Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Troil, Uno von - Troil, Knut von - Troil, Georg Gabriel Emil von - Troil, Samuel Gustaf von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
799
Troil
800
att återfå den forna kungliga gunsten. Han var
emellertid närvarande vid konungens dödsbädd och höll
sedermera likpredikan öfver honom. Som stiftschef
visade T. mycken duglighet. Vid prästmötet i
Linköping 1784 genomfördes konfirmationen. Vid
visitationerna i ärkestiftet egnade han mycket
välbehöflig uppmärksamhet åt de ekonomiska
angelägenheterna och lyckades införa ordning och
reda. Fattigvården och undervisningsväsendet lågo
honom också om hjärtat. För förmyndarregeringens
och Gustaf IV Adolfs reaktionära kyrkopolitik
beträffande prästerskapets ortodoxi föll han i någon
mån undan. - För lösningen af tidens allmänkyrkliga
frågor var T. lifligt verksam. Han ledde som preses
förhandlingarna vid jubileumsfesten 1793, utfärdade
program vid dess öppnande samt framställde egna och
andras önskningsmål rörande ny bibelöversättning och
nya församlingsböcker. Bibelöversättningen synes
icke ha intresserat honom. Så mycket mera arbete
nedlade han på psalmbokens och kyrkohandbokens
förbättring. 1793 utkom Förslag till kyrkosånger för
Svenska församlingen, vanligen kallad "Uppsala prof
psalmbok", enär Uppsala domkapitel enligt uppdrag
utgett densamma, eller "Troilska prof-psalmboken",
därför att T. hade största förtjänsten af, att den
blef färdig. Behandlingen af de gamla psalmerna var
anmärkningsvärdt pietetsfull. Dock rensades språket
från "orientaliska" (bibliska) uttryck och fick
en mer abstrakt filosofisk prägel. I en del af de
nya psalmerna framträdde den neologiska tendensen
mera påtagligt, en moderat neologi i Gellerts och
Spaldings anda. Psalmboksfrågan fördes dock ej
genom det Troilska förslaget nämnvärdt fram mot
sin lösning. Större insats gjorde T. genom Förslag
till en ny kyrkohandbok (1793). Ganska skonsamt hade
T. här gått fram. De gamla ritualen voro i hufvudsak
bibehållna. Men han hade "sökt mildra ordasätten
och lämpa språket efter som tiden nu kräfver". Alla
främmande ord, såsom halleluja, hosianna, voro
uteslutna. Nytt var kapitlet om skriftermål. Nytt
var också konfirmationsritualet. T. upptog det,
som Klara församlings kyrkoherde A. Asplund brukade
använda, öfver hufvud arbetade T. med de förslag, som
konsistorierna insändt till jubelfesten, men egnade
uppmärksamhet också åt den utländska litteraturen. Vid
arbetet hade T. gagn af sina goda insikter i svensk
kyrkohistoria, liksom dessa bidrogo till att hos honom
skapa pietet för den liturgiska traditionen. Det är
T:s förtjänst, att denna i Sverige blef mera obruten
än i andra kyrkor under upplysningstidehvarfvet. Den
Troilska profhandboken inlämnades sedermera till den
s. k. ecklesiastikkommittén, som underkastade den en,
dock ej vidtgående, omarbetning. Det nya förslaget
af år 1799 blef efter en del ändringar antaget
1810. T. var en lärd och kunnig man, som samlade ett
storartadt bibliotek. Ett bevis på hans historiska
intresse var hans öfv. af "B. Whitelockes Dag-bok
öfver Dess Ambassade till Sverige åren 1653 och 1654"
(1777). En verkligt betydande och varaktig insats i
den kyrkohistoriska forskningen gjorde han genom att
utge Skrifter och handlingar til uplysning i svenska
kyrko- och reformations-historien (5 dlr, 1790- 91). -
Sitt prokansleriat teg han på fullaste
allvar, men mån som han var om sin värdighet, utsatte
han sig för ideliga sammanstötningar, när han, mer än
någon af sina företrädare, lade sig i konsistoriets
förhandlingar. Hvad speciellt teol. fakulteten angår,
sökte han i enlighet med Gustaf III:s önskningar
reformera densamma. Att Sam. ödmann fästes vid
universitetet var delvis T :s förtjänst. Af egna
medel bekostade han en tid särskild undervisning
i predikokonst, ett uppslag, som sedan ledde till
seminarieinrättningens införande. T:s Själfbiografi
och reseanteckningar äro publicerade i "Svenska
memoarer och bref utg. af H. Schiick och 0. Levertin"
(d. I, 1901).
2. Knut von T., friherre, den föregåendes
halfbroder, militär, ämbetsman, f. 4 sept. 1760 i
Uppsala, d. 4 okt. 1825, under en resa, i Stockholm,
ingick tidigt i krigstjänst samt blef löjtnant vid
Nylands dragoner 1783 och kapten 1785. Han var en
af undertecknarna af Anjala-förbunds-skriften
af 12 aug. 1788, kallades med anledning däraf
och af sitt deltagande i öfrigt i An j
åla-förbundet inför krigsrätt och dömdes
1790 till döden, men benådades af konungen,
som t. o. m. gaf honom tillåtelse att som kapten
deltaga i samma års fälttåg. Han tog 1796 afsked
från krigstjänsten med generaladjutants rang
och befordrades 1806 till landshöfding i Åbo och
Björneborgs län, hvilken plats han innehade, då
1808-09 års krig utbröt. Hans handlingssätt under
kriget har blifvit olika bedömdt. Han gick
segrarna till mötes, manade invånarna i länet
att iakttaga fullkomligt lugn och emottog i maj 1808
en rysk orden. Gustaf IV Adolf afsatte honom
från lands-höfdingämbetet, men denna åtgärd
upphäfdes af ryske befälhaf våren v. Buxhoevden.
I fråga om den Finska deputationens (se d.
o.) tillsättande understödde han i skrifvelse
till v. Buxhoevden med eftertryck de af valmännen
i Åbo gjorda invändningarna mot, att deputationen
skulle anses som en nationalrepresentation. T.
kallades 1809, på grund af samtliga ständers val vid
Borgå landtdag, till medlem af regeringskonseljens
ekonomidepartement och erhöll s. å. friherrlig
värdighet. Efter G. M. Armfelts död utsågs T.
1814 till ordf. i kommittén för finska ärendena
i Petersburg, men hans verksamhet på denna post
blef till följd af sjuklighet föga ingripande.
Han utnämndes till geheimeråd 1816, erhöll från
1818 gång på gång tjänstledighet och tog afsked
1821. - Från en af hans söner, Samuel Verner v. T.
(f. 1798, d. 1865), guvernör 1856-63 i S:t Michels,
sedermera i Tavastehus län, härstamma de i Finland
nu lefvande medlemmarna af ätten v. T.
3. GeorgGabrielEmilvonT., den föregåendes brorson,
ämbetsman, f. 9 juni 1800, d. 19 nov. 1859 i
Stockholm, befordrades som major vid Västerbottens
fältjägarkår 1844 till ordförande i Styrelsen
öfver fängelser och arbetsinrättningar i riket.
Efter att 1845 ha utnämnts till öfverstelöjtnant och
chef för nämnda kår tog han 1850 afsked
ur krigstjänsten. 1855 lämnade han chefskapet
för fångvården och blef 1856 landshöfding i
Kristianstads län. T. deltog som ledamot af
ridderskapet och adeln i riksdagsarbetet, särskildt i
finansfrågors behandling, och valdes 1834 till
fullmäktig i rikets ständers bank.
4. Samuel Gustaf von T., den före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
