"egna draghästar" och 424 "trossklippare"
med en personal af 33 "kompanibetjänter", 157
"officersdrängar" och 200 trossdrängar (en för
5 ryttare). Utom den reglementerade trossen
kunde särskild tross medföras af lifsmedel
e. d. Nya bestämmelser om trossen utgåfvos 1714
och 1717, reglementen ang. trossens storlek och
beskaffenhet 1752 och 1776 samt trossplaner 1807,
1813 och 1852. Med ledning af det betänkande,
som 1877 afgafs af en kommitté, nedsatt för
ordnande af härens trängväsen, har trängen, såsom
trossen sedermera kallats, blifvit ordnad. Enligt
indelningsverket tillkom det rote- och rusthållare
att anskaffa och underhålla trossen för manskapet vid
resp. regementen. I öfrigt anskaffades den af kronan
eller af officerarna i fråga om deras hästar och
utredning. 1. R. N.* 2. C. O. N.
Trossbodar kallades de små förrådsbyggnader,
som från indelningsverkets införande funnos vid
hvarje kompani af de roterade trupperna (dock ej
i Skåne) och hvilkas uppbyggande och underhåll
ålågo rotehållarna med användande af soldaternas
arbetskrafter. Efter 1886 behöfde trossbodarna
icke längre underhållas, hvarför de undan för undan
afyttrades. C. O. N.
Trossbotten. 1.
Bygnk., ett emellan två våningar
inlagdt bjälklag med fyllning (se fig.) På bjälkar-
Trossbotten i genomskärning, a bjälkar, b golfplank,
c takpanel, d läkter, e blindbotten, f trossfyllning.
nas öfversida spikas den öfre våningens
golfplank och på undersidan den nedre våningens
takpanel. Emellan bjälkarna lägges på läkter en
af korta bräder bestående "blindbotten" för att
uppbära fyllningen (trossningen), som ej får tynga
på takpanelen. Trossfyllningen kan utgöras af torkad
mager lera, kalkgrus, sågspån, torfströ etc. Jfr
Bjälklag.
- 2.
Skpsb., kallas å örlogsfartyg ett stort rum,
afsedt till förläggning af manskap (ett mindre
rum för samma ändamål kallas mäss). Den var urspr,
belägen mellan trossdäck och närmast ofvanför varande
däck, hvilket utrymme den till större delen upptog;
på nyare, större örlogsfartyg förekomma trossbottnar
jämväl ofvanför hufvuddäck. Jfr
Däck och
Mäss.
1. C. G-m. 2. C. K. S.
Trossbottenskorpraler,
krigsv. Se
Korpral, sp. 1065.
Trossdrängar,
krigsv., kallades i Sverige det
manskap, som var anställdt för att sköta trossen
(se d. o. 2). Enligt tågordningen af 1696 skulle
vid kavalleriet finnas en trossdräng för 5 ryttare,
vid dragonregementen en för 4, vid infanteriet en
för 3 tältlag (ett tältlag 6 man). Trossdrängar
skulle anskaffas af rote- och rusthållare, fingo
vid anställningen inneha en ålder af 17 år och
underhöllos under tjänstgöring af kronan. Efter
Kar! XII:s krig minskades deras antal, och de höllos
vid infanteriet vakanta i fredstid. Vid kavalleriet
ingick deras liksom trosshästars anskaffning i
trosspassevolansen (se
Trosspassevolansafgift)
och ombesörjdes af skvadronscheferna. Vid
de indelta trupperna i Finland funnos
ständigt trossdrängar och trosshästar,
på passevolans anskaffade af kompani- och
skvadronscheferna. Efter 1838 ha de i Sverige upphört
att hållas. C. O. N.
Trossdäck. Se
Däck.
Trossfyllning l.
Trossning. Se
Bjälkag,
sp. 546.
Trossin [trå's-],
Robert, tysk kopparstickare,
f. 1820 i Bromberg, d. 1896 i Berlin, studerade i
Berlin under Buchhorn och Mandel. Redan hans första
större blad,
Italiensk fiskargosse (efter Magnus),
vittnade om säker teknik. Han blef 1850 direktör
för kopparstickarskolan i Königsberg. Bland hans
utmärkta stick må nämnas
Jeftas dotter (1859,
efter Schrader),
Bedjande munk vid Henrik IV:s bår
(efter Lessing),
Dilettantkvartett (1868, efter
Hiddemann),
Mater dolorosa (efter Guido Reni),
S. Antonius' af Padua vision (efter Murillo)
och
Venezianska (efter Savoldo). '
(G-g N.)
Trossning. Se
Trossfyllning.
Trossnäs fält,
i Nors socken, Värmland, vid Norsälfven, ej
långt från Edsvalla station å Bergslagernas
järnväg, var från 1834 till 1912 mötesplats för
Värmlands regemente och till utgången af 1901
för Värmlands fältjägarkår. På fältet aftäcktes
30 aug. 1918 af f. d. Värmlands fältjägare en
minnessten, som erinrar om dess förra uppgift.
(C. O. N.)
Trosspassevolansafgift (se
Passevolans), en
afgift, som sedan 1770-talet årligen erlades af
hvarje rusthåll som ersättning till kronan enligt
ingånget kontrakt för befrielse från skyldighet
att bidraga till trossens underhåll, hvilket
ålåg rusthållen. Af dessa afgifter bildades
trosspassevolanskassan eller, såsom den sedan 1840
benämndes,
trosspassevolansfonden; men sedan 1851
ingingo dessa afgifter till statsverket och upptogos
bland riksstatens ord. inkomster, hvaremot ett
särskildt anslag på 4:e hufvudtiteln uppfördes
till trossens underhåll. Från fonden, hvilken
förvaltades af Krigskollegium (Arméförvaltningen)
till 1873, då den öfverlämnades till Statskontoret,
utbetalades årligen till Arméförvaltningen ett
visst anslag för trossens underhåll. Sedan dessa
afgifter numera upphört och fonden förbrukats,
har den afskrifvits. C. O. N.
Trosspassevolansfonden,
Trosspassevolanskassan.
Se
Trosspassevolansafgift.
Tross-slaget, sjöv. Se
Kabelslaget.
Jfr
Repslageri, sp. 1438.
Trossö, den förnämsta af de öar, på hvilka staden
Karlskrona (se d. o.) är byggd.
Trostelmaskin (eng.
throstle, sångtrast),
text.,
en kontinuerligt arbetande spinnmaskin, som
allmänt används i bomulls- och linspinnerier. Man
skiljer mellan trostelmaskiner med vingspindlar
och sådana med ringspindlar (ringspinnmaskin
eller ringtrostel). Båda utveckla under arbetet
ett sjungande ljud till följd af spindelvingarnas
hastiga rotation eller de små spinnhylsornas friktion
mot ringkanterna, och det torde vara detta ljud,
som gett upphof till det egendomliga namnet (se
Bomullsindustri,
Linneindustri och
Spinning).
G. A. W.
Trosvikfoss, ett delvis regleradt vattenfall
