den i inskränkt bemärkelse är den del af trädgården, som närmast omger boningshuset, och utmärkes af mer eller mindre riklig användning af blomsterväxter, ordnade i grupper eller på rabatter, ofta förlagda på gräsplaner eller intill husväggar. Äfven träd och buskar kunna förekomma i prydnadsträdgården (se vidare Trädgårdskonst). En utvidgning af prydnadsträdgården eller en fortsättning af denna är parken (se d. o.). Bland trädgårdar med uppgift att tjänstgöra som prydnadsträdgårdar, men i regel äfven som ekonomiträdgårdar äro: slottsträdgårdar, herrgårdsträdgårdar, stadsträdgårdar, villaträdgårdar, egnahemsträdgårdar och koloniträdgårdar. -- Teoretiskt ändamål tjäna botaniska trädgårdar (se d. o.), skolträdgårdar och försöksträdgårdar. Enligt gällande folkskolestadga bör om möjligt vid hvarje folkskola finnas en trädgård, i hvilken barnen böra undervisas och öfvas i trädgårdsskötsel, Önskvärdt är, att denna undervisning kan försiggå i en för ändamålet speciellt anlagd trädgård, men vanligare är dock, att barnen öfvas och undervisas i lärarens boställsträdgård. En skolträdgård (se bilder å pl. VIII till art. Folkskolor) bör omfatta en afdelning för odling af vanliga köksväxter, vidare en fruktträdgård, en liten plantskola för uppdragning af fruktträd och bärbuskar samt plats för odling af sådana växter, hvilka erfordras som undervisningsmaterial i skolan. Prydnadsväxter odlas ibland i den egentliga skolträdgården, ibland i prydnadsträdgården, som anlägges rundt om skolhuset eller på viss del af det till skolan hörande området. Skolträdgårdar ha i synnerhet på senare år anlagts äfven vid elementarläroverk, hufvudsakligen afsedda att utgöra små botaniska trädgårdar och att lämna material för den botaniska undervisningen. Tämligen stora trädgårdar finnas vidare vid landets seminarier, anordnade för att användas vid där bedrifven undervisning i trädgårdsskötsel. -- I försöksträdgården utföras praktiska och vetenskapliga försök i och för pröfning, renodling och förädling af olika sorter af trädgårdsväxter, uppdragning af nya sorter samt pröfning af olika kulturmetoder. -- Som trädgårdsgud och trädgårdsgudinna ha framställts Priapus och Pomona. -- Om s. k. zoologiska trädgårdar se d. o. C. G. D. Trädgården, trädgårdstidskrift, med undertitel "Tidning för Nordens trädgårdsodlare", utgafs 1902 -- 05 af G. Lind, F. Liljevall och K. O. Blomgren. "Trädgården, illustrerad tidskrift för trädgårdsskötsel", utgafs af Stockholms gartnersällskap och Svenska trädgårdsföreningen under redaktion af 1906 J. Eriksson, A. Pihl, G. Lind och C. G. Dahl, 1907-08 af Pihl, Lind och Liljevall, 1909 af T. Wulff (hufvudredaktör), Pihl, Lind och Liljevall (medredaktörer). Sedan Svenska trädgårdsföreningen afslutat sin egentliga verksamhet, utgafs "Trädgården" af Stockholms gartnersällskap 1910 med oförändrad redaktion. 1911 öfvertogs den af Sveriges allmänna trädgårdsförbund, hvarefter redaktionen utgjordes 1911 af Wulff, Pihl och Liljevall, 1912 af E. Lundström, Pihl och A. Bissmark samt under 1913 äfven J. Gréen, 1914 af Lundström, Pihl och Bissmark, 1915 -- 17 af N. Sonesson och sedan dess af Bissmark m. fi. Tidskriften utgafs 1902 -- 15 med 1 n:r i månaden. Sedan 1916 är den veckotidskrift. C. G. D. Trädgårdens skadeinsekter, zool. Liksom i skogen samt på åker och äng anställes äfven i trädgården betydande skadegörelse genom insektangrepp. Dock äro i trädgården insekthärjningarna lättare att motarbeta än i skogen eller på åkern, på grund däraf, att det vid trädgårdsskötsel gäller mindre områden under intensivare kultur; härtill kommer ytterligare vid insektangrepp på fruktträd, att dessa senare vanligen äro af ringa höjd och insekterna därför tämligen lätt åtkomliga. Flera af trädgårdens viktigaste fiender inom insekternas klass finnas afbildade på planscherna Trädgårdens skadeinsekter I och II. De olika insekterna återfinnas i resp. artiklar med å planscherna använda svenska namn som uppslagsord. Undantag härifrån bilda björkrullvifveln och plommonrullvifveln, som behandlas i art. Rullviflar; fruktträdssplintborren och guldsvansspinnaren skola behandlas under egna rubriker i Suppl. De med latinska namn betecknade insekterna tillhöra södra och mellersta Europa, där de uppträda som skadedjur, men tillhöra ej vår fauna eller äro hos oss så sällsynta, att de sakna hvarje praktisk betydelse. G. G. Trädgårdsanemon, bot. Se Anemone. Trädgärdsanläggningskonst. Se Trädgårdskonst. Trädgårdsarkitektur, i inskränkt bemärkelse konstruktionen af sådana byggnadsverk, som höra direkt tillsammans med trädgårdsanläggningar, t. ex. trädgårdspaviljonger, pergolor, terrassmurar, vattenverk m. m.; i vidsträcktare bemärkelse detsamma som trädgårdskonst (se d. o.). Trädgårdsbalsamin, bot. Se Impatiens. Trädgårdsbönor, bot., namn på odlade arter af släktet Phaseolus. Trädgårdsfilosoferna. Se Epikuros. Trädgårdsförbund. Se Trädgårdsföreningar. Trädgårdsföreningar. Den första föreningen af detta slag i Sverige var Svenska trädgårdsföreningen, som efter förebild af Horticultural society (stiftad i London 1805) bildades i Stockholm 1832. Föreningen, hvars verksammaste krafter voro lifmedikus M. af Pontin och professor A. Retzius, arrenderade till en början en trädgård vid Norrtullsgatan, anordnade 1833 den första svenska trädgårdsutställningen, flyttade 1838 sin trädgård till en tomt vid Drottninggatan (där Norra latinläroverket sedermera uppfördes), hvarest flera växthus byggdes, öppnade 1840 en skola för trädgårdselever, erhöll statsanslag och utdelade till mindre bemedlade, skolor och hushållningssällskap en mängd fruktträd, buskar, frön o. s. v. 1861 öfvertog den på 50-årigt arrende trädgården vid Rosendals lustslott, dit undervisningen, hvaraf ända till 30 elever samtidigt kunde taga del, och verksamheten i öfrigt förlades och där åtskilliga växthus, undervisningslokaler och bostäder uppfördes. Bland föreståndarna för skola och trädgård märkas D. Müller 1841 -- 50, O. Eneroth 1857 -- 61, N. U. Blomberg 1861 -- 72 och A. Pihl 1872 -- 1911. Föreningen utgaf under de första åren af sin verksamhet en liten årsskrift, 1869-72