Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning / 937-938 (1919) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Terpener - Terpentin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

halogenväten, saltbildare, kväfvetri- och
kväfvetetroxid samt nitrosylklorid, stundom äfven
med vatten (se Terpinhydrat). Många af
dessa derivat äro väl kristalliserande föreningar, som
kunna användas för de olika terpenernas igenkännande
och renande. En annan, af den omättade karaktären
beroende, egenskap är, att terpenerna vid upphettning
lätt polymeriseras (se Isomeri, sp. 991—992)
samt att de i luften lätt uppta syre och "förhartsas",
d. v. s. bli tjockflytande genom autoxidation (se
d. o. SuppL). De naturliga terpenerna äro i allmänhet
optiskt aktiva (höger- eller vänstervridande).

Efter molekylernas storlek indelas terpenerna i:
enkla l. monoterpener, C₁₀ H₁₆, seskviterpener,
C₁₅ H₂₄, diterpener, C₂₀ H₃₂, triterpener, C₃₀ H₄₈, och
polyterpener med ännu högre molekylarvikt.

1. De enkla terpenerna, C₁₀ H₁₆, äro i allmänhet
oljor (med undantag af kamfen) af friskt aromatisk
lukt. Deras kokpunkt ligger mellan 156° och 185°. De
förflyktigas lätt med vattenångor, hvaraf man betjänar
sig för att skilja dem från hartser o. a. svårflyktiga
ämnen i kådor och balsamer (se därom Terpentin). De
viktigaste enkla terpenerna äro: dipenten, limonen,
sylvestren, pinen och kamfen. Af dessa äro dipenten
och limonen dihydroderivat af det aromatiska
kolvätet cymol (se d. o.), C₁₀ H₁₄, och ega följande
konstitutionsformel (se f. ö. Dipenten och Limonen).

Dipenten och limonen.

Pinen.

Sylvestren, som upptäcktes 1877 af A. M Atterberg
i svensk terpentinolja (framställd genom
torrdestillation af tallstubbar), förekommer
äfven i rysk och finsk terpentin, i tallkåda
och tallbarrolja samt i kåda och barrolja af
bergtallen (Pinus montana). Den luktar angenämt, likt
bergamottolja, kokar vid 175—176° och är af liknande
konstitution som dipenten, men ger vid behandling
med brom meta-cymol och är således dihydrur af detta
kolväte. Pinen, den viktigaste bland monoterpenerna,
utgör huvudbeståndsdelen i vanlig terpentinolja och
förekommer i 2 optiskt isomera former (se Isomeri,
sp. 993), en höger- och en vänstervridande. Den
högervridande är förhärskande i nordligt växande
Pinus-arter, såsom Pinus silvestris och P. cembra i
Europa, P. tæda, P. palustris, P. strobus m. fl. i
Amerika, och ingår alltså i svensk, finsk, rysk
och amerikansk terpentin samt är dessutom i mindre
mängd påvisad i ett stort antal flyktiga oljor,
såsom cypress-, lagerbärs- och lagerbladsolja,
fenkåls-, koriander-, myrten-, eucalyptus-,
lavendel- och renfaneolja. Vänstervridande pinen är
hufvudbeståndsdelen i terpentinolja af mera sydliga
Pinus-arter, såsom P. pinaster, P. nigra (P. laricio)
och Larix, som lämna fransk, österrikisk och italiensk
terpentin, samt har dessutom anträffats i finskt
granharts och i weihrauch-, valeriana-, timjan-,
pepparmynt- m. fl. flyktiga oljor. Pinen utgör en
lättflytande, vid 156° kokande olja, af karakteristisk
terpentinlukt. Vid behandling med torr klorvätegas
ger pinen en fast, kristalliserande förening
af sammansättningen C₁₀ H₁₆ · HCl, som på grund
af sin yttre likhet med kamfer stundom benämnts
"konstgjord kamfer". Numera kan man emellertid ur
denna klorväteförening framställa äfven verklig,
syntetisk kamfer. Genom stark upphettning af pinen
kan man framställa kolvätet isopren, som är ett
viktigt råmaterial för tillverkning af konstgjord
kautschuk (se Gummifabrikation,
sp. 628—629). Både dipenten och sylvestren äro
s. k. monocykliska terpener, d. v. s. de innehålla
blott en hydrerad bensolring (se ofvanstående formel)
och ega i följd däraf 2 etylenbindningar, så att
de kunna ge föreningar med 4 atomer brom eller med
2 molekyler klorväte: C₁₀ H₁₆ · Br₄ och C₁₀ H₁₆ · 2 HCl. I motsats härtill är pinen en bicyklisk terpen,
med endast 1 etylenbindning (se ofvanstående formel),
och förenas därför med blott 2 Br eller 1 HCl, således
C₁₀ H₁₆ · Br, och C₁₀ H₁₆ · HCl. — Kamfen är
den enda monoterpen, som vid vanlig temperatur är
fast. Se vidare Kamfen.

2. Seskviterpener, C₁₆ H₃₄ (af lat. sesqui, en och
en half), äro kolväten med 1 1/2 gång så
hög molekylarvikt som de enkla terpenerna, C₁₀ H₁₆.
De äro oljartade vätskor, som koka vid 255°—275°,
af ofta karakteristisk lukt, och förekomma
allmänt som beståndsdelar i eteriska oljor. I fråga
om förhartsning i luften samt förmågan
att ge additionsföreningar med klorväte etc.
likna de i hög grad de enkla terpenerna.
Den viktigaste seskviterpenen är kadinen,
som förekommer i oljan af Juniperus
oxycedrus, kadiolja (se d. o.), och är en
ytterst spridd naturprodukt, som anträffats i
en mängd barrträdsoljor, t. ex. enbärsolja och
finsk terpentinolja (ur tallrötter) samt i
pepparolja, kamferolja, myrra, kopaivabalsam,
vermut-, patschuli- och pepparmyntolja. Andra
seskviterpener äro karyofyllen, i nejlikolja,
zingiberen, i ingefärsolja, humulen, i
humle, m. fl.

3. Diterpener, C₂₀ H₃₂, tjockflytande och
svårflyktiga (kokpunkt öfver 300°), ej sällsynta
som beståndsdelar i hartser och balsamer, men hittills
föga undersökta.

4. Polyterpener, (C₁₀ H₁₆)n, af mycket
hög molekylarvikt, utgöra de viktiga
ämnena kautschuk, guttaperka och balata (se
Gummifabrikation).

Om syrehaltiga terpenderivat se Cineol,
Kamfer, Kolesterin, Mentol, Steriner, Terpin,
Terpineol och Terpinhydrat. Litt.: Euler, "Växtkemi"
(1907), Wallach, "Terpene und campher" (1909),
och Gildemeister och Hofmann, "Die ätherischen öle"
(1910).
K. A. V—g.

Terpentin (Terebinthina, af pers. termentin
l. turmentin), farm. med., en balsam, som består
af en blandning af harts och flyktig olja samt har
en egendomlig, aromatisk lukt. Af terpentin finnas
flera slag, numera härstammande från olika träd
inom klassen Coniferæ (fam. Pinaceæ). Den äldsta,
först bekanta och begagnade terpentinsorten har efter
produktionsorten fått namnet Chiosterpentin,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>