Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
497
Tott
498
Hans Åkesson, riddare och riksråd sedan 1504,
d. 1510, utnämndes 1502 af riksföreståndaren Sten
Sture d. ä. till hof vitsman öfver Västergötland
och var sedermera bosatt på kungsgården Ettak. Detta
befäl måste han dock under riksföreståndaren Svante
Nilssons tid dela med Ture Jönsson (Tre rosor) och
biskop Vincentius i Skara. 1507 erhöll han därjämte
Örebro slott i förläning. Han var en af Svantes
trognaste anhängare och den tappraste af den tidens
härförare. Under den nästan ständigt fortgående
striden med Danmark gjorde han flera infall i Skåne
och Halland. Vid ett dylikt föll han i ett bakhåll
vid Fantehålan nära örkelljunga och fann där sin
död. Hans bortgång betraktades af hans samtida som
den största olycka för Sverige.
10. Anna Hansdotter, den föregåendes syster,
f. 1478, d. 1549, tillbragte efter faderns mord
1492 de 6 följande åren vid Sten Sture d. ä:s hof,
där hon fick god uppfostran. Hon var gift
med lagmannen öfver norra Finland Henrik Bitz
(1498-1505), med väpnaren Klemet Hogenskild
(1512) och med väpnaren Jöns Larsson Bölja
(1514-omkr. 1520). Biogr, af F. ödberg
i "Västergötlands fornminnesförenings tidskr." II, 6.
11. Klas Åkesson T., sonsons son till Åke Axelsson
(se T. 3) och son till den 1531 aflidne Åke Klasson
till Bystad, riksråd, krigare, d. 27 maj
1590 (ej 1596), omnämnes 1551 som häradshöfding i
Finland, deltog i Gustaf Vasas krig med Ryssland och
förordnades 1559 till lagman i Närke. Under Erik
XIV:s regering höll han 1563 räfsteting i Finland,
var sedan med i danska kriget och råkade i slaget vid
Axtorna 1565 i dansk fångenskap, från hvilken
han hemkom redan 1566. Skickad 1567 till
Livland, återkallades han i maj såsom misstänkt
för stämplingar mot konungen, men undgick
Sturarnas öde. Mot slutet af upproret 1568 slöt han
sig till hertigarna och erhöll åter 1568 (ej 1569)
Närkes lagsaga, som han dock snart förlorade,
men för tredje gången innehade 1574-76. T.
sändes 1570 som krigskommissarie till Estland,
där han var en af dem, som ledde Revals försvar
mot ryssarna under belägringen 1570-71, och
där han snart blef ståthållare och krigsöfverste.
Som sådan vann han 1573 den lysande segern
vid Lode, men misslyckades 1574 i försöket att intaga
Wesenberg, hvarefter han fick återvända till Sverige.
Han kallas redan l aug. 1573 af konungen "troman
och råd" och uppräknas äfven bland de riksråd,
som 1574 sutto i domstolen, som fällde Mornay.
T. fick efter denna tid sin verksamhet förlagd
hufvudsakligen till Finland. Han var med bland
underhandlarna, som 1575 afslöto ett stillestånd med
ryssarna vid Systerbäck, och kallas då krigsöfverste.
Sedan 1576 var han några år framåt ståthållare i
Finland, om ock med vissa af brott. Så var han en
del af 1579 ståthållare i Stockholm. 1583 och 1585
deltog han som fullmäktig i underhandlingarna med
ryssarna vid Pliusa. Sistnämnda år finner
man honom benämnd "marskalk" i Finland
och Karelen. Hans ståthållarskap har nog växlat i
omfång; det tyckes efter 1587 ha varit inskränkt till
den karelska lagsagan, inom hvilken T. varit lagman
från 1578. Genom att vid mötet i Reval 1589 afstyrka
Sigismunds hemresa till Sverige råkade han i djup onåd
hos Johan III. Han uteslöts ur rådet 1590 och
förlorade nog också sina andra ämbeten.
12. Åke Henriksson T., den föregåendes sonson,
son till lagmannen i Norrfinne lagsaga
Henrik Klasson T. och Erik XIVis dotter Sigrid,
krigare, riksråd, f. i
juni 1598 på Gerknäs gård, Nyland, d. 15 juli
1640 på Lavila i Euraåminne socken, Finland,
studerade i Uppsala, ingick i armén, deltog i polska
kriget och gjorde sig känd för okuflig tapperhet,
såsom vid Grubin 1627, men äfven för obändigt
sinnelag. 1630 blef han riksråd och general
vid kavalleriet. S. å. följde han efter Gustaf
II Adolf, moderns kusin, till Tyskland, där han
likaledes utmärkte sig. Konungen brukade kalla honom
"snöplogen, som skall rödja väg för de andre". När
svenska hufvudstyrkan efter slaget vid Breitenfeld
tågade mot Maindalen, kvarlämna-des T. och J. Baner
i norra Tyskland för att upprätthålla förbindelsen
med kusten. Därpå utdref T., som 1631 upphöjdes till
fältmarskalk, de kejserlige ur Mecklenburg, men på
grund af sitt lynne råkade han i häftiga tvister med
Salvius och andra. Efter återkomsten från Tyskland
1633 var han sjuklig och synes icke så flitigt ha
infunnit sig i rådet och krigskollegiet. Hans bref
till Axel Oxenstierna äro tryckta i 9:e bandet af
dennes brefväxling.
13. Klas Åkesson T., grefve, den föregåendes son,
riksråd, f. 14 aug. 1630 på Ekolsund, Uppland, d.
15 juli
1674 i Paris. Efter att i unga år ha företagit
utländska resor och därvid länge vistats i
Frankrike uppträdde han 1651 vid hofvet, där
hans lysande yttre företräden och släktskap
med drottningen snart skaffade honom Kristinas
synnerliga ynnest och en af de främsta platserna i
hennes omgifning. 1652 upphöjdes han till grefve,
med Karleborg (se d. o.) till grefskap, hvilket
betydligt utvidgades 1653. S. å. blef han öfverste
kammarherre och chef för gardet, och 1654 (ej 1653)
utnämndes han till riks- och kansliråd samt till
riksstallmästare. Alla dessa utmärkelser hade sin
enda grund i drottningens ynnest och kunna icke sägas
ha motiverats af verkliga förtjänster. Under Karl X
Gustaf sändes T. i en beskickning till Paris 1657 och
deltog äfven i konungens krig, hvarunder han utmärkte
sig vid Köpenhamns belägring 1659. Under Karl XI:s
förmyndarregering tillhörde T. det franskvänliga
partiet i rådet och talade gärna för krig, var
1661-62 ambassadör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
