Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tisza, Istvan (Stefan) - Tisza-füred - Tiszaföldvar - Tit. - Titan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
maktlösa ministär okt. s. å. afgått till följd
af oafhängighetspartiets stormande opposition mot
hvarje österrikiskt inflytande på Ungerns härväsen,
bildade T. (31 okt.) en ministär, i hvilken han jämväl
öfvertog inrikesportföljen. Han hade försäkrat sig om
majoritetens anslutning till ett arméreformprogram,
som nedsatte värnpliktstiden från tre till två år
och i någon mån tillmötesgick de ungerska nationella
krafven i fråga om militära emblem och ungerska
officerares tjänstgöring vid ungerska regementen,
men däremot bekräftade kejsaren-konungens rätt
att behålla gemensamt kommandospråk för de båda
rikshälfternas med hvarandra samhörande arméer. Grefve
Apponyi, ledare af det liberala partiets "nationella
grupp", nedlade riksdagspresidiet som protest mot
eftergifterna åt Österrike i T:s arméprogram och
utträdde med sina vänner formligen ur partiet, då
T. beredde sig att bekämpa den af oppositionen genast
inledda obstruktionen mot förslaget. T. genomdref
(nov.) under oppositionens vilda protester en
mot obstruktionen riktad ny arbetsordning, men
därmed förlorade regeringspartiet stödet äfven af
grefve Andrassy och hans grupp, och obstruktionen
var – äfven sedan T. genom en kompromiss med de
oafhängiges ledare, Kossuth, sökt afväpna motståndet –
tillräckligt oregerlig och bullersam för att hindra
armélagförslagets riksdagsbehandling. T. lyckades
följande år genom skicklig förening af fasthet
och smidighet delvis få bukt med obstruktionen och
undertryckte (april) med stor taktisk skicklighet en
hotande strejk vid statsjärnvägarna. På hösten bröt
dock partistriden ut med ny skärpa, oppositionen
besvarade T:s nya arbetsordning med att spoliera
sammanträdessalens inredning o. s. v. (13 dec.),
och T. beslöt då att vädja till valmännen. Nyvalen
jan. 1905 gåfvo honom ej majoritet, och han
begärde då afsked (1 febr.), men först 19 juni
aflöstes hans ministär af en expeditionsministär
Fejérváry. T. drog sig nu för lång tid tillbaka
från politiken. I hopp om att åvägabringa ordnade
parlamentariska arbetsförhållanden bildade han 1910
"nationella arbetspartiet" med praktiskt produktivt
statsarbete som syfte i motsats mot de ofruktbara
statsrättsliga konflikter, som så länge upptagit
Ungerns offentliga lif. Partiet, till hvilket bl. a
T:s förre motståndare Andrassy och klerikalen Zichy
anslöto sig, vann en glänsande seger vid valen,
och som riksdagens talman 1912 nedslog T. med
hänsynslös stränghet oppositionens hysteriska
obstruktionstaktik, hvilket bl. a. ledde till en
duell (2 jan. 1913) mellan T. och oppositionsledaren
grefve M. Karolyi. Då den finansiellt komprometterade
premiärministern Lukács kort därefter nödgades
afgå, bildade T. (8 juni s. å.) en ny ministär. Som
ungersk premiärminister vid Världskrigets utbrott
anses T. ha i det längsta förordat en moderatare
politik mot Serbien än den, som gaf anledning till
krigsutbrottet. Under kriget verkade han rastlöst
för uppbjudande af alla Ungerns krafter i kampen
och för lojalt uppfyllande af förbundsplikterna mot
Tyskland. Han förde emellertid ett mycket strängt
regemente och motsatte sig med orubblig envishet
äfven mycket blygsamma kraf från de icke-magyariska
nationaliteterna på vidgad själfständighet inom den
ungerska rikshälften. I konsekvens
härmed motsatte han sig den nye kejsaren-konungen Karls
entusiastiska planer på en grundlig radikalisering af
rösträtten, och det förslag till rösträttsutvidgning,
som han själf motvilligt förberedde, åsyftade att
rädda det mesta möjliga af det gamla magyariska
magnatväldet. Konflikt härom med monarken och
riksdagspartierna ledde till ministärens afgång
(23 maj 1917); T. inträdde då som öfverste i
fälthären. Hösten 1918 framträdde han ånyo i
de politiska händelsernas förgrund och sökte,
sedan centralmakternas nederlag allmänt insågs
vara oundvikligt, verka för nationell samling kring
programmet bästa möjliga fred för Ungern på grundvalen
af presidenten Wilsons principer under upplösning af
unionen med Österrike och bevarande af vänskapen med
Tyskland. Då revolutionen utbröt i Ungern (31 okt.),
blef T. ett af dess första offer. En hop soldater,
som påverkats af den agitation, hvilken utpekade
honom som främste upphofsmannen till det för Ungern
olyckliga kriget, inträngde s. d. i hans bostad
och nedsköt honom. T. visade in i det sista samma
trotsiga mod, som alltid utmärkt honom; hans död
symboliserade det magyariska magnatväldets undergång
för Världskrigets och den revolutionära anarkiens
stormar.
1. (V. S-g.) 2-3. V. S-g.
Tisza-füred [tissa-fy-], köping i ungerska
komitatet Heves, nära öfre Theiss samt järnväg
Debreczen–Abony. 9,025 inv. (1910). Liflig industri.
Tiszaföldvár [tissa-], köping i ungerska komitatet
Jász-Nagykun-Szolnok, vid järnväg Hódmezö
–Vásárhely. 8,880 inv. (1910).
(H. W-k.)
Tit., förkortning för Titulus (i bref).
Titan, kem., ett metalliskt grundämne, som
upptäcktes 1789 af Gregor och af honom kallades
menachin. Klaproth fann 1795, att mineralet rutil
var oxiden till ett grundämne, som han benämnde
titanium, men som sedermera befanns identiskt
med Gregors menachin. Titan förekommer i naturen,
alltid förenadt med syre, i ett antal mer eller
mindre sällsynta mineral. Dock hör titan i själfva
verket till de allmännare grundämnena, i det att
den fasta jordskorpan enligt Clarkes beräkningar
innehåller 0,40 proc. titan, mera än t. ex. af kol
(0,20 proc.), svafvel (O,11) eller fosfor (O,11). Titan
förekommer äfven i vanlig åkerjord och upptages af
många växter. – Någorlunda ren titanmetall har först
framställts af Moissan i elektrisk ugn, och nyligen
har Hunter framställt ren titan genom att upphetta
titanklorid med metalliskt natrium i järnbomb vid
rödglödningstemperatur. Den liknar poleradt stål och
är vid rödglödning smidbar, men vid vanlig temperatur
hård och spröd. Smälter först vid 1,800–1,850°;
eg. v. 4,50. Vid vanlig temperatur är titan mycket
luftbeständig och angripes ej af utspädd svafvel- eller
saltsyra, men väl af koncentrerade syror, i synnerhet
i värme. Atomvikten är 48,1 och tecknas Ti. I sina
föreningar är titan stundom 2- och 3-värdig, men
oftast 4-värdig. De 2- och 3-värdiga föreningarna
äro starka reduktionsmedel, i det att de begärligt
öfvergå i 4-värdiga. På det 4-värdiga stadiet liknar
titan dels kisel, dels tenn. Titanklorid, TiCl4,
utgör en vattenklar, i luften rykande, vid 136°
kokande vätska (jfr motsvarande tennförening, SnCl4,
i art. Tenn, sp. 849). Den vanligaste titanföreningen
är titandioxid, Ti02,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
