och "Ny tid". Bland stadens stora och rika stiftelser märkes särskildt den Angellska, stiftad 1762 af köpmannen Thomas Angell (d. 1767), hvars afkastning 1912 utgjorde 158,132 kr. Bland T:s byggnader märkas, utom de nämnda, teater, konstindustrimuseum, fiskerimuseum, Videnskapsselskapets museum med bibliotek (132,000 bd och 1,940 handskr. 1912), arbetarföreningens hus och klubbsällskapet Harmoniens byggnad (från 1710). Utanför T. ligger en biologisk station. Förutom nämnda undervisningsanstalter märkas katedralskola, specialskolor, bl. a. två döfstumskolor, slöjd-, handels-, maskinist-, styrmans- m. fl. skolor, flera privatskolor, handelsgymnasium och åtta folkskolor. Stiftsarkiv (för Nidaros' och Haalogalands bispedömme), upprättadt 1850. T. är säte för biskop i Nidaros' bispedömme, fylkesmannen i Sör-Tröndelag och chefen för 5:e armédivisionen. Inom staden finnes en svensk förening ("Svea"), räknande omkr. 125 medlemmar. Historia. T. anlades under namnet Nidaros (se Aros) 997 e. Kr. af Olof Tryggvesson, men förföll efter hans död och återupprättades 1016 af Olof den helige. Där dennes lik först bisattes, uppfördes en träkyrka, som af Olof Kyrre ombyggdes i sten och sedan blef T:s domkyrka. Efter 1152 blef T. ärkebiskopssäte och hufvudstad i den kyrkoprovins, som omfattade Norge (utom Jämtland) med biländer. Äfven de norske konungarna bodde ofta där. Omkr. 1300 lära 10--12 kyrkor och kloster ha funnits där, hvaraf tre (Nidarholms, Helgesäters och Bakko kloster) lågo utanför T. På Ören l. Bratören, vid älfsmynningen, låg Öreting, den gamla hyllningsplatsen. Af gårdarna i staden, då blott en del af det nuv. T., känner man 25, alla liksom i andra äldre norska städer med särskilda namn. Nära Nidaros utkämpades de blodiga slagen på Kalvskindet 1179 och Ilevolden 1180.

Fig. 2. Stiftsgaarden.

Fig. 3. Munkegaten, med domkyrkan i bakgrunden.

Fig. 4. Norges tekniske höiskole.

Fig. 5. Sjöbodar vid Nidelven.

Efter Kalmarunionen (1397) flyttades rikets tyngdpunkt åt s., konungarna vistades sällan i Nidaros, och det miste alltmer sin politiska betydelse. Till reformationen intog dock T. som ärkebiskopssäte en framstående plats. Den siste ärkebiskopen Olof Engelbrektssöns försök att hindra denna, bl. a. genom statskuppen 3 jan. 1536, då flera riksråd fängslades och två mördades, misslyckades, och T. förlorade i betydelse genom det rika katolska prästerskapets fall, genom en förhärjande eldsvåda 1532 och svenskarnas eröfring däraf under Claude Collart 1564. Namnet Nidaros hade småningom fallit i glömska och ersatts med T. ("tröndernas hem"), eg. namn på den omgifvande nejden. Genom freden i Roskilde (1658) afträddes T:s län till Sverige, och svenska trupper inryckte i staden 8 maj och 11 aug., omkr. 1,200 man; 11 dec. s. å. tvangs T. efter en längre belägring, hvarunder försvaret leddes af guvernören frih. Kl. Stiernskiöld med slutligen blott 600 man, att ge sig åt en norsk här, och i freden i Köpenhamn 1660 återlämnades T:s län till Danmark. Trots nya eldsvådor (1685, 1708, 1742 och 1748) repade staden sig efter hand. Flera af dess familjer samlade stor förmögenhet, framför alla familjen Angell. Tre berömda lärde, Gunnerus, Schöning och Suhm,