Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjufkällaren - Tjufmyra - Tjufnad - Tjufnadsdrift - Tjufsenan - Tjuftryck - Tjufut-Kale - Tjufvabalk - Tjuföarna - Tjugondedagen - Tjugofemöresböcker - Tjugujev - Tjugum - Tjuktjer - Tjula
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kammare. Delinkventerna infördes i lintyget eller
nakna och hängdes i handklofvar vid den kalla
fuktiga stenmuren, så att de endast med en fot nådde
jordgolfvet. Det var där A. Blackwell torterades våren
1747 och Erik Puke 1756. Tjufkällaren, som hade
bättre rykte än Rosenkammaren (se d. o.), försvann
jämte öfriga fängelselokaler i gamla rådhuset vid
dettas rifning 1768. N. F. ö-n.
Tjufmyra, zool. Se Myrmicinæ.
Tjufnad, jur. I motsats till så godt som alla
främmande strafflagar har den svenska lagen icke
angett några kännetecken på de gärningar, hvilka
äro att anse som tjufnad. Brottbegreppets omfattning
är väsentligen bestämd genom äldre lagstiftning och
rättspraxis (se d. o.). I allmänt språkbruk benämnes
tjufnad vanligen "olofligt tillgrepp". För att en
gärning skall anses som tjufnad, förutsättes, att
objektet skall vara en annan person tillhörig sak af
penningvärde, som åtminstone efter tillgreppet är att
anse som en lös sak. Gärningen skall ega karaktären
af ett olofligt tillegnande, d. v. s. ett förfarande
egnadt att för alltid beröfva egaren nyttan af saken
samt att åtminstone öfvergående bereda gärningsmannen
eller tredje man nytta af densamma. Dessutom
skall gärningen innebära förmögenhetsförlust för
egaren. Själftäkt samt tillegnanden mot fullgod
ekvivalent höra icke hit. Härutöfver skall gärningen
ha karaktären af tillgrepp, d. v. s. olofligt
besittningstagande af saken i fråga. Uppsåt
skall föreligga i förhållande till samtliga dessa
egenskaper hos gärningen. Undantagsvis hänföras
emellertid gärningar af nu nämnda beskaffenhet
under andra brottsbegrepp. Sålunda hänföras vissa
tillgrepp af naturalster till åverkan (se d. o.),
tillgrepp med användning af vissa slags medel till
rån (se d. o.). Omvändt skola i vissa fall gärningar,
hvilka icke enligt regeln äro att anse som tjufnad,
dock så behandlas, t. ex. vissa fall af försnillning
(se Straffl. 21:3). Med hänsyn till bestraffningen
indelas tjufnad i stöld och snatteri (se dessa
ord). Värdegränsen mellan stöld och snatteri är dock
numera genom lagändring af 1918 höjd till 30 kr.
N. S-g.
Tjufnadsdrift. Se Kleptomani.
Tjufsenan 1. Änklingssenan, detsamma som
ulnarnerven. Se Arm, sp. 1509, Domning och
Förlamning.
Tjuftryck. Se Piratupplaga.
Tjufut-Kale, en af judiska karaiter (se d. o.) fordom
bebodd, sedan länge öfvergifven klipphålestad på
ryska halfön Krim, s. v. om Simferopol och helt nära
Baktsjisarai (se d. o.). H. W-k.
Tjufvabalk, rättshist., i medeltidslagarna bruklig
benämning på den afdelning, hvari tjufnadsbrottet
och dess bestraffning behandlades. Under
förarbetena till Sveriges rikes lag förenades
(1729) tjufvabalken med öfriga brottmålsbalkar
till en "Missgärningsbalk". Missgärningsbalken
i 1734 års lag upphäfdes genom Strafflagen af 16
febr. 1864, där tjufnadsbrottet behandlas i kap. 20.
V.Sgn.
Tjuföarna. Se Marianerna.
Tjugondedagen. Se Jul, sp. 257.
Tjugufemöresböcker. Se Nordiska förlaget, sp. 1298.
Tjugujev [-jeff], stad i ryska guv, Charkov, på
högra stranden af Donets’ öfre lopp. Omkr. 12,000
inv. T. har varit sommarlägerort för Charkovska
militärområdets trupper.
(H. W-k.)
Tjugum, socken i Balestrands härad och pastorat,
Sogn og Fjordane fylke (före 1919 kalladt N. Bergenhus
amt), Norge. 1,191 inv. (1910). Jfr Balestrand.
Tjuktjer, Tschuktscher, ett till de paleoasiatiska
folken (se d. o.) hörande folk, till ett antal af
11,795 pers. (1897) beboende Asiens nordöstligaste
hörn, den s. k. Tjuktjer-
Fig.
l o. 2. Tjuktjisk kvinna och man. Efter
fotografier från svenska Vegaexpeditionen.
halfön, från floden Indigirka till Berings sund. De
delas efter sitt lefnadssätt i de nomadiserande
rentjuktjerna och de på en ursprungligare nivå
kvarstående, vid hafsstranden fiskande och jagande
kusttjuktjerna. De förre begagna renen, de senare
hunden som dragdjur. Tjuktjerna äro ett kraftfullt,
nog så vildt folk, och ryssarnas
Fig. 3. Tjuktjiskt tält (bostad). Efter
fotografi från Vegaexpeditionen.
välde öfver dem och deras land har alltid varit rätt
nominellt. Nästan större inflytande ha i senare tid
de amerikanska hvalfångarna och handelsfartygen
haft. Tjuktjerna äro storväxta och kraftiga med
mer eller mindre "mongoliskt" utseende och stå
i familjens inrättning och andra seder och bruk
på ett mycket primitivt stadium. Religionen är
schamanism. Yegaexpeditionens öfvervintring
(1878- 79) vid deras kust ledde först allmännare
uppmärksamhet på dem. Sedermera ha de noggrant
studerats af ryska (förvisade) forskare, särskildt
V. Bogoras och V. Jochelson. Jfr 0. Nordquist,
"Bidrag till kännedomen om tschuktscherna" och
"Tschuktschisk ordlista" (i "Vegaexpeditionens
vetenskapliga iakttagelser", I–II, 1882), V. Bogoras,
"Materialy po izutscheniju tschukotska jazyka i
folklora" (1900) och "The Chukchee" (i "Memoir of
the Jesup North Pacific expedition" VII, 1904–10),
samt W. Radloff, "Über die sprache der tschuktschen
und ihr verhältnis zum korjakischen" (1861).
K. B. W.
Tjula, socken i Södermanlands län. Se Kjula.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
