Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 30. Tromsdalstind - Urakami / 7-8 (1920) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trondhjem - Historia

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och "Ny tid". Bland stadens stora och rika stiftelser
märkes särskildt den Angellska, stiftad 1762 af
köpmannen Thomas Angell (d. 1767), hvars afkastning
1912 utgjorde 158,132 kr. Bland T:s byggnader märkas,
utom de nämnda, teater, konstindustrimuseum,
fiskerimuseum, Videnskapsselskapets museum med bibliotek (132,000 bd och
1,940 handskr. 1912), arbetarföreningens hus
och klubbsällskapet Harmoniens byggnad (från
1710). Utanför T. ligger en biologisk station. Förutom
nämnda undervisningsanstalter märkas katedralskola,
specialskolor, bl. a. två döfstumskolor, slöjd-,
handels-, maskinist-, styrmans- m. fl. skolor,
flera privatskolor, handelsgymnasium och åtta
folkskolor. Stiftsarkiv (för Nidaros’ och Haalogalands
bispedömme), upprättadt 1850. T. är säte för biskop
i Nidaros’ bispedömme, fylkesmannen i Sör-Tröndelag
och chefen för 5:e armédivisionen. Inom staden finnes
en svensk förening ("Svea"), räknande omkr. 125
medlemmar.

Historia. T. anlades under namnet Nidaros (se Aros)
997 e. Kr. af Olof Tryggvesson, men förföll efter hans
död och återupprättades 1016 af Olof den helige. Där
dennes lik först bisattes, uppfördes en träkyrka,
som af Olof Kyrre ombyggdes i sten och sedan blef
T:s domkyrka. Efter 1152 blef T. ärkebiskopssäte
och hufvudstad i den kyrkoprovins, som omfattade
Norge (utom Jämtland) med biländer. Äfven de norske
konungarna bodde ofta där. Omkr. 1300 lära 10–12
kyrkor och kloster ha funnits där, hvaraf tre
(Nidarholms, Helgesäters och Bakko kloster) lågo
utanför T. På
Ören l. Bratören, vid älfsmynningen, låg Öreting,
den gamla hyllningsplatsen. Af gårdarna i staden,
då blott en del af det nuv. T., känner man 25, alla
liksom i andra äldre norska städer med särskilda
namn. Nära Nidaros utkämpades de blodiga slagen på
Kalvskindet 1179 och Ilevolden 1180.

Fig. 2. Stiftsgaarden.

Fig. 3. Munkegaten, med domkyrkan i bakgrunden.

Fig. 4. Norges tekniske höiskole.

Fig. 5. Sjöbodar vid Nidelven.

Efter Kalmarunionen (1397) flyttades rikets tyngdpunkt
åt s., konungarna vistades sällan i Nidaros, och
det miste alltmer sin politiska betydelse. Till
reformationen intog dock T. som ärkebiskopssäte
en framstående plats. Den siste ärkebiskopen
Olof Engelbrektssöns försök att hindra denna,
bl. a. genom statskuppen 3 jan. 1536, då flera
riksråd fängslades och två mördades, misslyckades,
och T. förlorade i betydelse genom det rika katolska
prästerskapets fall, genom en förhärjande eldsvåda
1532 och svenskarnas eröfring däraf under Claude
Collart 1564. Namnet Nidaros hade småningom fallit
i glömska och ersatts med T. ("tröndernas hem"),
eg. namn på den omgifvande nejden. Genom freden i
Roskilde (1658) afträddes T:s län till Sverige,
och svenska trupper inryckte i staden 8 maj och
11 aug., omkr. 1,200 man; 11 dec. s. å. tvangs
T. efter en längre belägring, hvarunder försvaret
leddes af guvernören frih. Kl. Stiernskiöld med
slutligen blott 600 man, att ge sig åt en norsk
här, och i freden i Köpenhamn 1660 återlämnades T:s
län till Danmark. Trots nya eldsvådor (1685, 1708,
1742 och 1748) repade staden sig efter hand. Flera
af dess familjer samlade stor förmögenhet, framför
alla familjen Angell. Tre berömda lärde, Gunnerus,
Schöning och Suhm,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>