Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tergoviste - Tergu-Jiu - Teriak - Terijoki - Terim - Terin - Teriska kusten - Teristra - Terjärv - Terkelsen, Sören - Terlizzi - Terlon, Hugues
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tirgoviste), hufvudstad i rumänska länet Dâmbovița
(Valakiet), vid Donaubifloden Ialomița, ej långt
s. om Transsylvanska alpernas sydligaste utlöpare,
70 km. n. v. om Bukarest, vid bibana till järnvägen
Bukarest—Pitesci. 13,040 inv. (1912).
— T. var 1383—1716 tidtals residens för rumänska
furstar och har många byggnadsminnen från äldre tid.
Under Världskriget 1914—18 eröfrades det 3 dec. 1916
af en tysk armé.
H. W—k.
Têrgu-Jiu [-ʃi], Tîrgu-Jiului, hufvudstad i rumänska
länet Gorjiu (Valakiet), belägen vid Donaubifloden Jiu
(Schyl), 30 km. s. om Vulkanpasset i Transsylvanska
alperna. Omkr. 6,700 inv. — Där besegrade en tysk här under von Falkenhayn
en rumänsk 16—18 nov. 1916.
H. W—k.
Teriak, lat. theriaca (grek. theriakon,
näml. farmakon, d. v. s. medel mot ett giftigt
djurs bett, motgift, af ther, vilddjur), farm.,
en mycket sammansatt medikamentsblandning, som
urspr. kallades theriaca Andromachi efter kejsar
Neros lifmedikus Andromachos, som uppfunnit detta
"motgift", genom hvars användning Nero skulle skyddas
mot alla förgiftningsförsök. Dylika "motgifter"
spelade under den romerska forntiden en viktig roll
(jfr Mithridat) och blefvo på Galenos’ auktoritet
begagnade icke blott under medeltiden, utan äfven
långt in i den nyare tiden som medel mot allehanda
lidanden. Ännu i Pharmacopée française af 1837
kvarstår Galenos’ fullständiga formel för theriaca,
innehållande 71 olika beståndsdelar, bland hvilka 67
voro fasta ämnen, inberäknade torkade huggormar,
hvilka pulveriserades, sammanblandades samt
medelst mekkabalsam, chios-terpentin, hvit honung
och spanskt vin bereddes till ett mos, electuarium
theriacum. I 1:a uppl. af "Pharmac. suecica" (1775)
upptogs en mycket förenklad formel för teriak,
innehållande endast angelika, valeriana, zedoaria,
kardemummor, saffran, myrra och opium, hvilka ämnen
i pulverform medelst flädersirap och spanskt vin
gjordes till ett mos. Ännu i Ed. VI af "Ph. suecica",
hvilken upphörde att gälla 1870, finnes en liknande
formel för teriak, i hvilken flädersirapen dock
är utbytt mot honung och beståndsdelarna ökats med
lakrits och gentianarot samt det spanska vinet är
bestämdt att vara malagavin. Teriak ingick då i
de kryddor, som kallades "Hjärnes testamente" (se
d. o.). Den verkan, som kunde erhållas af teriak,
berodde på dess aromatiska beståndsdelar samt
på dess halt af opium, i det att 4 gr. teriak
innehöllo 5 cg. opium. — Man har kallat en
blandning af gentiana, aristolochia, lagerbär,
myrra, honung och enbärsextrakt theriaca pauperum
1. th. diatessaron, hvilket teriak också ansågs
verksamt mot ormbett. Slutligen har extractum
juniperi ensamt burit namnet "tysk teriak". Numera
äro alla slags theriaca utmönstrade ur farmakopéerna.
O. T. S. (C. G. S.)
Terijoki, socken i Viborgs län, Finland, invid ryska
gränsen, Äyräpää domsaga och härad, afskildes 1909
från Kivinebbs församling till eget imperiellt
pastorat af 3:e kl., Nyslotts stift, Viborgs
kontrakt. 46 kvkm. 4,256 inv. (1916), finsktalande. I
socknen äro två stora, af petersburgska sommargäster
besökta villasamhällen, Terijoki och Kellomäki,
belägna, hvilkas folkmängdssiffra sommartid beräknas
uppgå till omkr. 70.000.
T. by och villasamhälle är karelska näsets förnämsta
affärscentrum; dess främsta dragningskraft
är dock hafsbadet med en härlig sandstrand.
O. B—n.
Terim, stad. Se Tarim.
Terin, folkstam. Se Iraner.
Teriska kusten. Se Terska kusten.
Teristra, senlat., fyrkantig duk, mössa eller hufva,
som bars af de bysantinske kejsarna och kejsarinnorna
och deras förnämsta uppvaktande, särskildt under krona
och hjälm, och som gick ned på skuldrorna. Kejsarens
var röd, guldstickad, kejsarinnans hvit.
J. C.
Terjärv. Se Teerijärvi.
Terkelsen, Sören, dansk visöfversättare, d. 1657 i
Skåne, var först kammartjänare hos konung Kristian
IV och 1633—53 tulltjänsteman i Glückstadt. 1643
öfversatte han från tyskan den franska herderomanen
"Astrée" (af Honoré d’Urfé) och utgaf 1648—54
i fri öfv. de däri inlagda sångerna jämte en
del tyska visor med tillhörande melodier under
titeln "Astreæ sjungechor, artige og lystige, ny
verdslige viser" (60 st. i 3 samlingar). T. egde
icke ringa teknisk färdighet, och hans visor voro
en tid mycket omtyckta. Längre fram öfversatte
han elegien "Dafnis natteklage över Galatheæ
ubestandighed" (1656; efter Opitz) samt några
af holländaren Jakob Cats’ komiska berättelser.
E. Ebg.
Terlizzi, stad i italienska prov. Bari
(Apulien). 24,855 inv. (1911). Järnvägsförbindelse
med Bari (vid Adriatiska hafvet). Staden omges af
murar och torn och har en borg, som fordom var mycket
stark. Handel med vin och sydfrukter.
(H. W—k.)
Terlon [tärlå̄], Hugues, chevalier de, fransk
diplomat, f. omkr. 1620 i Toulouse, d. på 1690-talet,
tillhörde en tid Mazarins uppvaktning och utförde
uppdrag af honom redan 1649. 1656 afgick han som
envoyé att lyckönska Karl X Gustaf med anledning af
dennes bröllop och träffade konungen i febr. 1657
vid Piotrków i Polen. T. följde sedermera jämte
franske ambassadören d’Avaugour konungen på hans
krigståg och vann sådant insteg i hans ynnest, att
konungen efter d’Avaugours död (i Lübeck, sept. 1657)
begärde, att T. skulle ackrediteras som ambassadör vid
svenska hofvet, hvartill Mazarin, ehuru motvilligt,
samtyckte, och i febr. 1658 utfärdades kreditiv för
T. i denna egenskap. Vid konungens sida deltog T. i
tåget öfver Belten och undertecknade, som medlare,
ehuru då ännu utan kreditiv, freden i Roskilde
(febr. 1658). Han deltog därefter i förhandlingarna
rörande fredsvilkorens verkställande och uppmanade de
danske underhandlarna, ehuru förgäfves, till raskt
uppfyllande af Karl Gustafs fordringar. Då Karl
Gustaf bröt freden, hvilket T. fann mindre lämpligt
ur politisk synpunkt, och i aug. 1658 landsteg på
Själland, var T. konungen följaktig. Under Köpenhamns
belägring skall konungen, enligt T:s uppgift, ha
velat förläna honom Sölvesborgs grefskap, ett anbud,
som T. afböjt i betraktande af sitt medlarkall. Om
uppgiften öfver hufvud är riktig, är den åtminstone
med afseende på tiden felaktig, ty Sölvesborg hade
redan 10 mars 1658 förlänats åt Korfits Ulfeld. I
jan. 1659 begaf T. sig till Polen för att medla fred
emellan detta rike och Sverige,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
