73 Trycka-Tryckfrihet 74 va kraft etc. Jfr Hydrostatik, Hållfasthet, Presshöj d, Tryckcentrum och Ånga. - Vid uppmätning af tryck måste man alltid taga den yta i betraktande, på hvilken trycket verkar. Tryck som mått är nämligen ett förhållande mellan en kraft (vikt) och en yta. Vid hafsytan är luftens tryck (se Atm o-sfär) på l kvm. lika med 10366 kg., på l kvcm. således endast ungefär l kg. För uppmätning af det stora tryck, som krutgasen utöfvar i eldvapen, nyttjas sedan gammalt ett slags stuk-ningsapparat (the crusher gauge), bestående af en ihålig, åt ena sidan öppen cylinder, i hvilken insattes en kopparcylinder, hvarefter öppningen till-slutes med en pistong och en tätskifva. Tryckmätaren inlägges i krutladdningen och igenfinnes efter skottlossningen strax framför mynningen. Den längdförkortning (stukning) kopparcylindern undergått uppmätes med särskilda mycket fina mätinstrument, och med hjälp af empiriska tabeller bestämmes därefter det mot stukningen svarande gastrycket. Jfr Stukningsapparat. Om andra tryck- 1. kompressionsmätare se Manometer. - Jfr T ryck p res s. A. Bi-n. (G. af Wdt.) Trycka, jaktv. Se Hålla. Tryckaccent 1. Intensitetsaccent. Se Accent, sp. 83. Tryckande koppel, mus. Se K o p p e l, sp. 999. Tryckare. 1. Boktr., typograf, som bär ansvaret för tryckpressens skötsel och för noggrant utförande af tryckningen däri, förbereder denna genom att verkställa upplappning samt öfvar tillsyn öfver arbetet under tryckningens gång. - 2. Mek. Se Hammarställning. Tryckbank, väg- o. vattenb. Se Bank 2. Tryckcentrum (Centrum pressinnis], me/c., den punkt af en plan yta, i hvilken trycket af en med planet i beröring varande vätskemassa kan anses verka, eller, m. a. o., angreppspunkten för resul-tanten af de på ytelementen verkande parallella vätsketrycken. Är ytan horisontal, sammanfaller tryckcentrum med dess tyngdpunkt; i annat fall ligger den förstnämnda punkten djupare. Så t. ex. är vid en rektangulär yta, hvars ena sida ligger i den horisontala vattenytan, tryckcentrum beläget på 2/s ofvanifrån på den räta linje, som sammanbinder de horisontala sidornas midtpunkter. Jfr Hydrostatik, sp. 1468. G. R. D.* Tryckeri, industriell anstalt för tryckning af vare sig böcker, tidningar, accidenser, gravyrer, musiknoter, banksedlar eller tyger o. s. v. Ett boktryckeri omfattar gemenligen hufvudafdelnin-garna sätteri och tryckeri (se Boktryckarkonst, sp. 976-983, S ät t m ask i n och Tryckpress), förutom stereotypiafdelning och expedition m. m. Man gör skillnad mellan civiltryckerier (för boktryck och accidenser) och tidningstryckerier. ÅT 1915 funnos i Sverige 405 boktryckerier med 8,270 arbetare, 1,492 personers förvaltningspersonal och ett tillverkningsvärde af 40.6 mill. kr. Tryckeritunnan, detsamma som bibeltrycks-tunnan (se d. o.). Tryckfel. Se Korrektur. Tryckfernissor. Se Tryckfärg. Tryckfjädrar, maskinb. Se Fjäder, sp. 485-486. Tryckform (Form, S ti l f or m), boktr., en järnram, som innesluter en medelst skrufvar, kilar eller "slutsteg" fast hopdrifven stilsats, d. v. s. färdigsatta kolumner (ofta äfven klichéer), hvilka hållas sinsemellan åtskilda genom mellanlägg ("steg") af bly o. s. v. samt utgöra de till arket hörande sidorna. Formen utgör en högtrycksform., i det att därå de tryckande ställena (stilen, klichéerna) ligga högre än de icke tryckande ställena (de tomma mellanrummen mellan de förra). Såväl den medelst färgvals anbragta färgen som det vid tryckningen mot formen pressade papperet komma i beröring endast med dennas tryckande delar. Tryckfrihet utgör ett sätt för yttranderättens utöfning, nämligen genom att i tryck lägga under allmänhetens ögon sina skriftligen affattade tankar öfver allt, som ligger inom mänsklig kunskaps och erfarenhets område eller att i tryck offentliggöra urkunder och handlingar. Denna frihet har sin gifna begränsning, som sammanfaller med gränserna för yttrandefriheten (se d. o.). Ordet får ej på detta sätt mer än i andra former strafflöst missbrukas till angrepp mot religion, sedlighet, stat eller samhällsordning, ej heller till ärekränkningar. Med den utveckling boktryckarkonsten erhållit för att med oerhörd snabbhet mångfaldiga en skrift och med det biträde vid skrifters spridning, som nya tiders kommunikationer lämna, har tryckfriheten större betydelse än någon annan form af yttrandefriheten, särskildt som pressfrihet, d. v. s. frihet för tidningarna att påverka den allmänna meningen. På samma gång den till samhållets stora båtnad utgör ett verksamt medel för främjandet af upplysning och bildning, kan den .visa sig samhällsfördärflig, nämligen då den lånar sig till straffbara missbruk af yttrandefriheten. I betraktande af dess betydelse i förra afseendet har lagstiftningen gjort sig till uppgift att befria pressen från alla för hårdt tilldragande tvångsband, medan å andra sidan dess skadegörande verkan fordrar, att staten vidtager kraftigare och mera omfattande mått och steg för att kunna i bestraff-ningsväg förekomma missbruken. Därtill fordras särskilda lagstiftningsåtgärder. Det ingår nämligen flera handlingar i en skrifts offentliggörande i tryck än uti det talade och skrifna ordet. Först bestämmes innehållet af den skrift, som skall offentliggöras, därefter vidtagas åtgärder för dess tryckning och spridning, hvarvid anlitas särskilda yrkes-idkare, nämligen boktryckare, bokhandlare och förläggare. Lagstiftaren har därför skyldighet att noga of verväga, huruledes vid utkräf vande af straff för ett genom tryckt skrifts utgifning begånget tryckfrihetsbrott rätte gärningsmannen må med straff träffas och huruledes, så snart brottet blifvit styrkt, skriftens vidare spridning och därmed förenade skadegörande verkan må hindras. För att vinna detta mål åligga dem, som ha till yrkesverksamhet befattning med utgifning, tryckning och spridning af skrifter, vissa skyldigheter, hvilka dock med afseende på det gagneliga inflytande, som pressen utöfvar, ej må vara af beskaffenhet att lägga hinder i vägen för pressens viktiga uppgift att främja sann upplysning. Detta förhållande har gett upphof i de flesta länder till särskilda lagar ang. pressen och, där sådana ej finnas, till särskilda stadganden om straff och ansvar för pressförbrytel-