde i brudstol med
furst Joseph Windisch-Grätz.
E. F—t.

Tagloc-viken [taglå’k-]. Se Dávao 1.

Tagore [tākor l. tākur; af (sanskr.) bengal. ṭākūra],
eg. namn på en braman, som trädt i tjänst hos engelsmännen, sedan upptaget
som släktnamn af en bramansk familj, som, enligt
traditionen härstammande från en på 1000-talet
verksam religiös och dramatisk författare, Bhaṭṭa
Nārāyaṇa från Kanauj, sedan 1700-talet med detta namn
lefde i Bengalen med hufvudsäte först i Govindpore
(sedermera Fort William), sedan i Calcutta. Från
Jayarāma T. (d. 1763) härstamma de båda hufvudgrenar
af släkten T., som ännu lefva kvar i Indien. Till
den äldre, mera betydande grenen höra T. 1—3.

1. T., Dvarakanāth, f. 1795, d. 1846, chef för
den stora handelsfirman Carr Tagore & C:o i Calcutta
och på sin tid en af Indiens största
köpmansfurstar. På grund af sitt ytterst dyrbara
lefnadssätt, sina vidtomfattande filantropiska
intressen — bl. a. tog han verksam del i arbetet för
införande af förbud mot änkebränningen (se Satī) —
och stora hjälpsamhet åsamkade han sig emellertid så
oerhörda skulder, att firman efter hans död sattes
under administration.

Devendranāth Tagore vid 80 års ålder.

2. Devendranāth T., den föregåendes son,
religionsbildare, f. 1817, d. 1905. Jämte Rāmmohun Roy (se d. o.) och hans yngre
samtida Keshab Chunder Sen (se Brâhma-samāj, sp. 1431) stod T.
i medelpunkten af de sträfvanden, som utgöra
grundvalen för de moderna indiska rörelser
på religionens område, hvilka fått sitt mest
pregnanta uttryck i det på den indiska bhakti-läran
grundade religiösa samfundet Brâhma-samāj, hvars
hufvuduppgift är att skapa en högre mänsklig lycka
genom närmande och sammansmältning af de stora
världsreligionerna (unitarism) under förkastande eller
afsöndrande af speciella yttre kultformer. Hela hans
lif och alla hans sträfvanden voro präglade af en
upphöjd religiositet, som redan från början tog sig
uttryck däri, att han frivilligt afstod från sitt
stora arf till förmån för faderns kreditorer. Genom
inkorporering (1843) med Brāhma-samāj af det af
T. 1839 för religiös väckelse stiftade mindre
samfundet Tattvabodhinī sabhā blef T. efter Roy
dess egentlige ledare och själ. En schism mellan den
mera på indisk åskådningsgrund stående T. och den
starkt åt kristendomen lutande Keshab Chunder Sen
ledde (1865) till den senares utträde, varvid det
ursprungliga samfundet fick namnet Ādi brāhma-samāj
("den första b. s."). Senare delen af sitt lif, då
han mera till namnet var samfundets ledare, egnade
han sig åt skriftställeri och religiösa vandringar och
förkunnelser. Han gällde i hela Indien som en maharṣi,
helgon eller profet. Hans mest uppmärksammade arbete
är hans på bengali skrifna vidlyftiga själfbiografi
(eng. öfv. 1912; "Min lefnad", 1915), äfven den
förnämsta källan för kunskapen om hans religiösa
egenart. Den redogör för hans lifs märkligaste
händelser och religiösa utveckling från barndomen
intill 1858.

3. Ravīndranāth T., den föregåendes son,
skald, f. 6 maj 1861 i Calcutta, rönte från sin
barndom de djupaste intryck af sin faders
religiösa uppfattning och imponerande personlighet.
Detta i förening med djupt känslig poetisk begåfning,
ärfd religiöst filosofisk mystik, närd af
indiskt tänkande och indisk tradition, har varit
bestämmande för T:s egenart som skald och religiöst
filosofisk personlighet. — T. var den yngste af sju
bröder och tre systrar, flertalet med konstnärliga
och litterära intressen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>