57 Trummeisberg-Trumpetmarin 58 fig.), den minsta, som har kort cylinder af mässing och ger den skarpaste tonen. Trumhvirfveln åstadkommes genom att man mycket fort och likformigt slår 2 slag omväxlande med hvardera handen, hvilket är betydligt svårt att inlära. Rytmiska trumslag såväl som hvirfvel verka festligt och upplifvan-de. I opera- och symfonimusik tjäna enstaka slag på stora trumman till att förstärka häftiga accenter. Trummor "förstämmas" (tonen dämpas) t. ex. för sorgmarscher genom att man breder en duk öfver slagfallén eller sticker in en klädesbit mellan sångsträngen och undre fallen. - Egypterna och parterna nyttjade trumman (på latin kallad symphönia). Däremot förekom den icke hos grekerna och romarna, som i stället hade tamburiner och pukor (ty'm-pana). Jfr Puka och Tamburin. - Om lapptrumma se Mytologi, sp. 177-180. - 2. Skpsb., "rundhus", d. v. s. klosett på ett fartyg. - 3. (A f l o p p st r u m m a), väg- o. vattenb., detsamma som kloak (se d. o. 1). En mindre bro för åstadkommande af vattenaflopp genom en järnvägs- eller landsvägsbank kallas trumma, om densamma är lagd af raka stenhällar, eller k u l v e r t (se d. o.), om den är hvälfd af naturlig sten eller gjuten af betong till en sluten sektion af ena eller andra formen. En trumma säges vara täckt, om ballasten är framförd öfver densamma; i motsatt fall kallas den öppen. Se vidare Bro. - 4. (L i n s t r u m m a) En del af en linsapparat. Se Fyr. 1. A. L.* 3. H. O. Trummeisberg, egendom i Västervåla socken, Västmanland, vid sjön Kedjen, omfattar 3/4 mtl. Tax.-värde 151,000 kr. (1918). T. är ett gammalt järnbruk, grundlagdt 1622 och privilegieradt 1668. Där finns masugn. Sedan midten af 1700-talet hör T. till Ferna bruk. Trummelugn. Se Glasfabrikation, sp. 1278. Trumpet. 1. Mus. (it. tromba, fr. trompette, ty. trompete, af fnhty. trumpa, trumba), urgammalt bleckblåsinstrument (seMässingsinstru-m e n t), som förekommer i flera former och ofta förväxlats med mera hornartade tonverktyg. Om den antika trumpeten se Tuba. Under medeltiden spelade trumpeten en stor roll i krigsmusiken, och senare bildade trumpetarna särskilda privilegierade skrån. Den moderna trumpeten är ett metallinstrument, böjdt till en dubbel ögla, dock ej rund som hornets, utan aflång, och med tämligen vid ljudtratt. Mensuren är trängre och mera cylindrisk än hornets, hvadan trumpetens glansfulla ton blir mera gäll och genomträngande; munstycket är skålformigt, såsom på basunen. Instrumentet hålles under spelningen vågrätt. Trumpetens naturtoner gå i alikvoter från C till c3, dock användas ej de lägsta och de högsta tonerna. Genom tillsats af olika byglar kunna olika stämningar erhållas. Trumpeten är ett transponerande instrument och noteras liksom hornet, hvilket dock klingar en oktav djupare, så att ett noteradt c1 klingar för F-horn som /, för F-trumpet som f1. I orkestern nyttjas trumpeten sällan ensam, utan vanligen i förening än med hornen, än med basunerna. Oftast förekomma trumpeterna parvis. Wagner skref dock för tre, för att få full treklang af samma tonfärg. De på "naturtrumpeten" (d. Y. s. en trumpet utan ventiler eller klaffar; se fig. 1) felande tonerna kunna erhållas, liksom på hornet, genom dämmare (se d. o.). Då emellertid dessa "stopptoner" klinga dåligt, ha flera andra uppfinningar försökts. Badensaren Wögel konstruerade 1780 "inventionstrumpeten" med drag, lik- j£_Ov\sV ^ v\\ll Fig. 1. Naturtrumpet. Fig. 2. Ventiltrumpet. som på dragbasunen. Weidinger i Wien gjorde 1801 en trumpet med klaffar. Alla dessa uppfinningar ha småningom trängts undan genom det af Stölzel i Berlin 1815 tillämpade ventilsystemet med två ventiler, till hvilka C. A. Muller och Sattler 1830 fogade en tredje. Trumpeten blef sålunda ett kromatiskt instrument (fig. 2). Naturtrumpeten används numera blott vid kavalleriregementen samt på teatern till signalhorn och fanfarer. För Verdis "Aida" konstruerades långa raka häroldstrumpeter med l ventil och stämning i ass och h. - I England har inventionstrumpeten med olika modifikationer bibehållit sig. - Om den äldre trumpetformen c l a r i n o se d. o. Om blåsmaneret dubbeltunga ("tiketiketike") se d. o. - Litt.: H. Eichhorn, "Die trompete in alter und neuer zeit" (1881), och Pietzsch, "Die trompete als orchester-instrument" (1901). - "Trumpet" är äfven namn på en 8- eller 16-fots tungstämma i orgeln. - 2. Sjöv., ett slags "stek" (se d. o. med fig. k). 1. A. L.* Trumpetare, krigsv., soldat, som blåser trumpet (se d. o.). Trumpetargång, eg. yttre gång på torn o. s. v., sedan lång balkong. Trumpetblomma, bot. Se S a l p i g l o ssi s. Trumpetfäge!släktet, Psophia, zool. Se Pso-p h i i d se. Trumpetkaktus, bot., namn på släktet Echinop-sis (se d. o.). Trumpetmarin (eng. marine trumpet, it. tromba marina, ty. trumscheit), mus., primitivt stråkinstrument ai långsmal kilformig skapnad, särdeles omtyckt under 1300-1600-talen, nu användt endast i några nunnekloster. Det brukades först i engelska marinen som signalinstrument, hvaraf för-