Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Terlon, Hugues - Term - Termal - Termanism - Termansen, Niels Jokum - Termantia - Termer - Termes - Termessos - Termin - Terminal - Terminalblomma - Terminalia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men återvände på sommaren till konungens sida,
enligt dennes önskan. Det blef nu hans uppgift
att i förening med de engelske och holländske
ambassadörerna åstadkomma en uppgörelse emellan
Sverige och Danmark i öfverensstämmelse med
innehållet af de s. k. konserterna i Haag, och detta
diplomatiska arbete ledde till freden i Köpenhamn
(1660). I drottning Kristinas följe, med hvilken
han sammanträffat i Hamburg, färdades T. sedermera
till Stockholm, hvarifrån han vid slutet af år 1660
öfver Köpenhamn återvände till Frankrike. 1662,
1664 och 1665 fick T. åter kreditiv som ambassadör
i Sverige (han var därjämte ackrediterad hos
konungen i Danmark). Sedan Pomponne i början af
1666 med anledning af sakernas kritiska läge som
ambassadeur extraordinaire anländt till Sverige,
lämnade T. i sept. s. å. detta land. Vid afresan
fick han presenter till ett värde af 49,000 rdr,
men enligt N. Brahes yttrande i rådet 12 juni 1668
hade han "icke vårdat det så mycket, att han ville
tacka därför". Han stannade till 1676 i Danmark
som ambassadör. Jfr T:s Mémoires (2 dlr, 1681—82),
omfattande tiden 1656—61, en för Sveriges historia
under Karl Gustafs tid synnerligen viktig skrift,
som mycket användts, om än ej ofta citerats,
af .skildrare af denna period. Enligt Le Long
("Bibliothèque historique de la France", III)
finnes i manuskript en fortsättning af dessa memoarer.
J. Th. W.
Term (fr. terme, mlat. terminus, bestämning,
definition, af lat. terminus, gräns). 1. Ord,
uttryck, särskild benämning. — Teknisk term
(terminus technicus), konstord, konstuttryck, ord
eller uttryck, som i en specifik, från den vanliga
afvikande, betydelse nyttjas inom en vetenskaps,
en konsts eller ett yrkes område.
2. Log., hvart och ett af de begrepp,
som ingå i en logisk slutledning (se d. o.
och Felslut).
3. Mat., i allmänhet en på algebraiskt teckenspråk
uttryckt storhet, som genom additions- eller
subtraktionstecken är förbunden med andra,
på samma sätt uttryckta storheter. Så äro t.ex. a,
b och c termer i uttrycket a + b — c. Särskildt
begagnar man ordet term som benämning på hvar och
en i en serie ingående storhet, äfven då man icke
betraktar seriens termer som förbundna medelst
additionstecken. Sålunda äro a, a2, a3 o. s. v.
termer i den geometriska serie, där den första
ingående storheten är a och den konstanta kvoten
mellan två termer likaledes a.
4. Myt. Se Terminus.
3. I. F.)
Termal, som har afseende på varma
källor (termalkällor) eller bad (termalbad). Se Termer.
Termanism, fys., detsamma som diatermanism
(se Diaterman).
Termansen, Niels Jokum, dansk politiker, f. 15 maj
1824, d. 9 maj 1892, blef 1853 hemmansegare nära
Kongeaa och 1884 "branddirektor" i Ribe amt. 1858—78
var han medlem af folketinget och 1878—86 af
landstinget, tillhörde 1866—70 nationella vänstern
(han var en af dess ledande män), men höll sig senare
utanför partierna och utmärkte sig alltid genom sin
själfständighet. Han omfattade försvarsfrågan med
varmt intresse och ogillade likaväl
vänsteroppositionens hårdnackade våldsamhet
mot ministären Estrup som denna regerings
halsstarrighet. Som utpräglad grundtvigian deltog
han ifrigt i behandlingen af alla kyrkliga
och humanitära frågor och häfdade utsträckt
frihet i kyrka och skola. Han var ock medlem
af den stora kyrkokommissionen 1868—70. Hans
egendomliga vältalighet och själfförvärfvade
bokliga bildning skaffade honom namnet "Danmarks
lärdaste bonde". Sedan 1866 var han led. af
nämnden för utgifning af folkskrifter och
författade själf korta lefnadsteckningar öfver
St. St. Blicher (flera uppl.) och A. Lincoln. —
Se P. Bjerge, "Den jydske bonde N. J. T." (1892;
ny uppl. 1915), och J. Nielsen, "N. J. T." (1916).
E. Ebg.
Termantia, ett forntida bergfäste, i Spanien, Gamla
Kastilien, s. om Soria, anlagdt af keltibererna
och förstördt af romarna 90 f. Kr. Ruinerna
kartlades och aftecknades 1905 af tyska arkeologer.
J. C.
Termer. 1. (Lat. thermæ, af grek. thermos,
varm, het), a) Mineralkällor, termalkällor,
hvilkas naturliga värmegrad öfverstiger + 20°
C. (källor med högre värme än + 50° C. benämnas
heta termer). Bad, som serveras med vatten från
termer, kallas termalbad. Om akratotermer se
d. o. och Badort. Jfr Källa. — b) Namn på romarnas
varmbad och lokalerna för dessa. Se Romerska bad. —
2. Framställningar af gränsguden Terminus (se d. o.).
Termes, zool. Se Termiter.
Termessos (grek. Τεϱμησσός). 1. Befäst stad i
Pisidien med praktfullt läge på berget Solymos
(Gülderedag), n. v. om Adalia. Staden var så stark,
att den kunde motstå Alexander den store; den var
"fri" under romarnas tid från 70 f. Kr. Betydande
ruiner af fästningsverk, tempel, portiker, teater,
gymnasion, klippgrafvar. Se Lanckoroński,
"Städte Pamphyliens und Pisidiens", bd 2 (1892),
och Heberdey i "Jahreshefte des österreichischen
archäologischen instituts" (1900). — 2. Stad i
Lycien, om hvars läge man ej kommit till klarhet.
1 o. 2. J. C.
Termin (lat. terminus, gräns), bestämd, utsatt
tidpunkt; förfallotid; regelbundet återkommande tid
för vissa slags arbeten (lästermin vid läroverk,
speltermin vid teatrar o. s. v.). — Terminera,
begränsa, fastställa; (om tiggarmunkarna) vandra från
gård till gård för att tigga allmosor.
Terminal (af lat. terminus, gräns). 1. Som
har afseende på gränsguden Terminus (se
d. o.). Terminalfigur, detsamma som term (se
Terminus). — 2. Bot. och zool., som sitter i
toppen, i främre spetsen. En terminalknopp eller
terminalblomma afslutar ett skott, en axillärknopp
eller axillärblomma sitter i ett bladveck.
G. L—m.
Terminalblomma, bot. Se Terminal 2.
Terminalia L., bot., ett släkte af tropiska träd,
hörande till fam. Combretaceæ, med i spiral ställda,
ofta i de förtjockade grenspetsarna samlade,
helbräddade blad utan stipler, men vanligen med 2
glandler på bladskaftet. Blommorna, som sitta i ax,
äro 2-könade eller skildkönade på samma stånd. Frukten
är en köttig eller torr stenfrukt, i senare fallet
flervingad, med blott ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
