Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torén, Karl (Carl) Axel - Torenia - Toreno, Don José Maria Queipo de Llano Ruiz de Saravia - Toreno, Queipo de Llano y Gayoso - Torenvliet - Tore paa Steig - Torero - Torestorp - Toresund - Toreutik - Torf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
-62 i Tyskland, England och Skottland för att
studera religionsundervisningen i dessa länder. Sina
iakttagelser framlade han i Om religionsundervisningen
i några främmande länder (1863). Vid 1868 års
kyrkomöte väckte han förslag om utarbetandet af en
ny katekes, men kom ej att deltaga i det arbete,
som resulterade i 1878 års katekes. Af synnerligen
stor betydelse blef T:s arbete för, att svenska
kyrkan skulle som sådan upptaga missionsarbete bland
hedningarna. Förslag härom väckte han vid 1868 års
kyrkomöte. Det följande kyrkomötet tog det afgörande
steget, och en svenska kyrkans missionsstyrelse
kom till stånd 1874. T:s intresse för kyrkan var
varmt. Högkyrklig enligt den tidens terminologi var
han dock icke. Religiöst sedt, lutade han väl mera
åt dåtidens friare, evangeliska riktningar. Ett
ganska bestämmande inflytande på hans ståndpunkt i
allmänhet hade den utländska resa utöfvat, hvilken
han som thunsk stipendiat företog 1848-49. Han
besökte då flera tyska universitet samt England,
Skottland och Danmark. I Tyskland kände han sig
mest tilltalad af Tholuck i Halle. Framför allt
imponerade skotska frikyrkan på honom, icke minst det
gudstjänstliga lifvet där. Sina reseintryck skildrade
han i Bref från utlandet, intagna i Uppsatser i
andliga och kyrkliga ämnen (1871), en bok, där
hans smärre skrifter äro samlade. 1880 utgaf han
Några ord om den kyrkliga själavården. 1903 utkom
en festskrift "Skrifter i teologiska och kyrkliga
ämnen tillegnade domprosten C. A. Torén på hans
nittioårsdag af forna och nuvarande lärare vid
teologiska fakulteten i Uppsala". Se C. A. Torén, En
blick på mitt förflutna lif (1892), A. H. Lundström,
"Minnesord öfver domprosten C. A. T." (i "Protokoll
och handlingar rörande prästmötet i Uppsala 1908").
<b>Torénia L., bot., örtsläkte af fam. Scrophulariacea,
underfam. Antirrhinoideae, med omkr. 20
arter i tropiska Asien och Afrika. Bladen äro
motsatta. Blommorna, som sitta ensamma i bladvecken
eller i klasar, äro ofta stora och vackert färgade,
oftast blåa. Kronan har upptill utvidgadt rör
och är tvåläppig med upprät, bred öfverläpp och
treflikad underläpp. Ståndarna äro 4, tvåväldiga,
frukten en kapsel. Flera arter, som ha särdeles
vackra blommor, odlas allmänt i många olika former
i växthus, t. ex. T. asiatica och T. Fournieri med
blåa, violettfläckiga och T. Baillonii med guldgula,
brunfläckiga blommor. - Släktet är uppkalladt
efter Olof Torén, d. 1753, som var skeppspräst hos
Ostindiska kompaniet och hvars "Resa till Kina
1750-52" efter efter hans död utgafs af Linné.
Toreno [tåre’nå]. 1. Don José Maria Queipo de Llano
Ruiz de Saravia, grefve de T., spansk statsman af
förnäm asturisk familj, f. 26 nov. 1786 i Oviedo,
d. 16 sept. 1843 i Paris, var under frihetskriget emot
Napoleon led. af cortes, men lefde under Ferdinand
VII:s regering, på grund af sina alltför liberala
åsikter, i landsflykt i Frankrike, med undantag
af 1820-23, då han var en framstående medlem af
cortes. Efter den 1832 utfärdade amnestien återvände
han 1833 till Spanien, där han efter Ferdinands död,
sept. s. å., vann stort inflytande. Hans politiska
uppfattning hade med åren blifvit ganska moderat; juni 1834
utnämndes han till finans- och juni 1835 till utrikes-
och premiärminister. Hans kabinett störtades redan
sept. s. å., och T. tillbragte sedan större delen
af sitt lif utomlands. T. författade Historia
de levantamiento, guerra y revolucion de España
(5 bd, 1835-38), ett visserligen något partiskt,
men af stor flit och glänsande språkbehandling
kännetecknadt arbete. Jfr biografi öfver T. af
A. de Cueto i bd 64 af Rivadeneiras "Biblioteca de
autores españoles", där hans verk är omtryckt. -
2. Queipo de Llano y Gayoso, grefve de T., den
föregåendes son, spansk politiker, f. 1840 i
Madrid, d. 31 jan. 1890, invaldes 1864 i cortes
och tillhörde där moderados samt var en i alla
skiften trogen anhängare af huset Bourbon. Under
Alfons XII blef T. 1875 undervisningsminister,
1879 utrikesminister och 1884 guvernör i Madrid
samt var flera gånger deputeradekammarens president.
Torenvliet, J. Se Toorenvliet.
Tore paa Steig [på] 1. Steigartore, norsk höfding från
Gudbrandsdalen, frände till Harald Hårdråde, slöt sig,
då 15-årig, till denne, när han 1046 uppträdde som
pretendent till väldet i Norge. Konungen synes dock
aldrig ha litat på honom, och förhållandet dem emellan
blef längre fram spändt. Då Haralds son Magnus dött,
1069, kom hans son Håkan, som till en början vistats
i Bohus län, till T., hvaraf han erhöll namnet
Tores fostre, och uppställdes af denne vid Magnus
Barfots tronbestigning (1093) som tronkandidat. Vid
Håkans död (1095) drog T. fram en ny pretendent och
gjorde öppet uppror, men blef slagen och flydde till
Haalogaland, där han greps af Magnus och hängdes.
Torero [tårérå]. Se Toreador.
Torestorp, socken i Älfsborgs län, Marks härad. 6,248
har. 1,203 inv. (1917). T. bildar med Öxabäck och
Älekulla (Ellekulla) ett pastorat i Göteborgs stift,
Marks och Bollebygds kontrakt.
Toresund, socken i Södermanlands län, Selebo
härad. 7,374 har. 1,341 inv. (1917). T. utgör ett
pastorat i Strängnäs stift, Domprosteriet.
Toreutik (grek. toreutike), konsten att framställa
upphöjda bilder i trä och sten, men företrädesvis i
metall eller i metall i förening med andra ämnen,
t. ex. trä, elfenben. Toreutiken omfattar således
gjutning, drifning, gravyr, ciselering m. m. Stundom
nyttjas ordet liktydigt med drifning (se Drifvet
arbete).
Torf, i vidsträcktare mening (detsamma som
torfmossejordart), hvarje jordart, som till sin
hufvudmassa sammansättes af växtrester, som på grund
af hämmadt eller hindradt lufttillträde mer eller
mindre fullständigt skyddats mot luftens sönderdelande
inverkan. I denna mening innesluter torf sådana
jordarter som vissa gyttjor, dy m. fl. Att ordet
stundom måst brukas i denna mera omfattande och
språkligt något oegentliga mening, har sin grund
däri, att vårt språk saknar ett bekvämt ord med
denna betydelse. I de flesta fall förstås dock med
torf (torf i egentlig mening) endast vissa slag af
torfmossejordarter, nämligen sådana, hvilka bestå
af växtaffall, som på växtplatsen aflagrats och
på angifvet sätt bevarats. Den egentliga torfvens
hufvudmassa är sålunda icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
