Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torsten, Lennart - Torstensson, Anders - Torsten Vikingsson - Torstorp - Torstuna - Torsvi - Torsvik - Torsåker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stora skicklighet och erfarenhet i belägringskriget,
hans förmåga att begagna fiendens felsteg och
förbrylla denne genom låtsade rörelser, hans
oförlikneliga snabbhet i utförande af fattade planer
gjorde hans fälttåg till en oafbruten rad af lysande
framgångar, oaktadt han själf för sjukdoms skull
ofta måste låta bära sig på bår. Hans krämpor voro
under de år han förde befälet så öfverväldigande,
att han gång på gång begärde afsked. 1643 skref
han till Axel Oxenstierna: "När jag understundom
blifver så, att jag kan för nöds skull sitta en
timme eller några på hästen, dock med stort besvär,
så är jag intet mäktig med någon hand regera hästen,
så att jag mången gång af otålighet önskar mig
hällre döden än lifvet". 1642 års fälttåg förde
honom genom Brandenburg och Schlesien in i Mähren,
där den ena fästningen föll efter den andra, främst
bland dem Olmütz. För att ej af de kejserlige bli
afskuren från återtåget gick han emellertid tillbaka
till Sachsen och levererade 23 okt. 1642 slaget vid
Breitenfeld (se d. o.), där hela den fientliga hären
blef så godt som upprifven. Sedan han därefter intagit
Leipzig och låtit armén hvila i vinterkvarter vid
Elbe, ryckte han på våren 1643 ånyo in i Mähren,
undsatte garnisonen i Olmütz, men ilade helt
oväntadt på regeringens befallning mot Danmark. Den
utomordentliga säkerhet och snabbhet, med hvilka han
utförde den af regeringen åsyftade diversionen mot
denna makt i Jylland, på samma gång den angreps med
all kraft från svenska sidan, bestämde väsentligen
krigets utgång. Visserligen hotades T:s armé genom
den kejserlige generalen Gallas ett ögonblick
med att innestängas på jylländska halfön, men den
fientlige öfverbefälhafvarens oskicklighet och T:s
kloka anordningar räddade honom. På eftersommaren 1644
tågade han åter till Tyskland, öfverföll och förstörde
i spetsen för sitt rytteri det fientliga kavalleriet
mellan Niemeck och Jüterbogk (23 nov.) samt stod
i början af 1645 åter i ett kejserligt arfland,
Böhmen. Den lysande segern vid Jankow (se d. o.) 6
mars 1645 öppnade för honom vägen till Wien. Ehuru
ena brohufvudet å Donaubryggan föll i hans händer,
kunde han dock ej, hindrad af pest och andra vidriga
omständigheter, framtränga längre, utan måste
småningom draga sig till Mähren, där den långa och
fåfänga belägringen af Brünn 23 april–13 aug. satte en
gräns för framgångarna. Efter att småningom ha dragit
sig tillbaka till Sachsen lämnade han, då hans egen
sjuklighet alltmer tog öfverhanden, slutligen armén
(i dec. 1645) samt återvände till Sverige senhösten
1646. Efter hemkomsten mottogs han af Kristina med
de största ynnestbevis. 5 febr. 1647 upphöjdes han
i friherrligt och grefligt stånd med Virestad (i
Småland) till friherreskap samt Ortala (se d. o.,
där genom tryckfel står april) till grefskap. –
Under det sista skedet af sitt lif, 1648–51,
innehade T. den viktiga posten som generalguvernör
öfver gränsprovinserna Västergötland, Dal, Värmland
och Halland. Hans brefväxling och andra skrifvelser
från denna tid, i Riksarkivet ännu bevarade, vittna
om den lifliga fredliga verksamhet han under dessa
sista år utvecklade. Hans Bref till Rikskansleren
A. Oxenstierna, omfattande åren 1634–49, utgåfvos 1897
af Vitt. hist. o. ant. akad. genom P. Sondén
(i "Rikskansleren A. Oxenstiernas skrifter och
brefvexling. Senare afd.", bd 8). T. var en
fint bildad samt för sitt ädla väsen och sin
humanitet i hög grad älskvärd personlighet. Han
ligger begrafven i Riddarholmskyrkan. Om T:s hus i
Stockholm se Arffurstens palats. Med ett "Äreminne
öfver L. T." (Sv. akad:s handl. I, 1787) var det,
som bekant, Gustaf III, okänd, 1786 eröfrade Svenska
akad:s stora pris, då detta första gången efter
akademiens instiftande utdelades. Ett monument öfver
T. vid Forstena aftäcktes 3 sept. 1903.
2. Anders T., grefve af Ortala, den föregåendes son,
riksråd, f. 20 jan. 1641 i Stralsund, d. 8 nov. 1686
i Stockholm, blef 1664 öfverstelöjtnant vid lifgardet
och 1668 riksstallmästare. 1673 inkallades han i
rådet och var 1674–81 generalguvernör i Estland
samt utnämndes 1685 (eller 1684?) till president i
hofrätten i Åbo, men kom på grund af sjuklighet icke
att tillträda detta ämbete. T. vann sina höga poster
uteslutande på grund af faderns förtjänster. Han
saknade visserligen förmåga, men var en man af heder.
1. P. S.
Torsten Vikingsson (isl. Þorsteinn Vikingssonr),
fader till Fritjof den djärfve, som är hjälten i
den bekanta "Frithiofs saga" (se d. o.), hette en
herse, som bodde på gården Framnäs i Sogn i Norge. Om
T. själf finns en af många äfventyrliga drag uppfylld
saga i Rafns samling "Fornaldar sögur Norðrlanda II".
Th. W.*
Torstorp, egendom i Grimetons socken, Hallands län,
1 km. s. om Rolfstorps station på Varberg–Ätrans
järnväg, omfattade före sin styckning (1913) 13 5/12
mtl med ett tax.-v. af 344,600 kr. Nu (1919) utgör
hufvudgården blott 350 tld, med ett tax.-v. af 170,000
kr. T. är ett gammalt säteri, som 1379–1409 tillhörde
Vadstena kloster och 1452 riddaren Gustaf Olofsson
Stenbock. Vid 1700-talets midt kom det till släkten
Wulfrath, i hvars ego det stannade till slutet af
1870-talet. Bland egarna märkas kansleren Herman
Wulfrath (d. 1684), som lät uppbygga Grimetons gamla
kyrka. Nuv. egare är A. Björkman.
E. A-t.
Torstuna. 1. Härad i Västmanlands län, ingår
i Torstuna, Simtuna, Öfvertjurbo och Våla
härads tingslag, Västmanlands östra domsaga
och Salbergs-Väsby fögderi samt omfattar
socknarna Torstuna, Härnevi, Österunda och
Hvittinge. 27,416 har. 4,883 inv. (1918). – 2. Socken
i Västmanlands län, Torstuna härad. 6,918 har. 1,333
inv. (1918). T. utgör ett pastorat i Uppsala stift,
Fjärdhundra södra kontrakt. (Denna socken kallas
stundom Tortuna, hvilket är en annan socken i samma
län och Yttertjurbo härad.)
Torsvi, socken i Uppsala län, Trögds härad. 1,642
har. 234 inv. (1918). Annex till Veckholm, Uppsala
stift, Trögds kontrakt.
Torsvik, förstadssamhälle, 5 km. n. n. ö. om
Stockholm, i Lidingö församling. Se Lidingö.
Torsåker. 1. Socken i Gäfleborgs län, Gästriklands
västra tingslag. 44,710 har. 8,725 inv. (1918),
hvaraf 3,962 inv. komma på Hofors kapell, som ingår i
T:s kommun. T:s församling bildar med Hofors kapell
ett pastorat i Uppsala stift, Gästriklands västra
kontrakt. Vid T:s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
