Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torkning - Torkskåp - Torkö - Torlonia - Tormaaned - Tormasov, Aleksandr Petrovitj - Tormenta - Tormes - Tormod Kolbrunarskald - Torn - Torn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
luft utpumpas. Skall torkningen ske vid högre
temperatur, betjänar man sig på laboratorier af
torkskåp, lådor af metall, som upphettas till
passande temperatur. – För torkning af gaser,
som äro förorenade af vattenånga, betjänar
man sig af rör, fyllda med klorkalcium, med
pimstens-stycken dränkta i svafvelsyra, med
kaliumhydrat eller med fosforsyreanhydrid. Af
dessa torkmedel verkar klorkalcium svagast,
fosforsyreanhydriden kraftigast. Man har sålunda
funnit, att medan l 1. med klorkalcium torkad luft
ännu håller l mg. vatten, kan man vid torkning
med fosforsyreanhydrid bringa ned vattenhalten i
en gas ända till 0,000025 mg. per 1. Torkning af
gaser kan åstadkommas äfven genom stark afkylning,
t. ex. till - 50°. Synnerligen kraftigt verkar
afkylning medelst flytande luft, men denna metod är
naturligtvis ej användbar för sådana gaser, som vid
dylik afkylning själfva förtätas. – Rörande torkning
af ull, tyg, papper m. m. se R i a och Torkmaskiner.
P. T. C. (K.A.V-g.)
Torkskåp, kem. Se Torkning.
Torkö. Se Listerby.
Torlonia [tårlånia], romersk bankirfamilj,
härstammande från Giovanni T., f. 1754 af låg börd i
Siena, d. 25 febr. 1829 i Rom. Han var i sin ungdom
vägvisare åt turister och schackrade med antikviteter,
förvärfvade småningom en ansenlig förmögenhet genom
spekulationer i franska assignater och ruinerade
adelsfamiljers jordegendomar, blef därefter bankir
och var som sådan finansiell rådgifvare åt släkten
Bonaparte, kardinal Fesch och den spanske statsmannen
Godoy. Till sist erhöll han af påfven Pius VII efter
köp af släkten Odescalchis gods hertigtitel af Bra
c-c i a n o. Hans äldste son Marino T., hertig af
Bracciano, f. 6 sept. 1796 i Rom, d. 30 sept. 1865,
gjorde sig känd som litteraturälskare och mecenat,
medan dennes yngste broder Alessandro T.,
furste af Civitella-Cesi, f. l juni 1800 i Rom,
d. där 7 febr. 1886, ledde släktens omfattande
bankirrörelse. Han ökade familjerikedomen genom
inbringande arrende af Kyrkostatens salt- och
tobaksmonopol. Icke minst känd gjorde han sig genom
den 1855-69 verkställda torrläggningen af Fucino-
1. Celanosjön (för en kostnad af 36 mill. kr.),
till följd hvaraf 14,500 har af den mest fruktbara
åkerjord vunnos (jfr C el an o). Af de många på T:s
egor uppgräfda fynden bildade han dels Museo T.,
hvilket består af öfver 500 antiker, dels smärre
samlingar i sina villor och palats. Han förvärfvade
sig äfven (1866) Villa Albani i Rom med dess berömda
konstskatter. Hans arftagerska var enda dottern
AnnaMaria T., f. 1855, d. 1901, som 1872 gifte sig med
furst Giulio Borghese, hertig af C er i, hvilken 1875
antog namnet T. och vid svärfaderns död ärfde Villa
Albani med där samlade rika konstskatter. Släktens
hufvudman är Marino T:s sonson, Le o p öl do T.,
f. 25 juli 1853, som under flera år var borgmästare
(sindaco) i Rom, men 1888 afsattes, enär han
lyckönskat Leo XIII vid dennes femtioårsjubileum
som präst. V. S-g.
Tormaaned [-mån-], danska namnet på mars månad.
Tormasov [tarma’såff], Aleksandr Petro-vitj, grefve,
rysk general, f. 1752, d. 1819,
utmärkte sig i krigen emot Turkiet (1787-92)
och i Polen (1792 och 1794), men afsattes från
sitt goneralsbefäl af kejsar Paul (1796-1801) och
förvisades till Kurland, kom snart åter i gunst och
blef kavalleriinspektör i Livland och Kurland samt
chef för hästgardet. 1809-11 var T. öfverbefälhafvare
i Kaukasien samt kämpade 1812 som öfverbefälhafvare
för tredje reservobservationsarmén på 46,000 man ej
utan framgång emot fransmän och österrikare under
Reynier och Schwarzenberg. Sedermera erhöll T. befälet
öfver hufvudhärens högra kolonn och öfverskred
jan. 1813 Njemen. Sjukdom nödgade honom att lämna
armén efter slaget vid Liitzen (maj s. å.), hvarefter
han blef led. af riksrådet och (1814) generalguvernör
i Moskva. Han upphöjdes 1816 i grefligt stånd.
Torme^ta, lat. (af torquére, vrida; tortera),
pinoverktyg eller pinomedel, som romarna nyttjade för
att framtvinga bekännelse; slung- eller kastmaskiner,
såsom ballist, katapult m. fl.
Tormes [tå’r-], lat. Termes, den längsta och
vattenrikaste bifloden fr. v. till Duero, upprinner ur
den lilla Laguna de Gredos på norra sidan af Sierra
de Gredos (i "Kastiliska skiljebergen") i södra
delen af prov. Åvila, flyter först mot v., därefter
mot n. och slutligen mot n. v. genom prov. Åvila och
Salamanca samt* på gränsen mellan den sistnämnda och
prov. Zamora samt förenar sig med Duero vid Portugals
gräns. Längd 280 km. (II. W-k.)
Tormod Kolbrunarskald (isl. fwrmdör Bersason
Kolbrunarskdld), f. i nordvästra Island, är en
af hufvudpersonerna i "Fostbrödrasagan", som
skildrar fostbrödralaget mellan Tormod och Torger
Havardsson. Sitt tillnamn fick T., för det han
diktade ett lofkväde om Torborg Glumsdotter, som för
sina mörka ögonbryn kallades "Kolbrun". Då T. hade
hämnats sin fosterbroders död, kom han i Olof den
heliges tjänst, följde Olof på dennes flykt från
Norge till Gardarike och sårades dödligt i slaget
vid Stiklestad 1030. Om morgonen före slaget väckte
T. hären på konungens anmodan genom att sjunga det
gamla kvädet Bjarkamål (se d. o.). Ingen af T:s
större dikter är bevarad, men åtskilliga strödda
strofer finnas med hans namn upptagna i den gamla
sagolitteraturen. Th. W. (B-e.)
Torn, en 7 km. lång sjö i Långasjö och Vissefjärda
socknar, Kalmar och Kronobergs län.
Torn, bot. De delar af växter, som i dagligt tal
kallas taggar, äro af två olika slag, till sitt
yttre lika, men till sitt ursprung olika. Man skiljer
därför mellan tornar och taggar. De förra äro skott,
blad (eller bladdelar) eller mera sällan rötter,
som ombildats till stickande organ, de senare äro
rena öfverhudsbildningar (hår) eller emergenser (se
d. o.). De tornar, som äro metamorfoserade skott,
kallas stamtornar, och exempel på sådana ha vi
hos många träd och buskar, såsom slån (se d. o.),
hagtorn, Gleditschia (se S k o 11 b y g g n a d,
fig. 2), Rhamnus cathar-tica (vägtorn), haftorn (se
Hippophaé), m. fl. Som exempel på växter, som ha till
tornar helt ombildade blad, tornblad, försvars-blad,
må anföras Berberis (se d. o. och Blad, sp. 618) och
akacier (se Acacia och R o b i-nia), där stiplerna äro
utbildade till tornar. Hos många växter äro endast
bladtänder eller blad-flikar omdanade till tornar,
bladtornar, såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
