Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning / 529-530 (1919) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Taube, Karl Evert - Taube, Karl Evert Bernhard - Taube, Otto Fredrik - Tauber - Tauberbischofsheim - Taubert, Karl Gottfried Wilhelm - Taubila (Touvila) - Taucha - Tauchnitz, Karl Christoph Traugott

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Värmlands regemente, 17/5 adjutant vid von Blixenska
regementet i Stralsund och 1776 löjtnant vid
Dalregementet, men tog 1779 afsked från krigstjänsten
för att bli präst. Detta steg behagade i hög grad
Gustaf III, hvilken önskade att liksom de franske
konungarna erhålla hofpräster af hög börd, och T. blef
också redan 1780, innan han prästvigts, utnämnd
till kungl. hofpredikant och efter sin prästvigning
s. å. 24 okt. befordrad till öfverhofpredikant och
konungens biktfader. Följande år erhöll han Lofö
pastorat samt utnämndes till pastor primarius i
Stockholm, och 1783 skapade konungen för hans räkning
ordensbiskopsämbetet, hvarmed förenades en viss
uppsikt öfver hospital och barnhus. Under Gustaf III:s
besök i Rom 1784 ditkallades T., enligt hvad ryktet
ville veta, för att hjälpa konungen att åstadkomma en
liturgi à la Johan III, men i verkligheten blott för
att påskdagen ge konungen nattvarden i det lutherska
kapell, som påfven till tack för den i Sverige åt
katoliker beviljade religionsfriheten låtit Gustaf
III inrätta åt sig i själfva Rom. Återkommen hem,
fick T. utbyta Lofö mot Bromma pastorat.

12. Karl Evert Bernhard T., friherre,
brorsons sonson till T. 10, arkivman,
urkundsutgifvare, f. 4 mars 1834 på Lidhem,
Väckelsångs socken, Kronobergs län, d. 10 nov. 1917
i Växjö, blef student i Uppsala 1852, aflade
kansliexamen 1857 och ingick 1858 som e. o. amanuens
i Riksarkivet, där han avancerade till arkivarie
1884 och hvarifrån han tog afsked 1899.
T. utgaf förtjänstfullt "Ridderskapets och adelns
riksdagsprotokoll" för tiden 1645—50 (5 dlr, 1871—86)
samt uppgjorde förteckningar öfver större
delen af i Riksarkivet förvarade ministeriella
handlingar (tr. i "Meddelanden från Sv. riksarkivet",
I—III) och (tills. med S. Bergh) dess samling af
originaltraktater (ibid. IV, 1891—96). Därjämte
publicerade han "Svenska beskickningars berättelser
om främmande makter år 1793" (1. Preussen. 2. Polen,
1893) och "Berättelse om Nordamerikas förenta stater
1784 af frih. S. G. Hermelin" (1894). T.
invaldes 1893 i Vitt. hist. o. ant. akad.,
men tog aldrig inträde.

D. Adliga ätten T. n:r 734 (se släktöfversikten):


13. Otto Fredrik T., militär, statsråd, f.
27 dec. 1832 i Norrköping, d. 11 jan. 1906,
ingick 1851 som underlöjtnant vid Andra
lifgrenadjärregementet, där han 1872 blef
öfverstelöjtnant. Sedan 1858 var han därjämte anställd
vid Generalstaben, hvarest han 1875 utnämndes till
öfverstelöjtnant. 1879 befordrad till öfverste i
armén, kallades T. 1880, efter J. H. Rosensvärd, till
statsråd och chef för Landtförsvarsdepartementet, men
lämnade redan 1882 denna plats åt K. A. Ryding. Under
tiden (1881) hade T. blifvit öfverste och chef för
Bohus läns regemente.
1882 transporterades han i samma egenskap till
Västgöta-Dals regemente samt utnämndes 1888
till generalmajor och 1890 till chef för Femte
fördelningen och generalbefälhafvare i Femte
militärdistriktet. 1897 blef han generallöjtnant
i armén och erhöll 1899 afsked. Som ordf. eller
led. deltog han i ett flertal militära kommittéers
arbeten. 1898—1902 var han militär led. af
Högsta domstolen. T. invaldes 1869 till led. af
Krigsvet.-akad. T. var en kunskapsrik, rättänkande
och human militär. Under sin statsrådstid genomförde
han bl. a. den icke oviktiga reformen, att ingen af
manskapet fick af öfverordnad tilltalas med "du". Han
gjorde sig äfven bemärkt som militärskriftställare,
särskildt genom den förträffliga afh. Några ord om
officerskåren (i Krigsvet. akad:s handlingar 1898,
öfv. till fr.).
1, 3 o. 10—11. S. B.
8. A. L. (E. F—t.)
9. (L. S.)
13. H. J—dt.

Tauber, biflod fr. v. till Main, uppstår i
württembergska Jagst-kretsen på Frankenhöhe, går
ett kort stycke genom bajerska Mittelfranken, skär
sedan nordligaste delarna af Württemberg och Baden
samt faller ut i Main vid Wertheim. Floden har en
längd af 120 km., är icke segelbar och flyter genom
en mycket bördig, vinproducerande dal, Taubergrund.

Tauberbischofsheim [-hajm], stad i Baden,
landeskommissariat Mannheim, vid Tauber, 18 km. från
dess utlopp i Main. 3,606 inv. (1910). Gymnasium,
landtmannaskola. 24 juli 1866 tillkämpade preussiska
Mainarmén sig öfvergången öfver Tauberfloden
efter heta strider, vid T. med württembergska
divisionen och vid den 5 km. nordligare
belägna byn Werbach med badensiska divisionen.
C. O. N.*

Taubert, Karl Gottfried Wilhelm, tysk tonsättare,
f. 1811 i Berlin, d. där 1891, elev af L. Berger
och B. Klein, blef 1831 ledare af hofkonserterna
i Berlin, var kapellmästare vid operan 1842—69 samt
dirigent för symfonisoaréerna och blef 1875 president
i den musikaliska sektionen af konstakademiens
senat. T. var mycket produktiv. Hans bästa
kompositioner äro hans barnsånger (13 samlingar,
1843—78) äfvensom musiken till Euripides’ "Medea"
och Shaksperes "Stormen". Hans 6 operor, bland hvilka
Macbeth (1857) är den bästa, gjorde mindre lycka,
liksom ock hans orkester- och kammarmusikverk.
A. L.*

Taubila (Touvila), donationsgods i Pyhäjärvi
socken, Viborgs län, Finland, donerades 1734 åt
grefve P. Soltykov, öfverläts af dennes dotter 1774
åt frih. J. Freedericksz, i hvars ätts besittning
godset förblef till 1918, då det genom köp öfvergick
från förre hofministern frih. W. Freedericksz
till handlanden Karl Fazer. T. är bekant för de
tvistigheter, som under senare hälften af 1700-talet
yppade sig mellan godsegaren och landbönderna
ang. de senares skattskyldighet och som 1801
slutade med, att de af den förre påyrkade skatterna
fastställdes af domstol ("Taubila kontraktet").
O. B—n.

Taucha, stad i Sachsen, kreishauptmannschaft Leipzig,
vid järnvägen Leipzig—Elenburg. 5,376 inv. (1910).

Tauchnitz. 1. Karl Christoph Traugott T., tysk
bokförläggare, f. 1761, d. 1836,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>