Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 29. Tidsekvation - Trompe / 145-146 (1919) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tistel - Tistel - Tistelborre - Tistel-orden - Tistelstång - Tistelväxter - Tistlarne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

floran endast 3 arter: krustisteln, C. crispus, som
har krusiga, på stjälken nedlöpande blad, nicktisteln,
C. nutans, som har ensamma, stora, lutande blomkorgar,
och piggtisteln, C. acanthoides, hvars blomkorgar
äro mindre, ej
lutande, och sitta på vingade, starkt taggiga
skaft. Släktet Carlina skiljes från andra tistlar
genom de yttre holkfjällen, som bära tornar både i
spetsen och längs kanterna. I Sverige förekomma endast
2 arter, af hvilka en, C. vulgaris,
spåmanstistel, växer tämligen allmänt på
backar; dess inre, blekgula holkfjäll äro
stjärnlikt utbredda vid torr väderlek.
De flesta arter af tistelsläktena Cirsium,
Carduus och Carlina äro till följd af sina
taggar på blad och holkfjäll att anse som ogräs.
Besvärligast är den ofvan nämnda åkertisteln,
som till följd af sin djupt i jorden krypande och
därför svåråtkomliga rot, sin stora lifskraft och
starka knoppalstringsförmåga och rika fröspridning
är ett af åkerns svåraste ogräs, som förekommer
hufvudsakligen bland vårsäd. Man bekämpar den
med största framgång genom att vid trädesbearbetningen
och vid hästhackning mellan rotfrukter och
andra radsådda växter gång på gång afskära de
uppskjutande plantorna, så att roten mattas
och plantan hindras sprida frö. Man brukar äfven
afsticka eller uppdraga plantorna i sädesåkrarna.
Om bolltistel se Echinops, om fettistel,
mjölktistel och svintistel se Sonchus,
om Marietistel se Silybum. I trädgårdar odlade
Eryngium-arter (fam. Umbelliferæ) kallas ofta tistel.
O. T. S. (G. L-m. H. J. Dft.)


Åkertistel (Cirsium arvense). T. h. öfre delen
af växten i blom samt (detalj) 2 blommor, t. v. rotdel med
skott.
(Efter E. Korsmos "Ugræsplanscher".)

Tistel, Tistelstång, den vid parvagnars framvagn
fästa styrstång, vid hvilken hästarna äro
spända med stångkoppel. Se Fordon, sp. 838.
H. J. Dft.

Tistelborre, bot. Se Onopordon acanthium.

Tistel-orden (eng. The most ancient and most noble
order of the thistle), skotsk orden, någon gång
äfven kallad Andreasorden, stiftades af Jakob II,
konung af England och Skottland, 29 maj 1687, men
föll i glömska efter revolutionen följande året. Den
återupplifvades af drottning Anna 31 dec. 1703. Orden
har endast 1 klass och utdelas enligt statut af
1827, utom till suveränen och kungliga prinsar, åt 16
skotska peerer. Riddarna bära i grönt band på bröstet
ett ordenstecken, framställande ett Andreaskors i
silfver med strålar mellan armarna och på den gyllene,
grönt emaljerade midtskölden en blommande tistel
(Skottlands nationella sinnebild) samt däromkring den
latinska inskriften Nemo me impune lacessit (Ingen
utmanar mig ostraffadt). Förutom denna dekoration
bäres i mörkgrönt band öfver skuldran en annan,
som på en grund af gyllene strålar visar aposteln
Andreas, stående bakom sitt martyrkors. Vid särskildt
högtidliga tillfällen nyttjas i st. f. bandet en
halskedja, sammansatt af tistlar och vinrutskvistar.

Tistelstång. Se Tistel, sp. 145.

Tistelväxter, Cynarocephalæ, Cynareæ, bot.,
en väl begränsad grupp inom fam. Compositæ,
afd. Tubulifloræ, där blomkorgarna ha alla blommor
rörformiga, regelbundna och 2-könade (Centaurea har de
yttersta blommorna könlösa). Blomfästet är vanligen
beklädt med en mängd borst, som utan bestämd ordning
omge blommorna eller kanterna af de gropar, i hvilka
dessa sitta. Holkbladen äro många och tegellagda samt
ha vanligen i spetsen en stickande torn eller äro
försedda med en hinnaktig kant. Till tistelväxterna
höra de bekanta köksträdgårdsväxterna kronärtskockor
och kardoner (se Cynara) samt kardbenedikt
(se Cnicus) och safflor (se Carthamus).
O. T. S. (G. L-m.)

Tistlarne, fyr, belägen i Göteborgs och Bohus
län vid 57° 30’ 39" n. br., 11° 43’ 43" ö. lgd,
på den sydligaste holmen af de s. k. Yttre
Tistlarne. Fyrbyggnaden jämte till anläggningen
hörande bonings- och uthus m. m. uppfördes 1905–06
för en kostnad af omkr. 80,000 kr. Fyrhuset, som är af
tegel med fasad af gult klinkertegel, inrymmer fyrrum,
maskinrum, vaktrum och förrådslokaler. Fyrapparaten
är en 2:a ordningens linsapparat, försedd med
anordning för intermittent sken, och visar i
vissa riktningar hvitt, i andra rödt sken, hvilket
hvar 10:e sekund afbrytes af två korta, tätt på
hvarandra följande förmörkelser. Ljuskällan utgöres
af en tredubbel luxlampa. Ljusstyrkan är för hvitt
sken omkr. 15,000 och för rödt sken omkr. 3,700
Hefnerljus. Fyrlågans höjd öfver medelvattenytan
är 22,8 m. och lysvidden för såväl hvitt som rödt
sken 14 latitudsminuter. Medelst en af fotogenmotorer
drifven mistlur för komprimerad luft signaleras under
tjocka på så sätt, att hvar 15:e sek. ges en ljudstöt
af 5 sek. varaktighet. Fyrpersonalen utgöres af 1
fyrmästare, 1 fyrvaktare och 1 fyrbiträde. Vid T. är
dessutom uppassningsställe för Vrångö lotsplats.
U. G.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>