Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tipitaka - Tipp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1903. Öfv., delvis, af Rhys Davids, "Buddhist Suttas"
i "Sacred books of the East" XI, 1881, "Dialogues
of the Buddha" i "Sacred books of the Buddhists" II,
1899–1910; K. E. Neumann, "Gotamo Buddho’s reden aus
der längeren sammlung", 1907; 2. Majjhima-nikaya,
"den mellersta samlingen" (utg. af Trenckner och
Chalmers i "PTS" 1888–1902; öfv. af K. E. Neumann,
"Die reden Gotamo Buddho’s aus der mittleren
sammlung", 3 bd, 1896–1902); 3. Samyutta-ni-kaya
(utg. af L. Féer och Caroline Rhys Davids i "PTS",
6 bd, 1884–1904); 4. Anguttara-nikaya (utg. af
Morris, E. Hardy och Mabel Hunt i "PTS", 6 bd,
1885–1910); 5. Khuddaka-nikaya, bestående af 15
afd., af hvilka må – utom den 1:a Khuddaka-patha
(utg. bl. a. af H. Smith i "PTS" 1915) – framhållas
som de allra viktigaste – på samma gång i litterärt,
poetiskt och folkloristiskt hänseende bland det
värdefullaste i den buddistiska kanon och den indiska
litteraturen öfver hufvud – Dhammapada (se d. o.),
innehållande 423 verser gnomisk-religiös poesi af djup
verkan; Sutta-nipata, mest religiös poesi, delvis
af stor skönhet och hörande till de allra äldsta
beståndsdelarna i kanon (utg. med ordförteckning af
Fausböll i "PTS" 1885–94, 2:a uppl. af D. Andersen
och H. Smith "PTS" 1913, hvilken senare utgett
äfven en ny bearbetning af ordförrådet i "PTS"
1918; engelsk öfv. af Fausböll i "Sacred books
of the East" X; K. E. Neumann, "Die reden Gotamo
Buddho’s aus der sammlung der bruchst. Suttani-pata",
1905. Smärre utdrag ur Sutta-pitaka i tysk öfv. af
K. E. Neumann i "Buddhistische anthologie", 1892);
samt Jataka (se d. o.) innehållande öfver 500 sagor
och berättelser, öfver hufvud den största samling,
som någon litteratur eger, och af oskattbart värde
för studiet af den folkliga diktningen i allmänhet. –
C. Abhidhamma-pitaka är den sist tillkomna delen af
kanon och innehåller en "högre lära", d. v. s. en mera
filosofisk-metafysisk behandling af läran (dhamma),
buddismens metafysik; äfven logik och kunskapslära är
där inrymd. Den består af sju afdelningar. Bäst är
bekantskapen med Abhidhamma förmedlad genom C. Rhys
Davids, "A buddhist manual of psychological ethics
of the fourth century B. C.", öfv. af 1:a boken (i
"Oriental translation fund. New ser.", V, 1900);
"Vibhanga", öfv. af 2:a boken ("PTS" 1904); Yamaka,
6:e boken (2 bd i "PTS" 1911–13); "Patthana" (i "PTS"
1906). – Till den egentliga pali-kanon sluter sig –
utan att ega kanonisk betydelse – D. en omfångsrik
samling af kommentarer (atthakatha) äfvenledes på
pali. Bland de viktigaste må nämnas Paramatthajotika
till "Khuddaka-patha" och "Sutta-nipata" (utg. af
H. Smith i "PTS" 1915–18, 4 bd). En fullständig
uppl. af pali-kanon är föranstaltad af konung
Chulalongkorn af Siam i 38 bd, 1895 skänkt
till Uppsala universitet. – Ett godt texturval
ur pali-kanon ger D. Andersen "Pali reader" (I,
"Text and notes"; 2:a uppl. 1910; II "Glossary",
1905–07). Bland allmänt öfversättningsurval: Warren,
"Buddhism in translations" (1896), Dutoit, "Das leben
des Buddha. Eine zusammenstellung alter berichte aus
den kanonischen schriften der südlichen buddhisten" (1906),
K. F. Johansson i "Främmande religionsurkunder" bd II
(1907). – Om också pali-kanon är den viktigaste,
rikhaltigaste och systematiskt bäst ordnade, så har
det dock funnits flera andra af större eller mindre
omfattning, tillkomna bland och för de olika inom
buddismen uppkomna sekterna, således eventuellt
skilda till innehåll och språk. Den äldsta torde
ha varit på Magadhi, Buddhas eget språk. Från
magadhi-kanon är med stor säkerhet pali-kanon
öfversatt och redigerad som gällande för sekten
Vibhaj-yavadinas. Dess definitiva affattning och
uppteckning på pali torde ha skett under konung
Vattagamini af Ceylon i 1:a årh. f. Kr. En annan
redaktion tillhörande Mahasamghikas torde ha varit
affattad på någon annan prakritdialekt. Man har ännu
rester af en kanon på apabhramça-prakrit tillhörande
sekten Mahasammatiyas. Viktigast näst pali-kanon
var utan tvifvel sanskrit-kanon, gällande bl. a. för
Mulasarvastivadinas. Därifrån äro de kinesiska och
tibetanska öfv. gjorda. Jfr rörande Tibet Tibetanska
språket och litteraturen samt för Kina bl. a. Bunyiu
Nanjio, "A catalogue of the chinese translation
of the buddhist Tripitaka" (1883). Den kinesiska
Tripitaka utgafs i Tokyo 1881–85. Rester af en
sanskrit-kanon, med stor sannolikhet att identifiera
med den nyssnämnda sanskritredaktionen, har man just
i våra dagar funnit vid tyskarnas stora upptäckter
i Turfan i kinesiska (Öst-)Turkestan. Där upptäckte
Grünwedel i början af 1900-talet ett antal fragment
i träblocktryck och med s. k. centralasiatisk
brahmi-skrift (härstammande från samma skrift
som den moderna sanskrit-devanagari). Hittills
äro dessa fragment behandlade och identifierade
med motsvarande stycken af pali-kanon af Pischel,
"Bruchstücke des Sanskritkanons der Buddhisten aus
Idykutsari, Chinesisch-Turkestan" (i "Sitzungsberichte
der Königl. preussischen akademie der wissenschaften"
XXV och XXXIX, 1904). – Bland handböcker om buddismen
jfr särskildt rörande Tipitaka-kanon E. Hardy,
"Der buddhismus nach älteren pali-werken" (1890),
H. Kern, "Manual of Indian buddhism" (i Bühlers
"Grundriss der indo-arischen philologie" III,
8, 1896). Hufvudskrifter från senare tid f. ö.:
0ldenberg, "Vinaya pitakam" (1879; Introduction),
"Buddhistische studien" (i "Zeitschr. der
deutschen morgenländischen gesellschaft", bd
52, 1898); "Studien zum Mahavastu" och "Studien
zur geschichte des buddhistischen kanons"
(i "Nachrichten der göttinger gesellschaft der
wissenschaften", filosofisk-historiska klassen, 1912);
E. Tuneld, "Recherches sur la valeur des traditions
bouddhiques palie et non-palie" (1915). – Utmärkt
sammanfattande litteraturhistorisk framställning af
Winternitz, "Geschichte der indischen litteratur’
(II, 1 "Die buddhistische litteratur", 1913).
K. F. J.
Tipp (eng. tip), tekn., afstjälpningsplats för
utschaktade jord- och sprängstenmassor, för sopor
o. s. v. – Rälstipp, på en järnvägsbyggnad den
plats, dit rälsläggningen nått fram och där således
för banans fortsättning behöfliga räler aflastas,
"tippas". – Tippvagn, transportvagn för jord, grus
o. d., inrättad så, att den genom vagnsskrofvets
frigörande eller på annat sätt lätt kan "tippas"
(se Tippa).
Fmn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
