Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torelli, Giudo - Torelli, Giacomo - Torelli, Giuseppe - Torelli, Achille - Torellia - Torells berg - Torell valley - Torén, Olof - Torén, Karl (Carl) Axel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37?
Torell! Tören
378
grefve af Guastalla, tillhörde huset Viscontis
trognaste tjänare, var 1473 amiral för en
expedition till Neapels hjälp och var gift med
Orsina d’Antonio Visconti (d. 1451), som, äfven
hon, visade stor tapperhet vid Guastallas försvar
mot venezia-nerna 1426. - 2. G i a c o m o T.,
f. omkr. 1608 i Fano, d. där 1678, blef vida berömd
för sina scenanordningar, bl. a. i Venezia och Paris,
utnämndes af Ludvig XIV till kunglig fransk arkitekt,
flyttade 1662 till sin födelsestad och byggde där
1667 en teater. 1-2. V. S-g.
Tore7!!! [tå-], G i u s e p p e, italiensk violinist,
f. omkr. midten af 1600-talet i Verona, d. 1708 i
Bologna, var 1685-95 anställd vid Petronius-kyrkan i
Bologna och 1698-1701 konsertmästare hos markgrefven
i Ansbach. Genom sitt hufvud-arbete, Concerti grossi
(1709) för 2 konserterande och 2 ackompanjerande
violiner, altfiol och basso continuo, blef han en
af upphof smännen till den på 1700-talet så omtyckta
formen "concerto grosso". Han var därjämte skaparen
af violin-konserten (soloviolin med orkester).
(E. F-t.)
Torelli [tå-], A chili e, italiensk komediförfattare,
chef för San-Giacomo-biblioteket i Neapel, f. 1844
i Neapel, börjad© redan 17-årig skrifva pjäser,
af hvilka II precettore del re, La missione della
donna (1864) och La veritå (1865) slogo an, och
vann 1867 en utomordentlig triumf med lustspelet 7
mariti e le mogli och hälsades då som den italienska
skådebanans reformator. Dessa förhoppningar uppfylldes
emellertid ej, och T. har ömsevis fått bifall och
lidit nederlag. Nämnas må Trista realtå (1871),
II colore del tempo (1875), trilogien Donne antiche
e donne möderne (1886-92), Filia suavissima (1898)
och Soli! (1906). Ett urval af sina dramer utgaf
han 1902. En diktsamling, Schegge (1878), och två
estetiska arbeten, La scienza delV arte (1895) och
L’arte et la morale (1905) m. m. tillhöra också T:s
flitiga penna. Se B. Croc© i "Critica", III (1905).
Torellia. Heer T. 1. Paleobot., ett af 0. Heer
efter 0. Torell (se denne) uppkalladt växtsläkte,
först iakttaget i tertiärlagren på Spetsbergen,
sedan äfven i en motsvarande aflagring på Grinnell
land samt i öfvergångslagren mellan jura- och
krit-systemet på Spetsbergen. Man känner endast
de små parallellnerviga, styfva och läderartade
bladen, och växtens systematiska ställning är
ännu oaf-gjord, ehuru den möjligen är besläktad
med gink-goväxterna. - 2. PaleozooL, ett af den
engelske zoologen Jeff revs efter 0. Torell uppkalladt
snäcksläkte, från Norges och Shetlandsöarnas kuster.
1. A. G. N. 2. L-o.
Torells berg, Torells glaciär, Torells land. Se T or
el K O. M. sp. 876.
Torell valley [-vä’li]. Se Torell, O. M., sp. 376.
Tören, Olof, skeppspräst. Se Torenia.
Tören, Karl (Carl) Axel, teolog, universitetslärare,
f. 2 okt. 1813 i Stockholm, d. 15 dec. 1904, son
till justitierådet Magnus T. (f. 1770, d. 1825),
blef student i Uppsala 1830, filos, doktor 1836,
prästvigdes 1839, aflade teol. kandidatexamen 1844
samt utnämndes till docent 1844 i homiletik och
1845 i pastoralteologi. 1849 vorden teol. adjunkt
och kyrkoherde i Uppsala Näs, aflade han 1852
den efter då gällande statuter ytterst sällsynta
teol. licentiatexamen och blef 1853 pro-
fessor i pastoralteologi samt kyrkoherde i Heliga
Trefaldighetsförsamlingen. Med bibehållande af
sitt ämne blef han 1865 förste teol. professor
och domprost, från hvilka befattningar han 1889
afgick. T. blef teol. doktor 1860 och filos,
jubeldoktor 1886. Han bevistade kyrkomötena 1868,
1873, 1878 och 1888. T., som i sitt hem mottagit djupa
religiösa intryck, hade icke från början valt den
prästerliga banan. T. sysslade först med klassiska
och estetiska studier, hvarvid han rönte mycken
uppmuntran af sina lärare Törneros och Atterbom. Efter
doktorsgradens ernående ämnade han liksom fadern bli
jurist. En allvarlig religiös kris bestämde -honom
emellertid för det prästerliga kallet. Som präst
och kristen personlighet kom också T. att göra sin
stora insats vid universitetet och i kyrkan öfver
hufvud. Något teologiskt författarskap kom han
aldrig att utöfva. Han var icke vetenskapsman. De
kyrkopolitiska frågorna lågo icke heller för
honom. Hans styrka låg på det exklusivt religiösa
området. Han var en sällsynt varmhjärtad kristen
personlighet, mäktig af tändande, lyrisk glöd. Starkt
intryck gjorde han därför som predikant och i det
enskilda umgänget, icke minst bland studenterna. Hans
personliga läggning gjorde honom väl skickad till
att tränga in i gudstjänstens väsen. Hvad han
härom skrifvit, hör till det bästa i sitt slag,
som den inhemska litteraturen kan uppvisa. Äfven
som psalmdiktare gjorde T. sig bemärkt. Allmänt känd
och uppskattad är "Hemlandstoner mäktigt ljuda". Som
medlem och ordf. i 1883 års kommitté för att utarbeta
förslag till reviderad psalmbok för svenska kyrkan,
hvilket utkom 1889, hade T. tillfälle att arbeta
för en sak, som låg honom varmt om hjärtat. Utom
med originalpsalmer bidrog T. med ett flertal
öfversättningar. Mot hans religiösa diktning i
allmänhet har man anmärkt, att den stundom uppvisar
alltför hög-stämdt patos och att den lider af en viss
brist på koncentration. Kedan 1868 hade T. väckt
förslag om den wallinska psalmbokens revidering,
och han hade från 1872 haft K. M:ts uppdrag att,
i den mån arbetet i bibelkommissionen medgaf
det, utarbeta förslag till grunderna för ett
blifvande revisionsarbete. Bibelarbetet tog dock
all hans tid. Så tidigt som 1853 hade T. insatts
i bibelkommissionen. 1867-78 var T. för det
mesta tjänstledig för att helt kunna egna sig åt
öfversättnings-arbetet. En prof of v. af gamla
testamentets kanoniska och apokryfiska böcker
utkom 1878, utarbetad af T., H. M. Melin och
H. G. Lindgren. Den lyckades icke slå igenom, lika
litet som de 1873 och 1877 utgifna proföfv. till
nya testamentet. Bättre framgång hade 1882 års
förslag till öfv. af nya testamentet, som 1883
auktoriserades. Det var väsentligen utarbetadt af
M. Johansson. - Också åt kristendomsundervisningen
egnade T. arbete och intresse. På regeringens uppdrag
reste han 1861
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
