Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Terpentin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
terebinthina chia l. cypria, och
erhölls af anakardiacén Pistacia terebinthus L.,
som i östra Medelhafsländerna blir ett högväxt,
vackert träd. Chiosterpentinen afsöndras som en
balsam i trädets bark på samma sätt som mastix i
P. lentiscus. Balsamen utrinner frivilligt genom
barkens sprickor eller erhålles i större mängd genom
inskärningar i stammar och grenar. Chiosterpentinen
är tjockflytande, efter längre förvaring nästan
alldeles stelnad, ljust brungul, i tunna lager
fullkomligt genomskinlig, med lukt af smält mastix
eller kolofonium och föga märkbar smak. Emedan denna
terpentin erhölls endast i mindre mängd, har den
ersatts af de lättare tillgängliga terpentinslagen
af Pinus-arter. Chiosterpentin begagnades förr
särskildt i långvariga lungkatarrer, i blåskatarrer
och (i England) som ett medel mot kräftsjukdom. —
De officinella terpentinsorterna äro tjock l. vanlig
terpentin, hvarur erhålles rå och renad terpentinolja,
samt veneziansk terpentin.
Tjock l. vanlig terpentin, balsamum terebinthina
communis, erhålles förnämligast af Pinus Pinaster
Sol. (P. maritima Poir.), kusttall, som växer
i synnerhet i södra Frankrikes vid Medelhafvet
och Vizcayaviken belägna kusttrakter samt i
angränsande delar af Spanien och i Portugal. Den
odlas bl. a. särskildt i stora skogsbestånd i
dep. Gironde och Landes. I stammarnas bark och i
hvitveden finns en mängd balsamgömmen, hvilkas
innehåll tillgodogöres genom hvad fransmännen kalla
"gemmage", som börjar i febr. eller mars, fortsattes
till i nov. och tillgår på följande sätt. När en
"pin maritime", såsom den odlade arten i Frankrike
benämnes, nått 15—20 års ålder och tillräcklig storlek
(med omkr. 20 cm. tvärlinje), afskalas barken till
en bredd af 10 cm. och 30—40 cm. höjd längs ena sidan
("la quarre"). Den utrinnande balsamen ledes genom en
bleckränna, som fästes vid sårets undre kant, ned i en
med lock täckt lerkruka. När balsam ej mer afrinner,
göres, om trädet är kraftigt, redan samma sommar,
annars följande år ett nytt likadant sår ofvanför det
första; därmed fortsättes, till dess det afskalade
området når en höjd af 4 m. Därefter bearbetas den
motsatta sidan af stammen, därpå mellanliggande
partier. Sedan de äldre såren hunnit läkas, tagas
de åter i arbete. Ett träd lämnar i medeltal 3—4
kg. balsam årligen och kan skattas i 20 till 45
år. Balsamen renas senare genom upphettning i stora
kittlar och silning eller genom att hällas i kistor
med fina hål i bottnen och utsättas för solen, hvarvid
balsamen rinner igenom, medan föroreningar stanna i
kistorna. Hufvudmassan råbalsam används emellertid
omedelbart till framställning af terpentinolja
och harts. Den på ofvan beskrifna sätt insamlade,
franska l. Bordeaux-terpentinen utskeppas öfver
Bordeaux eller Bayonne, är särdeles ren och rikare på
flyktig olja än annan handelsvara. Denna, den bästa
terpentinen är i Sverige mest i bruk. Sv. farmakopén
tillåter dessutom äfven s. k. tysk eller, rättare,
österrikisk terpentin, som erhålles från Pinus nigra,
svarttall, hvilken växer i Österrike, Spanien,
Italien och Grekland med öar. Den mesta "tyska"
terpentinen kommer från trakterna
s. om Wien, där trädens behandling tillgår
på ett mera rått sätt. I omkr. 50-åriga träd
hugges något ofvan marken en stor, skålformig
fördjupning. Ofvanför denna aflägsnas småningom
barken och vedens yttre lager till en höjd af 40
cm. Genom i stammen inhuggna rännor ledes balsamen ned
i fördjupningen, som tid efter annan tömmes. Följande
år förlänges sårytan uppåt. Vid detta förfaringssätt
afdunstar mycket af den värdefulla flyktiga oljan,
hvarjämte balsamen blir mycket förorenad. Utbytet
blir mindre, omkr. 2 kg. årligen, och träden kunna
skattas högst 15 år. Denna "tyska" terpentin har
en främmande, obehaglig lukt och anses som sämre
vara. — Af den i hela Europa växande vanliga tallen,
P. silvestris L., samlas särskildt i Sverige, Finland
och Ryssland terpentin, som används uteslutande
till beredning af terpentinolja. — Slutligen
framställes amerikansk l. engelsk terpentin, äfven
kallad australen, af P. tæda L., viraktall, och
P. palustris Mill. (P. australis Mich.), kvasttall,
hvilka bilda stora skogar i sydöstra delarna af
Nord-Amerika. Terpentin samlas sålunda i Florida,
Virginia, Alabama och Mississippi — i det hela på
samma sätt som i Österrike. Urholkningar huggas
ofta på båda sidor af träden. Handteringen sker
mycket hänsynslöst, och skogarna lida mycket
däraf. Den först erhållna balsamen är färglös,
kallas virgin dip, jungfrubalsam, kommer i handeln
under märket W. G. (window glass, fönsterglas)
och anses bäst. Amerikansk terpentin bearbetas i
hemlandet till terpentinolja och harts (kolofonium,
se d. o. och den vidare framställningen nedan). Tjock
terpentin är halfflytande, grå-gul-hvit, grumlig
och kornig. Lämnas balsamen i hvila, skiljer den
sig i ett öfre brungult, genomskinande klart lager
och ett undre, som är kornigt, ogenomskinligt,
med orent hvit färg samt under mikroskopet visande
en massa små kristaller, hvilka vid uppvärmning
försvinna. Lukten är egendomlig, smaken bitter och
skarp. Balsamen visar sur kemisk reaktion samt är
mer eller mindre lätt löslig i koncentrerad sprit,
eter, flyktiga oljor och kalilut i afpassad mängd. Vid
öfverskott af kalilut utfaller balsamen. Med magnesia
(1/32 af sin egen vikt) lämnar denna balsam en bildbar
pillermassa. Utbredd i tunt lager, afger balsamen sin
flyktiga olja, och en spröd hartsmassa af gulhvit färg
återstår af samma beskaffenhet som den på "la quarre"
under hösten och vintern intorkade balsamen, som
går under namnet galipot och borras, nativt "harts"
l. resina communis. Fransk tjock terpentin vrider
polarisationsplanet åt vänster (den är "levogyr").
Officinell i Sverige är äfven veneziansk terpentin,
balsamum terebinthina veneta, som erhålles ur
kärnveden af Larix decidua Mill. (Pinus Larix
L., Larix europæa DC, lärkträdet; se Larix),
i synnerhet i Alperna och på Karpaterna på
900—3,000 m. h. ö. h. Balsamen vinnes på det sätt,
att antingen, såsom i Tyrolen, blott ett, inåt något
sluttande hål borras på våren in till stammens midt,
hvilket tilltäppes i mynningen med en propp och ur
hvilket den under sommaren i hålet samlade balsamen
utslefvas, när hösten kommer, eller ock, såsom i
Piemont, Savojen och Isère, flera mindre djupa,
utåt sluttande hål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
