Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Thomander, Johan Henrik - Thomar - Thomar - Thomas - Thomas - Thomas (Thomson), Kristofer - Thomas, Antoine Léonard - Thomas, Jacques Léonard Clément
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kritisk tid, 1870-talet, som uppvisar en synnerligen
steril kyrkopolitik.
T., hade icke blott allmänkyrklig
betydelse. Äfven som stiftschef inlade han betydande
förtjänster. Otvifvelaktigt var det en stor lycka för
stiftet, att T. blef dess biskop. Därigenom mildrades
motsatsförhållandet mellan de olika partierna. Fullt
till lags blef icke T. som biskop för sina gamla
meningsfränder, af hvilka flera förälskat sig i
den skotska frikyrkan och därifrån hämtade sitt
författningsideal. Inom sitt stift sökte T. åstadkomma
större rörlighet dels genom täta visitationsresor,
dels genom att anordna prästsällskapssammanträden
under tiden mellan de hvart sjätte år återkommande
prästmötena. I bägge fallen blef T. en förgångsman
för de andra stiften. Lifligt intresserade sig
T. för hednamissionen. Tills. med Reuterdahl, Bring,
Wieselgren m. fl. hade han deltagit i stiftandet
af Lunds missionssällskap 1845, hvilket han sedan
alltjämt egnade sin kärlek. — 1838 hade T. utgett
en katekes, 1849 utgåfvo han och Wieselgren en
omarbetning af wallinska psalmboken i syfte att
undanröja väckelsekretsarnas klagomål. 1829 utkommo
Predikningar och nattvardstal, 1849 Predikningar
öfver alla årets sön- och högtidsdagars evangelier (2
dlr, öfv. på da. 1855—57). De tryckta predikningarna
ge icke den rätta uppfattningen af T:s storhet som
talare. Han var nämligen i främsta rummet en det
lefvande ordets man, imponerande och hänförande
genom sin fulländade makt öfver språket, tonen,
hållningen, sin glödande entusiasm, sitt varma och
människoälskande hjärtelag och icke minst genom
den starka åder af humor och ironi, som oförmodadt
frambröt i hans tal och gaf hans framställning dess
oefterhärmliga och tjusande behag. Sistnämnda drag
i hans mäktiga personlighet kunde icke göra sig
gällande i hans predikningar, men så mycket mera i
hans tillfällighetstal. Som studenttalare var han
oöfverträfflig och utomordentligt populär. Det
demoniska i hans natur, de skarpa motsatserna
i hans väsen förlänade hans predikningar en
egendomlig prägel. De voro äkta mänskliga, fria
från bildningsaristokratens återhållsamhet och
därför icke ogynnsamt mottagna af den folkliga
väckelsefromheten. Högst når T., när han ställer
mänsklig skröplighet i motsats mot Guds barmhärtiga
allmakt, öfver hufvud måste man dock säga, att han,
åtminstone att döma af de tryckta predikningarna,
icke är någon djup predikant. Hans predikningar ha ej
heller blifvit mycket lästa, ehuru framställningen
har en sällsynt stilistisk fullkomning, som är
personlig och originell, utan att därför bli krystad
eller sökt.
En god karakteristik af T. ger G. Ljunggren, hans
minnestecknare i Svenska akad., hvilken framhåller
det gåtfulla i hans personlighet, den underliga
blandningen af skämt och allvar, som gjorde honom
just som präst och biskop mindre tilltalande i mångas
ögon. — En samling af hans viktigare Skrifter utkom
i 3 dlr 1878—79, Tankar och löjen, belletristiska
drag ur Thomanders och C. F. Dahlgrens brefvexling
m. fl. källor (samlade och utg. af A. Ahnfelt,
med lefnadsteckning) 1876. Se f. ö. G. Ljunggren,
"Inträdestal" (i "Svenska akad:s handl. ifrån år
1796", d. 41, 1867) och K. V. A. Strandbergs (Talis Qualis’)
mästerliga svar på detta tal, H. Wieselgren, "Ur vår
samtid" (1880), A. Quennerstedt, "J. H. T." (i "Lunds
stifts Julbok", 1912), O. Hippel, "Kyrkolagskommittén
1824—1846. En historisk och kyrkorättslig studie"
(1914), och E. Liedgren, "J. H. T. Ett kapitel
ur humorns kyrkohistoria" (i "Vår lösen", 1918).
E. M. R.
Thomar, stad i portugisiska distriktet Santarem
(Estremadura), vid ett tillflöde till Tajos
biflod Zezere, nära järnvägen mellan Lissabon
och Porto. Vacker vinrank- och olivträdsmyckad
trakt. Omkr. 5,000 inv. Bomulls- och sidenindustri,
papperstillverkning. Vinodling. Kloster, grundlagdt
1320 för Kristusorden (se d. o.). Redan 1160 hade
Gualdim Pacs utvalt T. till tillflyktsort och fästning
för den under hans ledning stående portugisiska delen
af Tempelherreorden.
H. W—k.
Thomar, grefve af. Se Costa-Cabral.
Thomas, apostel och biskopar. Se Tomas.
Thomas (grek. Θωμᾶς), T. Magister, bysantinsk
grammatiker och polyhistor från Thessalonika,
lefde omkr. 1300. Tillnamnet "magister" var en
titel, hvilken tillkom honom som innehafvare af
ett högt statsämbete. Som munk antog han sedan
namnet Theodulos ("Guds tjänare"). Viktigast
bland hans arbeten är en genom utdrag ur äldre
lexikografers arbeten åstadkommen och i alfabetisk
ordning uppställd samling af attiska ord (Onomaton
attikon eklogai), med tillhörande förklaringar
och många citat ur de klassiske författarnas
skrifter. Bästa uppl. af Ritschl (1832).
A. M. A.
Thomas (Thomson), Kristofer, porträttmålare
(födelse- och dödsår obekanta; han dog senast
1715). T. var sannolikt född tysk, blef elev hos
Ehrenstrahl och bosatte sig 1694 i Stockholm som
"konterfejare". Han utförde i denna egenskap dels
ett par kopior af k. familjen, dels bilder af
enskilda, hvilka alla utmärkas genom blid och fin
uppfattning, riktig, fast ej energisk teckning samt
svag, ofta åt grått och blått dragande färg. Hans
egentliga verksamhet infaller under 1700-talets
första årtionde. Nationalmuseum eger 2 porträtt
af hans hand. Andra finnas i Riksarkivet (Elias
Palmskiöld) och i enskilda samlingar. Akrel har
efter honom graverat G. G:son Oxenstiernas porträtt.
—rn.*
Thomas [tåma’], Antoine Léonard, fransk
skriftställare, f. 1732, d. 1785, räknas bland
1700-talets litterära storheter som den förnämste
författaren af s. k. akademiska äreminnen. Hans
"Éloges" öfver flera franska stormän, såsom
Duguay-Trouin, Sully, Descartes och framför allt hans
bästa alster, L’éloge de Marc-Aurèle (1775), vittna
om stor stilistisk förmåga och beredde honom också
inträde i Franska akad. (1767). Jämte dessa äreminnen
utgaf han några arbeten i bunden form, bl. a. Ode sur
le temps (1762), samt Essai sur le caractère, les
mœurs et l’esprit des femmes dans tous les siècles
(1772), som just icke var egnadt att göra lycka hos
kvinnorna, och Essai sur les éloges, ou l’histoire
de la littérature et de l’éloquence appliquées à ce
genre d’ouvrage (1773), en i många stycken märklig
historik öfver vältaligheten under olika tidsåldrar
m. m.
J. M—r.
Thomas [tåma’], Jacques Léonard Clément,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
