Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjulkov, A. - Tjulträsk - Tjulym - Tjulån - Tjumak - Tjuonjavagge - Tjuonotjåkko - Tjupona - Tjuprov, Aleksandr Aleksandrovitj - Tjur - Tjur - Tjurbo - Tjureda - Tjurfäktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tjulkov [-kåff], A. Se Ryska litteraturen, sp. 1362.
Tjulträsk, Stora, sjö, 539 m. ö. h., inom Sorsele
socken, Västerbottens län, 7 km. lång i ö. och v.,
5,0 kvkm., nederbördsområdet ofvan sjöns utlopp 620
kvkm., till största delen belägen ofvan skogsgränsen,
afvattnande bl. a. stora delar af Ammarfjället,
med toppen St. Ålke (1,454 m. ö. h.). Genom
Tjulån, som faller 139 m. på 7 km., af bördas
vattnet till Gautsträsk i öfre Vindelälfven.
E. O. E-m.
Tjulym, östlig biflod till Ob, i rysksibiriska
guv. Tomsk, upprinner på det s. k. Sibiriska Ural
(n. v. om Sajanberget) i samma trakt som Ob-bifloden
Tom. Längd 1,585 km. Sydväst om Krasnojarsk vid
Jenisej är minsta afståndet mellan detta flodsystem
och Tjulym-Obs. Denna vattendelare har bergnatur.
H. W-k.
Tjulån. Se Tjulträsk.
Tjumak (ry. "kypare", "uppassare") kallas formän
från Podolien och Ukraina, som i stora arteller
(ry. artél, matlag) på sina oxvagnar forsla varor från
marknad till marknad och t. o. m. drifva själfständig
handel med salt och torkad fisk, som de föra från
Svarta hafvet till det inre Ryssland. Järnvägarna
ha på senare tiden beröfvat tjumakerna deras förra
betydelse. Jfr Rudtjenko, "Tjumaksånger" (på ry.,
1874).
J. C.
Tjuonjavagge. Se Lapp-porten.
Tjuonotjåkko, en 1,582 m. hög bergstopp i Jukkasjärvi
socken, Norrbottens län, 12 km. s. ö. om Abisko
station.
Tjupona, orografisk-geologiskt märklig flod på
ryska Kolahalfön. I sitt nedersta lopp flyter
T. fram mellan 30–40 m. höga klippväggar, som på
6 km. utgöras af sandsten och skifferlager, längre
uppför floden af hårdare gnejs och gnejsgranit. Den
nedstörtar i denna "cañon" med ett mäktigt, 25 m. högt
vattenfall. Klipprännan kan tydligtvis ej ha hunnit
utgräfvas under och efter istiden, utan måste vara
preglacial, d. v. s. ha bildats genom långvarig
erosion dessförinnan. Äfven Ponojfloden på Kola är
närmast kusten sammanträngd mellan höga bergväggar.
H. W-k.
Tjuprov [-pråff], Aleksandr Aleksandrovitj, rysk
statistiker, f. 1874 i guv. Kaluga, filos, doktor i
Strassburg 1902, blef s. å. professor i statistik
vid Polytekniska institutet i Petersburg, har
utgett åtskilliga framstående arbeten, i synnerhet
i matematisk statistik. I nov. 1918 höll han i
Stockholm föreläsning vid Svenska aktuarieföreningens
sammanträde. Sedan 1911 är T. led. af Internationella
statistiska institutet.
E. Ar-s.
Tjur, Tjurved, träv., det hårda, hartsrika virke,
som erhålles i barrträd, hvilka växa lutande. Vanligen
finner man dessa träd i kanten af en sjö, en myr
eller vid en bäck. De partier af årsringarna, som
finnas på den sida, hvaråt trädet lutar, äro bredare,
och där samlas hartsämnen, som göra virket hårdt och
elastiskt. Därför är detsamma eftersökt för sådana
slöjdändamål, där den böjda formen eftersträfvas,
t. ex. till skidor, men mindre lämpligt till
försågning, enär det återtar den själfvuxna
formen. Äfven till trämasseved är det mindre lämpligt
på grund af sin hartsrikedom.
W. E-n.
Tjur, namn på hannen af nötkreaturet (Bos taurus). Jfr
Nötkreatursafvel.
Tjurbo, socknar. Se Yttertjurbo och Öfvertjurbo.
Tjureda, socken i Kronobergs län, Norrvidinge
härad. 5,892 har. 821 inv. (1917). Annex till Tolg,
Växjö stift, Norrvidinge kontrakt.
Tjurfäktning, sp. tauromaquia (af grek. tauros,
tjur, och make, strid) och corrida de toros, fiesta
de toros l. endast toros, människors strid med tjurar
på en arena och till åskådares förlustelse. Sådana
spel tillställdes redan under antiken, i synnerhet i
Tessalien och i Rom under kejsartiden. Morerna i Afrika
idkade tjurfäktningar, och efter Andalusiens eröfring
anordnade de sådana i gamla romerska amfiteatrar i
Spanien, där dessa spel sedan alltifrån medeltiden
utgöra spanjorernas omhuldade nationalnöje; de ha
slutligen vunnit insteg äfven i södra Frankrike,
Mexico och Syd-Amerika. Ända till senare delen
af 1600-talet utgjordes kämparna af adelsmän och
t. o. m. monarker, och de stredo till häst, med
en lans till vapen (såsom ännu brukas af amatörer
vid kröningar o. d.), men ersattes omkr. 1700 af
yrkesmässiga tjurfäktare med värjan som afgörande
vapen. Tjurarna uppfödas vilda i Andalusiens och
Kastiliens skogar. Hvarje större stad i Spanien
har numera sin åt tjurfäktningar egnade amfiteater
(plaza de toros). Kring själfva cirkusarenan går en
1 1/2 m. hög barriär med trängre öppningar här och
där. Föreställningar ges en gång i hvarje vecka
mellan påsk och alla helgons dag (1 nov.). Dagen
förut införas tjurarna i staden i festligt tåg och
inspärras i stallar invid cirkus. Tjurfäktarna, som
merendels äro hyrda och yrkesmässiga, kallas toreros
(om de kämpa till fots) och picadores (då de strida
till häst). De förnämste kämparna, "matadorerna"
l. espadas, ha hvar och en sin aflönade cuadrilla
("kadrilj") af tjurfäktare. Vid föreställningens
början defilera (med alguaciler l. rättstjänare i
spetsen) först espadas i spetsen för sina cuadrillas,
därefter picadores, de senare i gammalspansk
riddardräkt, med benskenor af läderklädt järn
samt väpnade med lång pik (pica l. garrochon) och
ridande på uttjänta hästkrakar, hvilkas ena öga är
förbundet. I cuadrillan tåga banderilleros och chulos
(äfven benämnda capeadores), till fots, chulos bärande
i handen breda, röda sidenskynken (capas); de draga
sig undan i barriärens öppningar. Espadas äro liksom
banderilleros klädda i pittoreska, med tofsar och
broderier prydda, tättsittande sidendräkter samt
hålla en stötvärja i högra handen och i den vänstra en
muleta (en kort staf med eldröd sidenfana); äfven de
draga sig tillbaka. Tåget afslutas af mulåsnespannen,
eskorterade af mozos de plaza (cirkusdrängarna),
hvilkas uppgift är att rensa arenan från dödade
djurs kroppar o. s. v. Vid en trumpetstöt uppslås
flygeldörrarna till det första, kolmörka stallet;
tjuren störtar in på cirkus, hälsas med glädjerop
och viftningar, studsar, söker en utgång, men finner
ingen och rusar på närmaste pikador. Denne mottager
angreppet med piken och sårar tjuren lindrigt på
bogen, och så fortgår leken, tills tjuren kullkastar
en häst och stångar ihjäl den. För att rädda pikadoren
framkomma då de vige banderilleros och chulos;
de omsvärma tjuren, och chulos svänga sina skynken
framför hans ögon, medan de turvis ropa högt för att
afvända honom från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
