185 Träskonäbben-Träslöf 186 Den första vetenskapliga beskrifningen af träskfolket utgafs 1916 af grefve E. von Rosen i "Träskfolket. Svenska Rhodesia-Kongo-expeditionens etnografiska forskningsresultat". En populär skildring af träskfolket ingår i samme författares arbete "Från Kap till Alexandria" (1912 ;3:e uppl. 1919). Det fysisk-antropologiska material, som hop-bragts från batwa, är bearbetadt af G. Backman i 3:e kapitlet "Träskfolket", och en för kännedomen om träskfolkets vegetabiliska födoämnen viktig redogörelse har utarbetats af R. E. Fries i "Wissen-schaftliche ergebnisse der Schwedischen Rhodesia-Kongo-expedition 1911-1912 unter leitung von Eric Graf von Rosen. Band I. Botanische unter-suchungen" (1916j. Utom det här skildrade träskfolket vid Bang-veolo finnas eller ha funnits folkstammar i olika delar af världen, som uppfört sina bostäder i träsk och som därför kunna kallas träskfolk. Äfven i Sverige, särskildt i den södra delen, ha under stenåldern på flera håll funnits folk, som i mångt och mycket fört ett lefnadssätt, liknande träsk-folkets vid Bangveolo. (Se K. Stjerna, "Före häll-kisttiden. Antikvarisk tidskr. för Sverige. Del. 19, n:r 2".) 0. Frödin hax under de senaste tio åren företagit synnerligen märkliga och gifvande utgräf-ningar af lämningar från ett träskfolk, som bott i sumpmarken nära Alvastra. Detta folk uppförde sina bostäder på ett underlag af liggande timmer, från hvilket en smal spång ledde till den fasta stranden. (Se 0. Frödin, "En svensk pålbyggnad från stenåldern" i "Fornvännen" 1910; tysk öfv. i "Mannus", 1910, och B. Schnittger, "Mossfynd från stenåldern vid Alvastra" i "Meddelanden från Östergötlands fornminnesförening" 1908.) Man har äfven på annat håll i Östergötland funnit spår af ett, troligen i sumpmarker lefvande, stenåldersfolk. (Se T. J. Arne, "Ett fynd från den äldre stenåldern i Östergötland", i "Ymer" 1905.) I Bare mosse nära Svalöf ha R. Sernander och 0. Almgren undersökt lämningar efter ett träskfolk, hvilket uppfört sina hyddor på flottar. De öfversta delarna af kulturlagret i Bare mosse beteckna emellertid troligen ett skede, då folket på grund af träskets igenväxning ej mer hade öppet vatten åt sina flottar, utan måste lefva ungefär som träskfolket vid Bangveolo. (Se R. Sernander, "Om Ancylus-tidens människa och tallperioden i södra Skandinavien" i "Geol. för:s i Sthlm förhandl.", bd 30, 1908.) Äfven i Maglemose på Själland och på flera andra liknande lokaler i Sverige och Danmark ha träskfolk lefvat under stenåldern. (Se G. Sarauw, "En stenålders boplads i Maglemose ved Mullerup", i "Aarböger", 1903; tysk öfv. i "Praehistorische zeitschrift", 1911.) - I Amerika och Asien förekommer det ännu, att infödingarna för att skydda sig mot öfverfall af fiender eller rofdjur bygga sig hyddor på pålar eller flottar i kärr, floder och sjöar (se Pålbyggnader), och i Afrika finnas utom Bangveolo-batwa några stammar, som mer eller mindre kunna göra skäl för namnet träskfolk. Bland dessa må nämnas den vid Albert Edwardsjöns södra strand lefvande wa-kingwastammen (se Adolf-Fredrik, hertig af Mecklenburg, "Ins innerste Airika", 1909) samt de rhodesiska stammarna Lukanga-awatwa och waun-ga. (Se C. Shekleton, "The inhabitants of the Utwa or Great Lukanga Svamp" i "Proceedings of the Rhodesia scientific association", bd VII, 1908, samt J. M. Moubray, "The upper Kafue and Lusenfwa rivers, North-West Rhodesia" i "The Geographical journal", bd 34.) Waunga besöktes för första gången af en svenskfödd tjänsteman i rhodesisk tjänst, M. Leijer, och har sedan besökts och beskrifvits af Fr. H. Melland i "Geographical journal" (bd 38). Med afseende på lefnadssättet är det en högst väsentlig skillnad mellan Bangveolo-batwa och de hittills kända, europeiska träskfolken från stenåldern. De förra tillbringa nämligen hela sitt lif ute i träsket och gå endast undantagsvis upp på fast mark. Bangveoloträsket lämnar sina bebyggare så godt som allt, hvad de behöfva för sitt uppehälle. I de väldiga sumpmarkerna lefva, som nämnts, stora hjordar af antilo-per, fisk finnes till öfverflöd i laguner och kanaler och likaså vilda, matnyttiga växter. Träskområdena äro så stora, att äfven en ganska talrik stam kan i dem finna sitt uppehälle. De stenåldersfolk däremot, som uppfört sina hyddor i träsket vid Alvastra eller i Bare och Magle mossar, ha betraktat sin by i sumpmarken eller träsket blott som en naturlig fästning, där de voro bättre skyddade än på fast mark. En stor del af sitt dagliga lif tillbragte de nog på land, där de genom jakt och andra näringskällor skaffade sig föda. Deras hyddor lågo ej heller som Bangveolo-träskfolkets ofta mycket långt från den fasta stranden, utan helt nära denna, ja träskbyn var ibland förbunden med land med en spång af trädstammar, hvilket tyder på, att förbindelsen med land var mycket liflig. Äfven öfriga kända träskfolk med undantag för de Bangveolo-batwa närstående Lukanga-awatwa tillbringa en mycket stor del af sitt lif på fast mark. Därför intaga träskfolken vid Bangveolo och Lukanga en särställning bland öfriga träskbor. Att döma af ett meddelande om förhållandena i norra Rhodesia, som lämnats af administratorn af detta område, L. A. Wallace, har Bangveoloträskets forna inbyggare nu till stor del of ver gett sina gamla hem för att byee^a och bo på fast mark. E. v. R. Träskonäbben, zool., ett namn på Balceniceps rex (se d. o.). Jfr Hägrar, sp. 85. Träskor, dels skor i sin helhet af trä, dels tofflor med endast botten af trä, tillverkas i Sverige hufvudsakligen i södra delen af landet både som hemslöjd och vid fabriker. De senares antal 1905 var 22 med 241 arbetare och ett tillverkningsvärde af 641,923 kr. Som material används helst al, men äfven björk och furu. H. J. Dft. Träskruf, maskinb. Se Skruf, sp. 1216. Träskulptur. Se Träsnideri. Träsko. 1. T. S t o r ö, ö i Stockholms skärgård, Yärmdö socken, omkr. 5 km. n. v. om Möja. ön är något öfver 2 km. lång och l km. bred. Några gårdar ligga på densamma. - 2. En något mindre, äfvenledes bebyggd ö i Värmdö socken, omkr. 5 km. v. om T. Storö. - 3. Bebodd ö i Stockholms skärgård, Möja socken, vid Kanholms-fjärdens norra ända. 1-3. N. H-m. Träsliperi, fabrik, där slipad trämassa tillverkas. Se Papper, sp. 1497, och Trämassa. Fmn. Träslöf, socken i Hallands län, Himle härad. 2,898 har. 1,988 inv. (1918). T. utgör ett pastorat i Göteborgs stift, Yarbergs kontrakt.