en tidskrift med 6 häften om året och 1878 -- 1905 "Svenska trädgårdsföreningens tidskrift", med 6 -- 12 hftn årligen. Sedan föreningens ekonomiska ställning starkt försämrats, ansåg sig dess styrelse ej längre kunna uppehålla verksamheten, då arrendet af Rosendal utgick, hvarför föreningen 1911 upplöstes. -- Efter mönster af nämnda förening uppstod i Lund på initiativ af K. A. Agardh 1833 Skånska trädgårdsföreningen, som dock snart åter upplöstes (se nedan). -- 1842 bildades Göteborgs trädgårdsförening, som redan s. å. fick sig upplåtet det område af 12 har, som föreningen ännu innehar. Där anlades en park och uppfördes flera växthus, bl. a. en stor vinterträdgård, hvars midtparti har en höjd af nära 15 m. De många och vidsträckta växthusen innehålla en värdefull och rikhaltig samling palmer, orkidéer och andra varm- och kallhusväxter och besökas årligen af ett stort antal intresserade. Inom parken finnes en stor restaurang uppförd. Föreningen bedrifver en högst betydlig handelsrörelse med trädskolealster, krukväxter, frön m. m. 1859 -- 1916 tjänstgjorde som föreståndare G. Löwegren, sedan 1916 E. Hjelm. -- Stockholms gartnersällskap stiftades 1848. Föreningen, som har egen fastighet, har genom att anordna utställningar, utge litteratur, utdela stipendier till yngre trädgårdsmän samt hopsamla medel för behöfvande medlemmar verksamt arbetat för trädgårdsskötselns främjande. -- Sällskapet D. B. V. (De badande vännerna) i Visby, bildadt 1856, innehar en intressant botanisk trädgård, förenad med handelsträdgårdsrörelse. -- Linköpings läns och stifts trädgårdsförening (Linköpings trädgårdsförening) stiftades 1859, enligt stadgarna med ändamål att utbilda trädgårdsmän, men bedrifver numera hufvudsakligen handelsträdgårdsrörelse. -- Bland öfriga lokalföreningar må nämnas Uppsala trädgårdssällskap (bildadt 1862), Örebro trädgårdsförening (bildad 1864, har tidtals uppehållit undervisning i trädgårdsskötsel), Sällskapet Hortikulturens vänner i Göteborg (bildadt 1873, har tidtals utgett tryckta handlingar), Norrbottens läns trädgårdsförening (bildad i Luleå 1875), Skånska trädgårdsföreningen (bildad på nytt 1875, har utgett "Skånska trädgårdsföreningens tidskrift" 1877 -- 1915, fortsatt af "Täppan, Skånska trädgårdsföreningens tidskrift", sedan 1916), Västernorrlands läns trädgårdsförening (bildad 1884) och Västra Sveriges trädgårdsmannasällskap (stiftadt 1904). Utom dessa lokalföreningar finnas f. n. följande sammanslutningar, hvar och en omfattande hela landet: Sveriges pomologiska förening (se d. o.), Sveriges allmänna trädgårdsförbund, bildadt 1909 med uppgift att utgöra en sammanslutning mellan samtliga lokala trädgårdssällskap och föreningar, utger veckotidningen "Trädgården" (se d. o.), Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund, stiftadt 1902, utger årligen en kalender, Svenska trädskoleegareföreningen, bildad 1906, och Föreningen Sveriges trädgårdskonsulenter 1908. Föreningen Sveriges konditionerande trädgårdsmästare stiftades 1918. Svenska trädgårdsodlareförbundet (bildadt 1885), som har till mål att utgöra ett samband mellan trädgårdsodlare i hela landet, har fått tillslutning hufvudsakligen i Mälarlandskapen. C. G. D. Trädgårdsförgätmigej, bot., namn på odlade former af Myosotis silvatica. Trädgårdsförstäder. Se Trädgårdsstad. Trädgärdshallon, trädg. Se Hallon. Trädgårdshumlan, zool. Se Humlor. Trädgårdsjord, jord, använd för odling af trädgårdsväxter och lämplig för sådant ändamål, d. v. s. en väl bearbetad, myllrik och ej för mager jord. Trädgårdskolonier, det officiella namnet på koloniträdgårdar (se d. o.). Trädgårdskonst, Trädgårdsanläggningskonst, Trädgårdsarkitektur i vidsträckt bemärkelse. Uppfattningen af trädgårdsanläggning som konstart är mycket gammal, och en utpräglad trädgårdsstil hade utarbetats redan i det gamla Egypten under faraonerna (den kan skönjas i fig. 4 å pl. I till art. Bostad) liksom äfven i Kina långt f. Kr. Äfven i Babylonien, Persien och Syrien stod trädgårdsanläggningskonsten ganska högt, och ett ofta omtaladt exempel härpå utgör "Semiramis' hängande trädgårdar" i Babylon, anlagda på väldiga terrasser invid floden Eufrat. Af större betydelse för utbildningen af trädgårdsanläggningskonst i modern mening äro anläggningarna vid grekiska tempel och förnäma privatbostäder och ännu mera de trädgårdstyper, som utbildades i Italien under Roms stormaktstid, likvisst efter grekiskt föredöme. Man har en ganska noggrann kännedom om de romerska trädgårdarna dels af de detaljerade beskrifningar, som Plinius d. y. m. fl. efterlämnat, dels genom utgräfningar af äldre byggnadsverk, t. ex. i Pompeji samt i kejsar Hadrianus' villa vid Tivoli. De romerska trädgårdsanläggningarna anslöto sig på det allra närmaste till arkitekturen i boningshuset och voro anlagda i strängt geometrisk stil med öppna blomsterparterrer framför hufvudbyggnaden och, med riklig användning af buxbom, cypress och andra ständigt gröna buskar och träd, klippta i regelbundna figurer eller använda som häckar i arkitektoniskt syfte. Statyer och andra skulpturer användes i stort antal till att utsmycka romarnas trädgårdar, och vid de utgräfningar, som företagits under de sista århundradena, har man funnit massor af sådana. Då de romerska villorna ofta med afsikt förlades till kuperad mark, blef det nödvändigt att anlägga terrasser med tillhörande murar och trappor. Man höll i regel mycket på att få en så vacker utsikt som möjligt, och boningshuset förlades därför vanligen på den öfversta terrassen. -- En annan typ visar de trädgårdar, som anlades vid de romerska privathusen inom städerna, de s. k. portik- eller peristylträdgårdarna. En sådan liten anläggning utgjordes närmast af hvad man skulle kalla en gårdsplantering, omgifven på ena sidan af boningshuset och på de öfriga sidorna af en pelarhall eller flyglar. I denna lilla trädgård funnos blomsterrabatter, små trädgrupper, skulpturer, vattenkonster o. s. v., och gångarna begränsades af låga, klippta buxbomshäckar. Många trädgårdar af detta slag ha återfunnits i Pompeji (se d. o., fig. 4). -- Den