Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tippa - Tipperary - Tipperary - Tipperary-visan - Tippo Sahib (Saib) - Tippu Tip
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tippa (eng. to tip). 1. Sportt. Se Tip 1. –
2. Tekn., stjälpa, vippa (ur), tömma ut. Jfr Tipp.
Tipperary [tip*rä*’ri]. 1. Grefskap i irländska
prov. Munster, i n. v. genom Shannon och Lough Derg
skildt från Galway och Clare, i s. genom floden
Suir från Waterford och f. ö. gränsande till i
v. Limerick och Cork, i ö. Kilkenny, Queen’s county
och King’s county. Areal 4,296 kvkm. Större delen
af grefsk. är en svagt kuperad slätt, tillhörande
den centrala kolförande kalkstensslätten på
Irland. Knockmealdown-bergen på södra gränsen (795
m.) bestå hufvudsakligen af lerskiffrar. Norr om dem
ligga de pittoreska Galtees, bestående af siluriska
bildningar (Galtimore, 919 m.), och i n. v. ligger
en silurisk och sandstensgrupp (Keeper hill, 690
m.). Midten af landet upptas af den s. k. Golden vale
("gyllene dalen"), den bördigaste trakten på Irland,
hvilken sträcker sig från Cashel till Limerick. Som
bevis på vinterklimatets mildhet omtalas, att det
i Medelhafsområdet inhemska lagerträdet här kunnat
bli 10 m. högt. Något grufdrift (stenkol, bly och
koppar) idkas. Industrien är obetydlig. 152,435
inv. (1911), hvaraf 144,155 katoliker. Hufvudstad är
Clonmel, 10,210 inv. (1911). – 2. Stad i nämnda
grefskap, vid Waterford–Limerick-järnvägen, i Golden
vale. 6,645 inv. (1911). Stor smörhandel. Ullväfveri.
1 o. 2. (H. W-k.)
Tipperary [tip*rä*’ri], earl of. Se Cambridge 1,
sp. 1029.
Tipperary-visan [tip*rä*’ri], en af Jack Judge
författad och af Harry Williams komponerad engelsk
sång med omkvädet It’s a long, long way to Tipperary
("Det är långt, långt hem till T."), i hvilken
skämtsamt skildras, hur en ung irländsk landtman i
London ifrigt längtar tillbaka till sin hjärtanskär
i Tipperary (se d. o.). Visan, hvars lättsjungna och
tämligen banala melodi gjorde den populär, spelade
en roll i början af Världskriget 1914–19 såsom
allmänt använd gånglåt inom de engelska arméerna.
E. F-t.
Tippo Sahib (Saib), äfven skrifvet Tippoo
[-pu], sultan af Mysore, f. omkr. 1753, var son
till engelsmännens berömde fiende Haidar Ali (se
denne). Med utmärkelse tjänade han i sin faders
armé och bidrog genom sina bedrifter väsentligen
till den för Haidar fördelaktiga freden 1769. Äfven
under krigets fortsättning gjorde T. sin fader stora
tjänster, och vid dennes död, 1782, ärfde han riket
och därmed äfven kriget mot de också af honom häftigt
hatade engelsmännen. Sedan fransmännens hjälp efter
freden i Versailles 1783 upphört, måste T. sluta
freden i Mangalore (11 mars 1784), enligt hvilken
han behöll sin faders alla besittningar. Han antog
därefter titeln sultan. Kriget började åter 1790,
och T. lyckades 1791 slå två engelska arméer, som
under generalerna Cornwallis och Abercromby hotade
hans hufvudstad, Seringapatam. Men då fiendens arméer
förstärktes, måste han bekväma sig till fred, 19
mars 1792, och därvid afstå hälften af sitt land. Då
Bonaparte anfallit Egypten och därifrån ville rikta
ett slag åt Englands indiska välde, började T.,
som alltjämt underhållit lifliga förbindelser med
fransmännen, 1798 ånyo krig, men blef slagen i flera
drabbningar och tvungen att retirera till
Seringapatam, vid hvars stormning af engelsmännen
han stupade 4 maj 1799. På Mysores tron uppsattes
en späd ättling af landets gamla hinduiska
dynasti. T. skildras som tapper, men grym och i
begåfning sin fader underlägsen. Jfr L. B. Bowring,
"Haidar Ali and Tipu sultan" (i serien "Rulers of
India", 1893).
J. F. N. (V.S-g.)
Tippu Tip, arabisk slaf- och elfenbenshandlare,
f. omkr. 1838 i Sansibar af en arabisk fader och en
infödd kvinna, d. där 14 juni 1905, hette eg. Hamed
ben Muhammed ben Juma; binamnet T., som getts honom
af infödingarna, skall enligt någras uppgift vara en
härmning af gevärsskottens smällande, enligt andra
ha härledts från hans vana att ständigt blinka
med ögonen. T. började mot slutet af 1850-talet
deltaga i Sansibararabernas ströftåg till Afrikas
inre och blef snart den förnämste höfdingen bland
dem. Med en ständigt växande skara af anhängare
utsträckte han sina färder ända till de stora
sjöarna, samlade elfenben i stora massor och sände
detta med karavaner af slafvar till Indiska hafvets
kust. Under dessa beväpnade handelståg ödelades
stora landsträckor, men samtidigt infördes en viss
odling i landet, särskildt på de platser (Tabora,
Udjiji, Kasongo, Njangve m. fl.), hvilka gjordes
till hufvudstationer på de stora handelsvägar, som
snart genomkorsade kontinenten. T. vann sin förnämsta
ryktbarhet genom den beröring, hvari han stått till de
fleste européer, som under 1800-talets senare hälft
genomforskade Ekvatorial-Afrika. Han omtalas först
af Livingstone, hvilken påträffade honom 1867 nära
Tanganjikasjön. 1874 fann Cameron honom i Njangve och
erhöll af honom kraftigt understöd för fortsättningen
af sin resa. Enahanda var förhållandet med Stanley,
hvilken 1876 med T:s hjälp banade sig väg en sträcka
utefter Lualabas (Kongos) strand, tills T. på grund
af sina följeslagares modlöshet tvangs att återvända
och lämnade åt Stanley att ensam fortsätta färden på
floden. 1883, då Stanley gjorde sin första resa uppför
Kongo, hade T. anlagt ett af sina nybyggen vid det
sjunde Stanleyfallet, där en af Kongoassociationens
stationer då grundlades. Till denna station anlände,
då den svenske löjtnanten Arvid Wester var chef där,
T. och fordrade, att stationen skulle utrymmas. Genom
ett hofsamt och bestämdt uppträdande lyckades Wester
afvärja faran för stationen och förvärfvade snart T:s
vänskap, hvilken yttrade sig bl. a. därigenom, att han
på det kraftigaste främjade löjtnant Edvard Gleerups
resa tvärs genom Afrika från Stanley falls till
Sansibar 1885–86. Äfven åtskilliga andra europeiska
resande, såsom Wissmann, Becker, Lenz och Junker,
ha åtnjutit T:s gästvänskap och hjälp. Sedan under
T:s frånvaro stationen Stanleyfallen blifvit eröfrad
af några bland hans anhängare, stod T. på fientlig
fot med Kongostaten. För att blidka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
