Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tekoa - Tekräm - Tektafos - Tektaios - Tektamos - Tektonik - Tektosager - Tekträdet - Tekök - Tela - Telaga - Telamon - Telamon - Telangiektasi - Telautograf - Telav - Tela vesicatoria - Telchiner - Telchinia - Telde - Teleas - Teleborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tekoa var en ort i Juda rike, s. ö. om
Betlehem. Den är mest bekant som hemort för Israels
äldste profet Amos (Amos 1: 1).
E. S—e.
Tekräm, kokk., göres af starkt te och fet grädde,
socker, hvilket allt vispas öfver elden, till dess
blandningen tjocknar, då gelatin i vatten tillsättes
och gräddskum inblandas, hvarefter alltsammans hälles
i form och sättes på is ett par timmar.
Tektafos. Se Tektamos.
Tektaios (grek. Τεϰταῖος), grekisk konstnär,
tillhörande den sikyonska skolan och lärjunge till
de ryktbare bildhuggarna Dipoinos och Skyllis.
Hans berömdaste arbete (tills. med Angelion) var
Apollons förgyllda bild på Delos, som i ena
handen håller bågen, i den andra en grupp af de tre
chariterna (se d. o.).
J. C.
Tektamos l. Tektafos (grek. Τέϰταμος l. Τέϰταφος),
enligt den grekiska fornsagan en son af Doros och
anförare för de dorer, som från Tessalien (således
redan före den doriska invandringen i södra Grekland)
sägas ha öfvergått till Kreta och där grundlagt
doriskt statsskick. T. nämnes själf som konung
på Kreta.
A. M. A.
Tektonik (af grek. tektonike, timmermans-,
byggnadskonst). 1. Reglerna för konstnärlig behandling
och sammansättning af de råämnen och enkla element,
som ingå i arkitekturens och konstslöjdens alster. —
2. Geol. Se Geotektonik.
— Tektonisk, som har afseende på byggnaden.
— Tektoniska skalf, geol. Se
Jordskalf, sp. 164.
Tektosager, folk. Se Galatien, sp. 579.
Tekträdet, eng. teak, malab. tekka, Tectona grandis
L. fil., bot., ett i skogarna å bergstrakterna
i Ostindien, Burma, Siam och på Java växande
och i tropikerna odladt, till fam. Verbenaceæ
hörande jättelikt träd med motsatta, affallande
blad. Blommorna sitta i rikblommiga ställningar
i grenarnas toppar och äro aktinomorfa, med 5
ståndare. Frukten är stenfrukt. Bland verbenacéerna
är otvifvelaktigt tekträdet det märkligaste genom
sin resliga växt och sin kiselhaltiga ved, som på
grund af hårdhet och ändock relativt ringa vikt är det
yppersta kända skeppsbyggnadsvirket. Det används äfven
mycket som virke till järnvägsvagnar. Dess varaktighet
öfvergår 3 gånger de bästa andra virkesslag. Utseendet
erinrar om grof mahogny, men färgen är mörkare,
brunaktig. Veden innehåller en olja, som i Indien
ofta används i st. f. linolja; den har starkt bitter
smak och anses kunna rena dåligt vatten, hvarför
vattenbehållare ofta tillverkas af detta träd. Bladen
innehålla ett vackert högrödt färgämne, hvarmed silke
och ull kunna purpurfärgas. "Afrikanskt tekträd"
erhålles af euforbiacén Oldfieldia africana
Hook.
O. T. S. (G. L—m.)
Tekök. Se Samovar.
Tela (lat., väfnad, plur. telæ). — Tela
subcutanea. Se Hud, sp. 1195. — Telæ
chorioideæ. Se Herofilos och Hjärnhinnor. —
Tela vesicatoria (taffetas vesicatoria), dragtaft, å
vaxduk utbredt dragplåster. Se Plåster, sp. 1102,
och Spansk fluga, sp. 558.
Telaga, kratersjö. Se Java, sp. 1312.
Telamon, grek. o. lat., bygnk. Se Atlas, sp. 342.
Telamon (grek. Τελαμών, lat. Telamon eller Telamo),
grek. hjältes., son af sagokonungen Aiakos (Aeacus)
på Egina. Då han tillika med sin broder Peleus (se
d. o.) dödat sin halfbroder Fokos, drefs han af sin
fader i landsflykt och kom till Salamis, hvars konung
gaf honom sin dotter jämte arfsrätt till tronen. Med
en senare gemål, Periboia, hade han sonen Aias och med
Hesione, den trojanske konungen Laomedons dotter,
sonen Teukros. Han deltog i argonauternas tåg,
i Herakles’ tåg mot Troja och i kalydonska jakten.
A. M. A.
Telangiektasi (af grek. tele, fjärran, angeion,
kärl, och ektasis, uttänjning), med., utvidgning
af blodkärl och lymfkärl af hufvudsakligen
kapillarkärltyp, men äfven af något gröfre
kärlgrenar. Telangiektasierna äro merendels
missbildningar, alltså under den embryonala
utvecklingen uppkomna förändringar (se
Eldmärke och Födelsemärke).
I andra fall kunna de förekomma
vid en del sjukliga processer af olika natur, framför
allt vid vissa svulster.
G. H.
Telautograf. Se Gray, Elisha.
Telav [-la’ff], stad i f. d. ryska guv. Tiflis i
Transkaukasien, 65 km. n. ö. om staden Tiflis, 740
m. ö. h., nära Kuras biflod Alasan. Omkr. 12,000
inv. Det skall ha grundlagts 893 af den
förste konungen af Kachetien (se d. o.),
och de många resterna af gamla befästningar
och palats tala om dess forna storhet och
betydelse. Bördig omgifning med vinodling.
(H. W—k.)
Tela vesicatoria (Vesicatorium de Albespeyres), farm.,
med. Se Tela.
Telchiner (grek. telchines) är i den grekiska
fornsagan namnet på demoniska väsen, hvilka skildras
som urinvånare på ön Rhodos. De gälla som första
uppfinnare af konsten att bearbeta metaller och i
allmänhet som ett i hög grad konstfärdigt släkte,
hvarför de ofta sammanställas och förblandas med
cykloper och daktyler (se d. o.). De betraktas
äfven som trollkunniga, ondskefulla och
fördärfbringande. De ha makt i vädret, som de efter
behag göra fult eller vackert. Sagan om tolchinerna
sammanhänger tydligen med de vulkaniska krafter, som
äro verksamma på Rhodos. Men äfven med Poseidon,
hafvets gud, sättas de i nära förbindelse och
betecknas som dyrkare af Apollon Telchinios, Hera
Telchinia och Athena Telchinia. Andra sägner sätta
dem i fientligt förhållande till gudarna och låta
dem utrotas eller fördrifvas af Apollon eller af
Zeus. Äfven i Lycien, på Kreta och på Cypern omnämnas
telchiner.
A. M. A.
Telchinia, stad. Se Sikyon.
Telde, ort. Se Gran Canaria.
Teleas, zool. Se Proctotrupidæ.
Teleborg, gods i Växjö landsförsamling, Kronobergs
län, 2 1/2 km. s. ö. om Växjö, omfattande 3 9/16 mtl;
tax.-v. 250,000 kr. Manbyggnaden, "Smålands enda
nutidsslott", i gammal borgstil på en klippudde i
sjön Trummen, är uppförd i tegel, med yttersidorna
beklädd af röd och grå granit i tre våningar i
slutet af 1890-talet efter ritningar af arkitekterna
Lindvall och Boklund. Byggnaden reser sig från
en rektangulär grundyta med omkr. 34 m. långsida
(fig. 1), i nordvästra hörnet uppstiger ett fyrkantigt
hufvudtorn (hvars ena hörn brytes af ett hängtorn),
i det sydöstra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
