Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning / 809-810 (1919) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tempeltornet - Tempera - Temperament

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Tempeltornet kallas hufvudfästet i det förnämsta
af de två tempelhusen (se Tempelherreorden)
i Paris, le Temple. Grundlagdt på en
af Ludvig VII (1137—80) skänkt sumptrakt utanför
stadsmuren, utgjorde le Temple en rymlig fästning,
skyddad af murar och bastioner och inneslutande så
många byggnader, att vid Henrik III:s af England
besök i Paris 1254 hela hans härlika följe där
kunde härbärgeras. Där hade generalpreceptorn af
Francien sitt residens; där höllos generalkapitlen
för Tempelherreordens västerländska provinser, och
där hade de franske konungarna sin skattkammare från
Filip II August (1180—1223) till början af Filip
IV:s regering (1285—1314). Själfva Tempeltornet,
som uppfördes på 1200-talet, var en 50 m. hög, 13,5
m. bred, fyrkantig byggnad med 2,5 m. tjocka murar,
krönt af 4 runda sidotorn, hvartill efter 1400 lades
ett femte torn-likt utsprång med två småtorn. Ehuru
"le Temple" 1317 öfverlämnades till johanniterna,
fingo dock de franske konungarna ofta disponera
"tornet", och sålunda användes det af dem på
1300- och 1400-talen till fängelse och sedermera
till krutmagasin. 1664 återlämnades det dock till
johanniterna, hvilka dit förlade ett bibliotek och
arkiv. Sedan "le Temple" under revolutionen såsom
klostergods in dragits till staten, blef "tornet" åter
fängelse: 1792 för den olyckliga konungafamiljen —
en omständighet, som i synnerhet gjort det ryktbart
(jfr Cléry, "Ludvig XVI i Tempeltornet", 1907)
— och därefter äfven för andra af revolutionens
offer. Napoleon I lät 1808—11 rifva det, och
Napoleon III lät 1854—57 rasera äfven de öfriga
tempelbyggnaderna — af hvilka storpreceptorns palats
1817—48 användts till nunnekloster — för att bereda
plats för ett salutorg, nya gator m. m. Jfr Curzon,
"La maison du Temple" (1888).
S. B.*

Tempeltornet på 1700-talet.

Tempera. Se Temperamåleri.

Tempera, artill. Se Tempering.

Temperament (af lat. temperamentum, blandning),
psyk., typisk beskaffenhet hos en
persons grundlynne, särskildt med afseende på
känslolifvet. Uppslaget till läran om temperamenten
gafs af de gamle grekiske läkarna, först af
Hippokrates, hvars lära därom närmare utvecklades
af Galenos. Denne urskilde fyra temperament: det
sangviniska, det koleriska, det melankoliska och
det flegmatiska, och antog, att dessa berodde på
blandningen af kroppens vätskor, allteftersom blodet
(lat. sanguis), den gula gallan (grek. chole)
eller den svarta gallan (grek. melaina chole)
eller ock "slemmet" (grek. flegma) hos den
enskilda människan hade öfvervikten. Numera är
naturligtvis denna fysiologiska lära föråldrad,
men man har behållit de gamla termerna och med
dem betecknat psykiska typer, särskildt inom
känslolifvet. Det sangviniska temperamentet utmärkes
af lifligt, lättrörligt känslolif med öfvervikt
för lustkänslorna. Sangvinikern ser därför allt
i ljust och är långt mera böjd för hopp än för
fruktan. Det koleriska temperamentet kännetecknas
ock af liflighet, men är särskildt disponeradt för
vrede och i samband därmed stående snabbhet och kraft
i handlingarna. Melankolikern har disposition för
olustkänslor, ser lifvet i svart och hänger sig åt
sin mörka känslostämning i st. f. att handla. Den
flegmatiske slutligen är känslolös och likgiltig
och utmärkes af ett lugn, som ej låter djupare
rubba sig hvarken af glädje eller sorg, hopp eller
fruktan. Han är trög i handling, men kan segt
fullfölja de beslut han en gång fattat. Inom den
vetenskapliga psykologien har man sökt tillgodogöra
sig dessa populära temperamentsföreställningar och ge
dem begreppsmässig form genom logiska indelningar,
som emellertid fått mycket växlande former. Kant
låter två indelningsgrunder korsa hvarandra enligt
följande schema:

Känslotemperaperament	Handlingstemperament
sangviniskt	koleriskt	Med stegrad lifskraft
melankoliskt	flegmatiskt	Med nedsatt lifskraft

Wundt fattar temperamenten som affektdispositioner
och använder följande indelningar:

Starka känslor	Svaga känslor
koleriskt	sangviniskt	Hastiga växlingar
melankoliskt	flegmatiskt	Långsamma växlingar

Till de af Wundt använda båda indelningsgrunderna
lägger Höffding en tredje, i det han skiljer mellan
öfvervägande disposition dels för lustkänslor, dels
för olustkänslor. Han får därigenom åtta temperament,
ehuru fyra af dem sakna särskilda namn. — Ofta talas
ock om blandade temperament, men då indelningslemmarna
i logiska indelningar utesluta hvarandra, är detta väl
egentligen orimligt. Däremot bör framhållas, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>