Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trädgårdskonst, Trädgårdsanläggningskonst, Trädgårdsarkitektur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
Trädgårdskonst
140
stilen öfverfördes till England och Tyskland och
snart nog äfven till det öfriga Europa. Sålunda
märkas: Nymphenburg vid Mimenen, Schönbrunn vid Wien,
Sanssouci vid Potsdam (se d. o.) och biskopsträdgården
i Wurzburg. Till Sverige infördes den franska
trädgårdsstilen hufvudsakligen af N. Tessin d. y., som
starkt påverkats af Lenotre. Det förnämsta exemplet
här i landet på denna trädgårdsstil är Drottningholm
(se d. o.), hvars park anlades af Tessin i slutet
af 1600-talet. Andra vackra franska anläggningar
voro de vid Ekolsund, Stafsund, Karlberg, Sturefors
(se d. o.), Sandemar (se d. o., fig. 2), Steninge
(se d. o.) och Lindholmen (se d. o. 3 med fig.),
trädgården i Tessinska palatset i Stockholm ej att
förglömma. De flesta af barocktidens stora svenska
trädgårdar finnas af bildade i "Suecise-verket"
(se d. o.). - Som motsats till den regelbundna
franska stilen uppstod i England den s. k. engelska
1. naturliga trädgårdsanläggningsstilen (äfven
kallad iandskapsstilen). Filosofer och skalder,
sådana som F. R. Bacon, Addison, Pope m. fl.,
gisslade det konstlade i sin tids trädgårdsstil
och prisade det pittoreska i naturen som förebild
för trädgårdsanläggningar. Målaren W. Kent (se
d. o.) började anlägga s. k. landskapsträdgårdar
med målerisk effekt. Han efterföljdes af en mängd
trädgårdsanläg-gare, bland hvilka L. Brown kanske
är den mest kände, ehuru ingalunda den snillrikaste
(se fig. 7). En framstående trädgårdsanläggare var
H. Repton, som verkade i slutet af 1700- och början
af 1800-talet. Arkitekten W. Chambers (se d. o.), som
under en resa till yttersta östern gjort bekantskap
med den kinesiska trädgårdsanläggningskonsten,
upptog ur denna åtskilliga motiv, som blefvo ytterst
populära, ehuru de ej sällan användes ända till
öfverdrift. Den naturliga träd^årdsstilen slog
igenom under senare delen af 1700-talet och blef
snart så allenahärskande, att man ej endast använde
den vid nyanläggningar, utan äfven raserade gamla
ärevördiga trädgårdar i renässans- och barockstil
för att bereda plats för anläggningar i sitt
slag lika konstlade som de gamla, ehuru de med
sina små kullar, dalsänkor och slingrande bäckar
med höghvälfda broar sökte ge bilden af naturliga
landskap. Ja, man planterade t. o. m. in döda träd,
för att anläggningarna skulle se så naturliga ut som
möjligt. Denna trädgårdsstil utmärkes i sin bästa
form därigenom, att den söker genom ändamålsenlig
plantering och vård få växtmaterialet att utveckla
sin naturliga skönhet. Räta linjer undvikas, vägar
framdragas i mjuka bukter, motiverade af markens
ojämnheter eller planteringar, långa och vackra
utsiktslinjer efter-sträfvas. Stor vikt lägges på
omväxling af ljus och skugga, och starka . kontraster
få framträda i växtgruppernas form och färg. Man
nöjer sig ej med att behandla det område, som
egentligen tillhör trädgård och park, utan söker äfven
af-hjälpa bristfälligheter i den omgifvande naturen
(naturförsköningskonst, se fig. 10), man öppnar
vackra utsikter, borttar vanställande inhägnader
eller andra alltför tydliga spår efter människors
ingripande o. s. v. - I Frankrike blef J. J. Rousseau
en förkämpe för den naturliga trädgårdsstilen, som
han kraftigt idealiserade. Därmed kom
den "sentimentala" riktningen i trädgårdskonsten på
modet. Ett exempel på tidens smak är trädgårdsbyn
vid Lilla Trianon, anlagd för Marie-Antoinette
1774. I Frankrike blef denna stämning dock af kort
varaktighet, i Tyskland däremot slog den fullständigt
igenom, införd af C. , Hirschfeld i Kiel. Själfva
Goethe anlade i Weimar en slottspark med slingrande
gångar, eremithyddor, klocktorn, konstgjorda ruiner,
tempel, små kullar och ängar (fig. 9) Till Sverige
inkom den engelska trädgårdsstilen med F. M. Piper,
som anlade Haga slottspark vid Stockholm, engelska
parken vid Drottningholm och parken vid Forsmarks
bruk i Uppland (fig. 8). I England hade smaken för
italiensk arkitektur kommit på modet under början af
1800-talet, och i samband därmed började man äfven
anlägga trädgårdar i italiensk stil. Dessa blefvo så
mycket mera uppmärksammade, som de beredde utmärkt
tillfälle till odling af vissa högt uppskattade
växter. Ett rent botaniskt intresse hade gjort,
att man från varmare länder infört ett stort antal
blomsterväxter, såsom
Fig. 11. Trädgård i tysk stil. (Efter
Daniel Muller, "Trädgårdsskötsel", III, 3:e
uppl. 1888.)
fuchsior, pelargonier, hortensior, calceolaria,
och dessa fingo nu ej blott pryda växthusen, utan
äfven blomstergrupper på parterrer efter italienskt
mönster. Snart började man också pryda trädgårdarna
med tapetgrupper (se d. o.) i stor ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
