Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trädgårdsföreningar - Trädgårdsförgätmigej, bot., namn på odlade former af Myosotis silvatica - Trädgårdsförstäder. Se Trädgårdsstad - Trädgårdshallon, trädg. Se Hallon - Trädgårdshumlan, zool. Se Humlor - Trädgårdsjord - Trädgårdskolonier, det officiella namnet på koloniträdgårdar (se d. o.) - Trädgårdskonst, Trädgårdsanläggningskonst, Trädgårdsarkitektur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en tidskrift med 6 häften om året och 1878 – 1905
"Svenska trädgårdsföreningens tidskrift", med 6 – 12
hftn årligen. Sedan föreningens ekonomiska ställning
starkt försämrats, ansåg sig dess styrelse ej längre
kunna uppehålla verksamheten, då arrendet af Rosendal
utgick, hvarför föreningen 1911 upplöstes. – Efter
mönster af nämnda förening uppstod i Lund på initiativ
af K. A. Agardh 1833 Skånska trädgårdsföreningen, som
dock snart åter upplöstes (se nedan). – 1842 bildades
Göteborgs trädgårdsförening, som redan s. å. fick
sig upplåtet det område af 12 har, som föreningen
ännu innehar. Där anlades en park och uppfördes
flera växthus, bl. a. en stor vinterträdgård,
hvars midtparti har en höjd af nära 15 m. De många
och vidsträckta växthusen innehålla en värdefull
och rikhaltig samling palmer, orkidéer och andra
varm- och kallhusväxter och besökas årligen
af ett stort antal intresserade. Inom parken
finnes en stor restaurang uppförd. Föreningen
bedrifver en högst betydlig handelsrörelse med
trädskolealster, krukväxter, frön m. m. 1859 – 1916
tjänstgjorde som föreståndare G. Löwegren, sedan 1916
E. Hjelm. – Stockholms gartnersällskap stiftades
1848. Föreningen, som har egen fastighet, har genom
att anordna utställningar, utge litteratur, utdela
stipendier till yngre trädgårdsmän samt hopsamla
medel för behöfvande medlemmar verksamt arbetat
för trädgårdsskötselns främjande. – Sällskapet
D. B. V. (De badande vännerna) i Visby, bildadt 1856,
innehar en intressant botanisk trädgård, förenad med
handelsträdgårdsrörelse. – Linköpings läns och stifts
trädgårdsförening (Linköpings trädgårdsförening)
stiftades 1859, enligt stadgarna med ändamål
att utbilda trädgårdsmän, men bedrifver numera
hufvudsakligen handelsträdgårdsrörelse. – Bland öfriga
lokalföreningar må nämnas Uppsala trädgårdssällskap
(bildadt 1862), Örebro trädgårdsförening (bildad
1864, har tidtals uppehållit undervisning i
trädgårdsskötsel), Sällskapet Hortikulturens
vänner i Göteborg (bildadt 1873, har tidtals
utgett tryckta handlingar), Norrbottens läns
trädgårdsförening (bildad i Luleå 1875), Skånska
trädgårdsföreningen (bildad på nytt 1875, har utgett
"Skånska trädgårdsföreningens tidskrift" 1877 – 1915,
fortsatt af "Täppan, Skånska trädgårdsföreningens
tidskrift", sedan 1916), Västernorrlands läns
trädgårdsförening (bildad 1884) och Västra Sveriges
trädgårdsmannasällskap (stiftadt 1904). Utom
dessa lokalföreningar finnas f. n. följande
sammanslutningar, hvar och en omfattande hela
landet: Sveriges pomologiska förening (se d. o.),
Sveriges allmänna trädgårdsförbund, bildadt 1909
med uppgift att utgöra en sammanslutning mellan
samtliga lokala trädgårdssällskap och föreningar,
utger veckotidningen "Trädgården" (se d. o.),
Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund,
stiftadt 1902, utger årligen en kalender, Svenska
trädskoleegareföreningen, bildad 1906, och Föreningen
Sveriges trädgårdskonsulenter 1908. Föreningen
Sveriges konditionerande trädgårdsmästare stiftades 1918. Svenska trädgårdsodlareförbundet (bildadt 1885), som har till mål att utgöra ett
samband mellan trädgårdsodlare i hela landet, har
fått tillslutning hufvudsakligen i Mälarlandskapen. C. G. D.
Trädgårdsförgätmigej, bot., namn på odlade former af
Myosotis silvatica.
Trädgårdsförstäder. Se Trädgårdsstad.
Trädgärdshallon, trädg. Se Hallon.
Trädgårdshumlan, zool. Se Humlor.
Trädgårdsjord, jord, använd för odling af
trädgårdsväxter och lämplig för sådant ändamål,
d. v. s. en väl bearbetad, myllrik och ej för mager
jord.
Trädgårdskolonier, det officiella namnet på
koloniträdgårdar (se d. o.).
Trädgårdskonst, Trädgårdsanläggningskonst,
Trädgårdsarkitektur i vidsträckt
bemärkelse. Uppfattningen af trädgårdsanläggning
som konstart är mycket gammal, och en utpräglad
trädgårdsstil hade utarbetats redan i det gamla
Egypten under faraonerna (den kan skönjas i fig. 4 å
pl. I till art. Bostad) liksom äfven i Kina långt
f. Kr. Äfven i Babylonien, Persien och Syrien
stod trädgårdsanläggningskonsten ganska högt, och
ett ofta omtaladt exempel härpå utgör "Semiramis’
hängande trädgårdar" i Babylon, anlagda på väldiga
terrasser invid floden Eufrat. Af större betydelse
för utbildningen af trädgårdsanläggningskonst
i modern mening äro anläggningarna vid grekiska
tempel och förnäma privatbostäder och ännu mera de
trädgårdstyper, som utbildades i Italien under Roms
stormaktstid, likvisst efter grekiskt föredöme. Man
har en ganska noggrann kännedom om de romerska
trädgårdarna dels af de detaljerade beskrifningar,
som Plinius d. y. m. fl. efterlämnat, dels genom
utgräfningar af äldre byggnadsverk, t. ex. i Pompeji
samt i kejsar Hadrianus’ villa vid Tivoli. De
romerska trädgårdsanläggningarna anslöto sig på det
allra närmaste till arkitekturen i boningshuset
och voro anlagda i strängt geometrisk stil med
öppna blomsterparterrer framför hufvudbyggnaden
och, med riklig användning af buxbom, cypress och
andra ständigt gröna buskar och träd, klippta i
regelbundna figurer eller använda som häckar i
arkitektoniskt syfte. Statyer och andra skulpturer
användes i stort antal till att utsmycka romarnas
trädgårdar, och vid de utgräfningar, som företagits
under de sista århundradena, har man funnit massor
af sådana. Då de romerska villorna ofta med afsikt
förlades till kuperad mark, blef det nödvändigt
att anlägga terrasser med tillhörande murar och
trappor. Man höll i regel mycket på att få en så
vacker utsikt som möjligt, och boningshuset förlades
därför vanligen på den öfversta terrassen. –
En annan typ visar de trädgårdar, som anlades
vid de romerska privathusen inom städerna, de
s. k. portik- eller peristylträdgårdarna. En sådan
liten anläggning utgjordes närmast af hvad man
skulle kalla en gårdsplantering, omgifven på ena
sidan af boningshuset och på de öfriga sidorna af
en pelarhall eller flyglar. I denna lilla trädgård
funnos blomsterrabatter, små trädgrupper, skulpturer,
vattenkonster o. s. v., och gångarna begränsades
af låga, klippta buxbomshäckar. Många trädgårdar
af detta slag ha återfunnits i Pompeji (se d. o.,
fig. 4). – Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
