Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tokaj-vin (Tokajer) - Tokar - Tokat (Tokad) - Toke - Tokelau-öarna (Union-öarna) - Token - Tokiyori - Tokke - Tokogoni - Tokoi, Antti Oskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
läggas helt enkelt i en låda med borrade bottenhål för
saftens afrinnande, och så erhålles det måhända mest
söta, aromatiska och välsmakande af alla viner. Denna
(till konsistensen tjocka och honungsliknande)
sort nyttjas eg. blott till förbättrande af andra
och innehåller 7–9 proc. alkohol. Därnäst kommer
ausbruch, som fås genom pressning af mogna drufvor
och en minst lika stor mängd hoptorkade samt värderas
mycket både som dessert- och som medicinalvin. Dess
alkoholhalt är 12–15 proc. I den angenäma sorten
máslás ingå de torkade drufvorna med endast 10–40
proc. Szamorodny är ett ej så sött, men eldigare vin
af icke valda drufvor (alkoholhalt omkr. 14 proc.),
ordinari (ringare kvalitet) ett icke sött, men godt
bordsvin. Tokaj-vinet är till färgen brungult. Det
eger eld, sötma, oljighet, arom, nervstärkande kraft
och hållbarhet. Årliga skörden uppgår under goda år
till öfver 150,000 hl. Tokajdrufvan infördes i Ungern
på 1200-talet, men först under 1600-talet spreds
densammas rykte. I södra Frankrike har man sökt och
i viss mån lyckats naturalisera denna drufva. Äkta
tokajer går hufvudsakligen till Polen, Ryssland och
Schlesien; annanstädes fås den mera sällan. Tokajer
förfalskas (med russin) i Tyskland och Frankrike.
Tokar, distrikt och ort i Röda-hafsprovinsen af
engelsk-egyptiska Sudan. Orten T. (med omkr. 4,000
inv.) ligger i en oas omkr. 80 km. s. ö. om Suakin och
30 km. från Röda hafvet. Efter Hicks paschas nederlag
och död vid Kashgil i början af nov. 1883 försvarades
fästet T. en tid af en egyptisk besättning, men
gaf sig 20 febr. 1884 åt araberna. En brittisk
undsättningskår under Graham slog emellertid en
arabisk styrka 29 febr. vid Teb och besatte 1 mars
T., men återvände 4 s. m. med stadens befolkning till
Trinkitat och Suakin, hvarvid fästet T. öfvergafs. I
febr. 1891 slog en egyptisk kår araberna under
Osman Digna vid Apapite och besatte därefter T.
(H. W-k.)
Tokat (Tokad), stad i turkiska vilajetet
Sivas i östra delen af Mindre Asien, nära öfre
Jeschil-Irmak (Iris), 620 m. ö. h. i en het,
trång dal, ofvanför hvilken ligga ruinerna af en
bysantinsk borg. Omkr. 30,000 inv., hvaraf 18,000
muhammedaner, 10,500 armenier, resten greker och
judar m. fl. Säte för en armenisk biskop. Staden
har sedan gammalt många moskéer och kyrkor. Förr,
då staden var säte för turkisk industri och en
liflig handelsstad och karavanstation, anses den
ha haft 60–100 tusen inv. Omkr. 8 km. högre upp i
floddalen ligga ruiner af Komana (se d. o.), bekant
för sitt åt mångudinnan (Artemis) helgade tempel,
som i forntiden var en mycket besökt vallfartsort.
(H. W-k.)
Toke. 1. Vattenrik älf i Telemarken, Norge, kommer
från Totakvand (38,5 kvkm., 700 m. ö. h.) och utfaller
vid Dalens hotell i västra ändan af Bandaks vand. T.,
som bildar flera stora fall och forsar, bland hvilka
märkes det 89 m. höga Hyllandsfoss, är inköpt af
staten. Fullt utbyggd, anses det representera 143,000
eff. hkr. T., hvars källor ligga på södra delen af
Hardangervidda och Haukelifjäll, har ett vattenområde
på 5,321 kvkm. – 2. Vattenrik älf i Norge, som flyter
från Tokevand (15,8 kvkm., 58 m.
ö. h.), n. om Kragerö, bildar flera vattenfall, bland
dem Dalsfoss, Vafoss och Kammerfoss, och vid Kragerö
utfaller i Skagerak. Vattenområdet är 1,177 kvkm.,
och vattenkraften uppskattas till 11,200 eff. hkr.
K. G. G.
Tokelau-öarna (Union-öarna,
eng. Union-islands), ögrupp i Polynesien, mellan
Phoenixöarna i n. och Samoaöarna i s., mellan 8°
30’ och 11° s. br. samt mellan 171° och 172° v. lgd,
består af fem småö-samlingar, nämligen Atafu (Duke
of York), Nukunono (Duke of Clarence), Fakaofo
(Bowditch), Nassau och Danger, tillsammans
18 kvkm. Inbyggare 1911 2 européer och 912 infödda,
hvilka härstamma från Samoaöarna, äro skickliga
fiskare och sjömän, men ej odla jorden. Alla öarna
äro korallbildningar, hufvudsakligen ringformiga
atoller, bevuxna nästan endast med Pandanus och
kokospalmer. Ögruppen blef engelskt protektorat
1911 och tillhör sedan nov. 1915 brittiska kolonien
Gilbert-Ellice-islands.
(H. W-k.)
Token [tå’kn], eng. ("tecken"), benämning på de
mynttecken l. polletter af koppar, å 1/2 penny,
som 1648–72 och omkr. 1800–18 utfärdades af
enskilda personer eller korporationer (städer,
banker, järnbruk) i England. – Token money [ma’ni],
"mynttecken", är numera en inom finansläran ofta
brukad benämning på skiljemynt (af silfver, koppar,
nickel, järn), hvars nominella värde är större än
dess metallvärde.
Tokiyori, japansk statsman. Se bd XII, sp. 1457.
Tokke, mindre riktig form för Toke (se d. o.).
Tokogoni (af grek. tokos, födsel, och genein,
uppkomma), fysiol., uppkomst genom afling, i
motsats till uralstring l. generatio æquivoca (se
d. o.). – Adj. Tokogonisk [-gå̅n-].
Tokoi [tå′kåj], Antti Oskar, finländsk
politiker, f. 15 maj 1873 i Kannus, mellersta
Österbotten, genomgick ortens folkskola och emigrerade
1891 till Nord-Amerika. Hans vistelse där är
höljd i dunkel liksom orsaken till hans återkomst.
Han torde ha varit grufarbetare och äfven uppträdt
som folktalare. Återkommen 1901 till sin födelsebygd,
blef han landthandlande samt senare jordbrukare.
1907 invaldes han af det socialdemokratiska
partiet i landtdagen, som han tillhörde till
1918. Från 1910 spelade han där en mer framträdande
roll och vann i inflytande, sedan han 1912
blifvit ordf. i finska fackliga landsorganisationen,
som med allt större framgång tvingade arbetarna in
i det socialistiska partiet. 1913 valdes han i följd
af de borgerliga partiernas splittring till
landtdagens talman, ett värf, hvari han icke misslyckades.
1914 var han förste vicetalman. Han
uppträdde företrädesvis i förbudslags- och agrar-,
senare alltmer i politiska frågor. Sedan socialisterna
genom de borgerliges trötthet vid 1916 års
val vunnit majoritet i landtdagen, uppdrogs efter
den stora ryska revolutionens utbrott i mars 1917
åt T. viceordförandeskapet i senaten (d. v. s.
posten som regeringschef), i hvilken socialisterna
voro de afgörande. I denna egenskap visade han
mycken dubbelhet, men vann allmänt erkännande
genom ett stort tal i landtdagen (maj 1917), där
Finlands själfständighet första gången offentligt
påyrkades. Den inbördes oeniga senatens politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
