2:a uppl. 1916), till lag ang. ändrad lydelse af 11:e kap. Rättegångsbalken (1900), till lag om handräckning åt utländsk domstol (1901) och till lag om ändring i vissa delar af Rättegångsbalken 14 juni 1901 (1902). F. ö. har han utgett Flaggfrågan (1899), Gustaf Adolf den store (tal, hållet i Uppsala 6 nov. 1901), Några ord om Uppsala universitets ekonomi (1902), De ungas uppgift i svensk politik (1916) och hvarjehanda politiska tal m. m. Litt.: E. Thyselius, "Våra herrar i Första kammaren" (1908), E. Nathorst-Böös, "E. T." (1916, i serien "Männen för dagen"), och V. Spångberg, "Store män och mindre" (1917). T--s. Tryggevældestenen, en mycket omtalad dansk runsten från 900-talets förra hälft, som från en närbelägen höjd 1556 fördes till Tryggevælde gård (Præstö amt på Själland). I midten af 1600-talet kom stenen till Vallö, flyttades 1810 till Köpenhamn och uppställdes 1867 i Nationalmuseets "Runehal". Stenens inskrift lyder i Wimmers öfv.: "Ragnhild, Ulfs syster, satte denna sten och gjorde denna hög och denna skeppssättning efter Gunnulf, sin make, den vältalige mannen, Närves son. Få födas nu, som bättre äro än han. Den skall för visso få sona sitt brott, som öfvar våld mot denna sten eller drager den härifrån". Jfr Wimmer, "De danske runemindesmserker" III, n:r 9 (1901). B--e. Tryggve Olofsson, norsk småkonung, var son till Harald Hårfagers son Olof, hvilken 934 dräptes af Erik Blodyx. T. var konung i Viken, men låg mycket ute i vikingatåg till Skottland och Irland. 963 dräptes han vid Sotenäs af sönerna till Erik Blodyx (jfr Tryggön). Hans son var norske konungen Olof Tryggvesson. Y. N.* Tryggön, hög bergholme i Skagerak, Göteborgs och Bohus län, Sotenäs härad, Askums socken, 17 km. n. v. om Lysekil, tätt intill fastlandet. Holmen är nästan cirkelrund med ungefär 1,2 km. diameter. I ett röse på holmen är enligt Sturlasson den 963 mördade konung Tryggve (se d. o.) i Viken begrafd, hvaraf holmen måhända fått sitt namn. Roset lär dock sannolikt ha ännu äldre ursprung. N. H--m. Tryigon och Trygonidæ, zool. Se Spjutrockor. Trykkefriheds-selskabet (eg. Selskabet til trykkefrihedens rette brug) stiftades 30 mars 1835 i Köpenhamn af L. N. Hvidt, J. F. Schouw, H. N. Clausen, J. K. Drewsen, H. K. örsted m. fl. som en protest mot Fredrik VI:s böjelse att ytterligare inskränka pressfriheten och särskildt mot hans högmodiga yttrande (22 febr. 1835): "Vi allena äro i stånd att bedöma folkets sanna nytta". Det var den första sammanslutningen af frisinnade män i Danmark (1838 räknade den 4,000 medlemmar), utan att dock kunna hindra nya inskränkningar af friheten. Under Kristian VIII blef sällskapet mera utprägladt politiskt och hotades rent af med upplösning 1844, såvida det fortsatte sin kritik af regeringens lagstiftningsarbete. Det utgaf en serie mindre folkupplysningsskrifter samt veckotidningen "Dansk folkeblad", 1836-48. Sällskapet upplöstes i sept. 1850. E. Ebg. Trykkefrihedsskrifterne är ett gemensamt namn på den stora mängd småskrifter, som utkommo under den korta tryckfrihetsperioden i Danmark okt. 1770--okt. 1773, särskildt till Struensees fall (jan. 1772). De voro till största delen anonyma och behandlade delvis allehanda samhällsfrågor, men bland dem funnos äfven många smädeskrifter, riktade mot själfva tryckfrihetens upphof sman, Struensee. -- Se E. Holm, "Nogle hovedtræk af trykkefrihedstidens historie 1770--73" (1885). E. Ebg. Trym (isl. þrymr), nord. myt., en härskare bland jättarna, stal en gång från Tor, som sof, hammaren Mjollner. Den listige Loke begaf sig då till Jotunhem, och tursadrotten Trym tillstod, att han tagit hammaren, hvilken han icke ville återlämna, såvida han ej fick Freja till brud. Freja vägrade med förakt att bli jättens maka. Heimdall rådde då till, att Tor, klädd som Freja i brudslöja och hufvudkläde, med nycklar i bältet, Brisingakedjan om halsen och stora ädelstenar på bröstet, skulle fara till T. Loke följde som tärna. T. mottog Tor och hans tärna och församlade jättarna till festmåltid. Tor förtärde en oxe, åtta laxar och tre såar öl, och för hans skarpa ögon ryggade T. tillbaka, då han lutade sig under linklädet att kyssa. Loke förklarade, att bruden af längtan att komma till Jotunhem ej kunnat äta eller sofva på åtta dagar. Slutligen frambärs Mjollner och lades i brudens knä att viga henne; men när Tor väl fått hammaren i sin hand, reste han sig samt krossade T. och hela den församlade jätteflocken. Dessa tilldragelser skildras i en af den äldre Eddans skönaste sånger, "Trymskvädet" (þrymskviða). Th. W. (B--e.) Trymhem (isl. þrymheimr), nord. myt., jätten Tjatses boning, som efter dennes död tillföll hans dotter Skade, hvilken sedan blef gift med Njord. Jfr Njord och Skade. Th. W.* Trymskvida (isl. þrymskviða, i pappershandskrifter Hamarsheimt, "hammarhämtningen"), en eddadikt, om hvars innehåll se Trym. T. är en af Eddans äldre dikter från omkr. 900 och troligen norsk. Dikten går igen under allehanda förändringar i medeltidens kämpavisor. I dessa visor har Tor namnet Tord af Hafsgård, Tore-Kall, Tore-kar(l). Tursadrotten Trym kallas Trolle-Tram eller "tossegrefven". Loke kallas Locke Leve eller Lejeman. Freja benämnes jungfru Fridlefsborg eller Fröjenborg o. s. v. Allt visar, att sägnen var mycket bekant i alla de nordiska länderna. Th. W. (B--e.) Tryma (fr. trumeau), större väggspegel, som går ända från golfvet eller framtill täcker öfverdelen af en öppen spis (cheminée). Det franska ordet betyder eg. muren mellan två fönster i ett rum (väggpelare, fönsterpelare), sedermera en spegel, som utfyller en sådan väggyta. Tryon [traion], sir George, brittisk amiral, f. 4 jan. 1832, d. 22 juni 1893, blef 1848 kadett, deltog som löjtnant i Krimkriget, blef commander 1860 och var 1861-64 chef på "Warrior", den brittiska flottans första pansarfartyg. Utnämnd till captain 1866, deltog han 1867 i den abessiniska expeditionen och 1878 i amiral Hornbys operationer vid Dardanellerna samt 1880 under Seymour i blockaden af turkiska hamnar vid Adriatiska hafvet. 1882-84 var T. sekreterare vid amiralitetet, blef 1884 konteramiral och chef för den australiska eskadern, erhöll 1887 knighttitel, blef 1889