105 Trygger 106 inledt remissdebatterna. Detta intresse har ock tagit sig uttryck i skarpa angrepp mot vänster-regeringarnas åtgärder (i pansarbåtsfrågan t. ex.) och i märkliga anföranden (juni 1916 och juni 1917), i anledning af utskottsutlåtandena ang. k. proposition om åtgärder till försvarets stärkande samt i ifriga kraf på åtgärder mot den antimilitaristiska propagandan. T:s sträfva afvisande af alla förmedlande förslag torde ock icke oväsentligt ha bidragit till, att Hammarskjöldska regeringens förslag vid sommarriksdagen 1914 bragtes så obeskurna i hamn. I olikhet med flertalet partivänner har T. lagt i dagen vissa sympatier för kvinnorörelsens önskemål. 1903 uttalade han sig, om än rätt platoniskt, för stärkande af den gifta kvinnans rättsliga ställning, och 1905 och 1907 motionerade han i syfte att bereda kvinnor tillträde till vissa statstjänster. Enligt sin utsago 1908 ingen principiell motståndare till den kvinnliga politiska rösträtten, har han dock ej velat gå längre än till en ganska begränsad sådan (antingen till de kommunalt röstberättigade, 1908, eller genom ett åldersstreck, 1917) och uttalade sig bestämdt mot det k. förslaget 1918. Såsom för hans allmän-politiska ståndpunkt belysande moment må anföras från hans tidigare riksdagsår: energiskt motstånd mot arbetarförsäkring (k. proposition 1900), medling i arbetstvister (k. proposition 1903), lagstadgad stängningstid (1904, 1905), internering af alkoholister (1905), åtgärder för upphäfvande af fideikommissinstitutionen (1906), skrifvelseförslag om beskattning å oförtjänt jordvärdestegring (1907), de norrländska arrende- och vanhäfdslagarna (k. propositioner 1907 och 1908). Däremot genomdref han 1908 trots starkt motstånd från I. Afzelius en skrifvelse om prygelstraffets införande, men genom Andra kammarens afslag föll frågan. Till Åkarpslagen ändrade han med åren ställning och motsatte sig 1912 och 1913 alla lindringsförslag, men var sommarriksdagen 1914 med om lagens upphäfvande som en enande åtgärd och för att aflägsna den bitterhet han ansåg lagens tillvaro ha närt inom stora delar af folket. Från senare åren må anföras motståndet mot k. regeringsförslagen om expropriationslag (1913 och 1916), den varma anslutningen till utskottsförslaget om allmän pensionsförsäkring ("en märkesdag i vår historia, en löftesdag för vårt folk", 1913), motion om åtgärder mot sedligt urartande Q914 års sommarriksdag), tillstyrkande af militieombuds-mannainstitutionens inrättande (samma riksdag) och af sammanjämkningsförslaget i äktenskapslagstiftningen (1915), motståndet mot lokalt veto (1915, 1916), anförandet mot det liberala förslaget om åtgärder för närmare samarbete mellan regering och riksdag i viktigare utrikespolitiska angoläenheter (6 juni 1917) samt upptagande i remissdebatten 1918 af Finlands- och Ålandsfrågan och den något senare gjorda interpellationen om rätt till vapenutförsel till Finland. Märkligt och ofta citeradt har blifvit T:s yttrande i remissdebatten 1916, hvari han visserligen tog afstånd från "aktivismen", men betygade aktivisterna sin stora personliga högaktning. De ämnen, hvarmed hans stora anföranden under senare års remissdebatter förutom de militära hufvudsakligen sysslat, ha varit neutralitetspolitiken samt de lifs- medelspolitiska och statsfinansiella riktlinjerna. Riktlinjerna för sina politiska syften har han själf formulerat sålunda, bevarande af konungamaktens grundlagsenliga maktbefogenhet, ett verkligt två-kammarsystem med vederbörligt inflytande för bildning och erfarenhet, ett effektivt försvar till skydd för rikets oberoende, ett kraftigt näringslif som nödvändig förutsättning för sociala förbättringar, lagstiftningens begränsning till det verkligen erforderliga samt minsta möjliga statsförmyn-derskap öfver den enskilde och hans verksamhet. I unionsfrågan önskade han en klar och konsekvent politik, som utan småaktighet, men ock utan svaghet, toge hänsyn jämväl till Sveriges rätt, medan unionen ännu stode att bevara. Redan från sina första riksdagsår i följd af sin viljekraft, hvassa smidiga dialektik, kyliga och sarkastiska replik-föring en faktor att räkna med, häfdade T. under åren, delvis under ganska skarp täflingskamp, allt större kraf på en ledares ställning inom sitt parti, hvars skarpaste klinga han ock var. Han blef äfven formligen erkänd som ledare genom att utses till ordf. för det förenade högerpartiet (1910 och 1911) samt från 1913 för det s. k. nationella partiet, som egde majoritet i kammaren till dess upplösning 1919. Därjämte har han varit ordf. i lagutskottet 1905, 1908-10 samt i konstitutionsutskottet 1911, vice ordf. i försvarsutskottet 1914, medlem af hemliga utskottet vid lagtima riksdagen 1905 och sedan vid alla de tillfällen fr. o. m. hösten 1914, då sådana utskott varit tillsatta. Fr. o. m. 1909 har han varit led. af talmanskonferensen samt sedan 1912 tryckfrihetskom-mitterad. Vid sin första riksdag var han led. af särskilda utskottet ang. boskillnadslagarna och 1912 led. af tillfälligt utskott snmt af författningsutskottet vid urtima riksdagen 1918. I öfrigt är att märka ledamotskap af universitetsexamen-kommittén 1902 och af 1919 års kommitté för utarbetande af förslag till grundlagsändringar beträffande utrikes ärendens behandling. Erbjudande af talmanskapet i Första kammaren har af honom afböjts, likaså det vid två tillfällen ifrågasatta uppdraget att bilda ministär. På det rättsvetenskapliga området har T. utöfvat ett betydande författarskap: Den nordiska värel-rätten (1883), Om fullmakt såsom cirilprocessuellt institut (1884), Kan man hos öfrerexekutor lagsöka för räxel? (1887), Ett spörsmål ur kon kurslag en (1888), Om rättegångsfullmakt genom telegram enligt svensk rätt (i "Tidsskr. for retsvidenskab", s. å.), Om sakkunniga (1889), Ett och annat om syn (1892), Lagsökning för gäld (i Upps. univ:s årsskr. 1893), Skiljeaftal och skiljem,annaförfa-rande enligt svensk rätt (1895, i "Tidsskr. for retsvidenskab"), Utlåtande ang. frågan om egande-rätten till Christines kyrka i Göteborg (1896), Några ord om lag ang. påföljd i vissa fall af parts uteblif vande i brottmål 10 juli 1899 (1900; jämte 5 föreg, i "Nytt jurid. arkiv", afd. 2), Några ord om. förliknings- och skiljenämndskommitténs betän-kande (i "Ekonomisk tidskr." 1901), Om beHs-skyldigheten i processen och Några ord om det i900 af gif na finska förslaget till reform af rättegångsväsendet i hvad det afser skiljemän (i Jurid. fören:s i Finland tidskr. 1910) samt Kommentarer till utsökningslagen (1897-1904, h. l i