Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tranbygge - Tranbär - Tranbärssylt - Trance - Tranchée - Tranchell, Karl - Tranchera - Tranebergs bro - Tranefelt, Johan Verner - Tranekjaer slot - Tranemo - Tranér, Johan Vindician
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har sedermera gått genom flera händer. Nuv. egare
(sedan mars 1919) är godsegaren V. L. Arp.
Tranbär, bot. Se pl. till art. Bär,
Tranbärssylt och Vaccinium.
Tranbärssylt, Tranbärssaft,
Tranbärsgelé beredas på samma sätt som
motsvarande tillredningar af lingon (se
Vaccinium). Tranbären äro användbara, först då de
frusit och klarnat, och plockas därför på våren,
strax efter snösmältningen.
Trance [trä′ns], eng. (af lat. transīre, öfvergå),
hänryckning, extas; katalepsi (se d. o.); ett
spiritistiskt mediums dvallika eller hysteriska tillstånd
(se Spiritism, sp. 747).
Tranchée [-ʃē], fr., löpgraf. Se Approche,
Fästningskrig, sp. 322, Löpgrafsvakt
och Sapp.
Tranchell [-ke′ll], Karl, ingenjör, industriman, f.
30 jan. 1849 i Göteborg, d. 11 jan. 1919 på Örenäs,
var son till Justus Fredrik T. (f. 1818, d. 1883),
grundläggare af Landskrona sockerfabrik och därmed af hela den svenska betsockerindustrien.
T. var elev vid Teknologiska institutet 1866-69 och företog därefter en studieresa till
Tyskland, där han vid sockerfabriken i Ixleben under ledning af en af dåtidens främsta sockertekniker, Schulz, ingående studerade betsockerfabrikationen. Efter
återkomsten till Sverige fick han i uppdrag att
anlägga en sockerfabrik i Halmstad, hvars chef
han blef, men återkallades 1872 af fadern till
Landskrona som teknisk ledare för Landskronafabrikerna
och blef efter faderns död bolagets
verkställande direktör 1883. T. blef nu den svenska
sockerindustriens märkesman och ledande kraft
icke blott genom framstående teknisk skicklighet,
utan äfven genom sällsynt organisationsförmåga
och klok framsynthet. På hans initiativ uppstod
det ena skånska sockerbruket efter det andra, och
efter mönstret af dessa anlades af raffinaderierna
i Göteborg, Stockholm m. fl. nya fabriker rundt
om i Skåne. Den härigenom skärpta eller befarade
konkurrensen förde snart till tanken på
sammanslutning, hvarvid T. från början tog ledningen.
Sedan först en pris- och afsättningskartell i slutet
af 1890-talet bildats af flertalet skånska fabriker,
togs steget fullt ut 1907 genom bildandet af Svenska
sockerfabriksaktiebolaget (se d. o.), den samtliga
svenska sockerfabriker utom två omfattande
”sockertrusten”, hvars verkställande direktör och
styrelseordf. T. var till 1916, då han af hälsoskäl
drog sig tillbaka till sin egendom Örenäs n. om
Landskrona. T:s lifsgärning är betydande. Icke
blott är hans namn oupplösligt förbundet med den
svenska sockerindustriens utveckling, hvilken tack
vare honom ”nådde en höjd fullt jämförlig med
andra länders”, utan det är i främsta rummet
honom, som Skåne har att tacka för det
storartade uppsving dess jordbruk nått genom
sockerbetsodlingen. Som ett erkännande af T:s betydelsefulla
insats på detta område valdes han 1912 till
led. af Landtbruksakad. T:s stora arbetskraft
räckte till äfven för andra uppgifter, hvilka alla
han fyllde på ett utmärkt sätt. Så var han under
sin Landskronatid ordf. i drätselkammare och
stadsfullmäktige samt ordf. eller styrelseled, i en
stor mängd enskilda affärsföretag af olika art,
fabriks-, bank- och järnvägsbolag. Han var också
styrelseled, och från 1915 ordf. i Sveriges
industriförbund. – Hans son Karl Fredrik T.,
f. 1877, är efter fadern verkställande direktör i
sockerbolaget.
Å. W:son M.
Tranchera [traŋʃēra], fr. trancher, skära,
skära för steken vid en måltid. Förskärarkonsten
har gamla anor och åtnjuter ännu ett visst
anseende, särskildt i England, där det vanligen
tillkommer familjefadern att skära för kötträtterna
vid bordet. En af de första svenska hjälpredorna
i detta ämne, ”Ny alamodisk åg mykket nyttig
trenchier-bok”, utgafs i Stockholm 1696 och
upplefde många upplagor. Jfr Hagdahl, ”Kok-konsten
som vetenskap och konst” (1878–79; flera uppl.).
– Trancherknif, förskärarknif.
Tranebergs bro, en i Stockholm mellan
Kungsholmen och Bromma församling öfver farleden
mellan Mälaren och dess vik Ulfsundasjön (se
Stockholm, kartan ”Stockholm med
omgifningar”) 1911–14 byggd flytande pontonbro af
ny typ utan bottenförankringar med (vatten-, gas- och
elektriska) ledningar i bron. För landfästen och
pelare har användts betong; pontonöfverbyggnaden
är af järn. Brons längd mellan landfästenas
framkanter är 227,1 m. (hvaraf svängspann om
37,3 m.); den nyttiga bredden är 6,3 m., men
kan utbyggas till 11 m. Se ”Tranebergsbro”
(1914). På en udde vid bron anlades 1919 en
friluftsteater, afsedd för omkr. 2,000 åskådare.
Tranefelt, Johan Verner, militär, f. 5
nov. 1730, d. 2 april 1806 i Kungälf, anställdes
1754 vid Norra skånska kavalleriregementet, där
han 1758 blef löjtnant. Efter att 1761 ha
utnämnts till ryttmästare i armén blef han 1763 vice
korpral och 1767 korpral vid Lifdrabantkåren samt
s. å. genom byte major vid Bohus läns regemente,
hvars öfverste och chef han vardt 1781. T. förde
under 1788 års krig med danskarna befälet i den
för svenskarna olyckliga träffningen vid Kvistrumsälfven
och dömdes för sitt beteende under striden
till afsättning. Se därom Kvistrumsälfven.
Tranekjær slot [-kär slått], hufvudsätet i
danska grefskapet Langeland, ligger vid Borresö på
en hög backe, ofvanför byn Tranekjær. Borgen,
en af de äldsta i Danmark, omnämnes redan på
1200-talet och tillhörde länge hertigarna af
Sönderjylland; den öfverlämnades jämte tillhörande
gods 1672 som grefskap åt Fr. Ahlefeld.
E. Ebg.
Tranemo, socken i Älfsborgs län, Kinds härad.
13,260 har. 2,246 inv. (1918). T. bildar med
Mossebo, Ambjörnarp och Sjötofta ett pastorat i
Göteborgs stift, Kinds kontrakt.
Tranér, Johan Vindician (hvilket senare
namn T. tog sig efter födelsedagens namn),
universitetslärare, öfversättare, f. 11 mars 1770 af
bondesläkt i Torpa socken, Östergötland, d. 8
juli 1835 vid Porla, blef student i Uppsala 1793
och filos, magister 1800. Efter disputationen De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
