- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 30. Tromsdalstind - Urakami /
31-32

(1920) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trosa - Trosaafossene, Övre och Nedre - Trosa landsförsamling - Trosartikel - Trosaån - Trosbekännelse - Trosfrihet - Troske - Troslära - Trosregeln - Tross

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

illustration placeholder Trosa omkr. 1680, efter Sueciæ-verket.

privilegier och synes därefter ha nått ett visst välstånd, som dock i grund förstördes genom ryssarnas härjning 1719, då endast kyrkan förblef oskadd. Sedan dess har staden icke haft något uppsving, förrän det på sista tiden blifvit en omtyckt bad- och sommarvistelseort. E. L--dh. Trosaafossene [trωså-], Övre och Nedre. Se Sjoa. Trosa landsförsamling, socken i Södermanlands län, Hölebo härad. 5,140 har. 928 inv. (1919). T. bildar med Vagnhärad ett pastorat, Strängnäs stift, Daga kontrakt. Trosa stad skall framdeles förenas med pastoratet. Trosartikel (lat. arti′culus fidei), hvarje särskild lärosats eller dogm (se d. o.) i en troslära. Enligt en gammal dogmatisk indelning äro trosartiklar i denna mening af två slag: articuli fundamentales, grundartiklar, och articuli non fundamentales, icke-grundartiklar. De förra äro af den vikt och betydelse, att ingen af dem kan borttagas, utan att hela lärosystemet därigenom blir vacklande eller faller; de senare ha icke denna betydelse. -- Trosartikel kallas i inskränkt mening hvar och en af den apostoliska trosbekännelsens tre hufvuddelar (”de tre trosartiklarna”). J. P. Trosaån, i östra delen af Södermanlands län, dränerar ett område af 560 kvkm., hvaraf omkr. 10 proc. utgöras af sjöar; bland dessa märkas Storsjön, Klemmingen med Frustunasjön samt Sillen. Mellan de sistnämnda sjöarna benämnes vattendraget Sigtunaån. Vattenkraften har ännu ej kommit till någon större användning. Trosbekännelse (lat. profe′ssio l. confe′ssio fi′dei; sy′mbolum), en församlings, korporations eller enskild persons redogörelse för sina religiösa åsikter. De vanliga fallen, då religiös trosbekännelse aflägges, äro: af församlingen vid allmän gudstjänst, af konfirmanderna vid konfirmationen, af äldre personer, som döpas, samt af den, som öfvergår från ett kyrkosamfund till ett annat. Trosbekännelse kallas också själfva trosbekännelseformuläret, där ett sådant begagnas. Detta innehåller då en kort och koncis framställning af själfva hufvudpunkterna i den lära, till hvilken man bekänner sig. Som den kristna kyrkans äldsta trosbekännelseformulär har man utan tvifvel att betrakta de till den ursprungliga bibeltexten ej hörande orden i Apg. 8: 37: "Jag tror, att Jesus Kristus är Guds son". Under kyrkans strider med hedningar, judar och kristna sekter och den i samband därmed uppkomna läroutvecklingen utvidgades kyrkans bekännelseformulär, och på det sättet uppkommo de tre ekumeniska bekännelseskrifterna (se Symboliska böcker). I den lutherska kyrkan begagnas det apostoliska symbolum som trosbekännelse vid gudstjänstliga handlingar, men i den svenska kyrkan är sedan 1917 tillåtet att på de större högtidsdagarna använda det niceno-konstantinopolitanska symbolum, som alltid begagnas i den romersk-katolska kyrkan, utom vid dophandlingar, då det apostoliska symbolum brukas. I den grekiska kyrkan brukas mest det nicenska symbolum i dess ursprungliga, kortare gestalt. J. P. Trosfrihet. Se Religionsfrihet. Troske, bot. Se Rhamnus. Troslära, den systematiska framställningen af en religions lärosatser, hvilka af religionens bekännare hållas för sanning och "tros". Se vidare Dogmatik. Trosregeln, teol. Se Tradition, sp. 538. Tross (ty. tross, af fr. trousse, bunt, packe, af lat. to'rtus, vriden). 1. Sjöv., tåg af mer än l tum i omkrets och innehållande minst 18 vanliga eller 12 gröfre garn. Sedan af garnen, obetydligt sammanslagna medsols, förfärdigats s. k. dukter, sammantvinnas vanligen tre eller fyra sådana, hvarigenom trossen uppkommer. Sammanslås trossar med hvarandra, erhålles en kabel. Dukterna i en tross och trossarna i en kabel kallas hvar för sig parter, parterna i en kabel jämväl kardeler, efter hvilkas antal tågvirket benämnes treslaget, fyrslaget o. s. v. Trossens groflek benämnes efter omkretsens storlek. Smäckrare tågvirke kallas lina. Se vidare Kabel och Kabelslaget. Nu för tiden tillverkas äfven trossar af järntråd. Se Järntrådslina, Repslageri och Tågvirke. - 2. Krigsv. Äldre svensk benämning på hela den utrustning och de fordon, som en armé medför i krig. Oaktadt trossen förr innehöll endast personalens egna tillhörigheter, tält och lifsmedel, var den länge synnerligen stor. Ännu under 1600-talet medföljde en stor del af personalens hustrur på trossen. Dess storlek bestämdes genom tågordningen. Enligt tågordningen af 20 april 1696 hade ett infanteriregemente med fördubblingsbefäl 137 officersdrängar, 72 kompanitrosspojkar, 290 officershästar (hvarje officer minst l ridhäst) och 104 öfriga draghästar, ett kavalleriregemente (utom 204 "officers"-, egentl, befäls-, ridhästar) 200

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 31 21:56:26 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcj/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free