Träsnidare. Se Träsnideri. Träsnideri, Träskulptur (ty. holzschnitzerei, eng. woodcarving), konsten att i trä utföra plastiska arbeten (friskulptur och reliefer). Se Bildhuggarkonst, Bildsnideri och Svensk konst, sp. 1085, samt litteraturförteckning i sistnämnda art., sp. 1096. Om norskt träsnideri se L. Dietrichson, "Den norske træskjærerkunst" (1878). - Träsnidare, person, som utöfvar denna konst, träskulptör; äfven trägravör, xylograf (se Träsnittskonst). (G—g N.) Träsnitt (ty. holzschnitt, eng. woodcut, woodengraving), grafiskt blad. tryckt från i trä skuren form. Se Träsnittskonst. Träsnittsförening, sammanslutning af träsnitts-konstnärer. En sådan bildades i Sverige 1912 under namnet Föreningen originalträsnitt, omfattande 12 medlemmar. Likartade sammanslutningar äro bl. a. i Italien Corporazione italiana degli xilografia och i Frankrike Société de la gravure sur bois originale. Träsnittskonst (ty. holzschneidekunst, eng. wood-cutting) 1. X y l o g r a f i (af grek. xy'lon, trä, och gra'jein, inrista), den äldsta och folkligaste bland de grafiska konsterna, af hvilka den jämte besläktade gravyrmetoder bildar första gruppen. Bilderna utföras på skifvor ai hårda och täta träslag, såsom päron, björk, bok, lönn m. fl., skurna längdledes ("längdträ"), eller ock på plattor, sammanfogade mosaikarta dt af buxbom eller päronträ, skuret i tvärriktningen ("ändträ"). På den noggrant planslipade trä-plattan, "stocken", anbringas teckningen i bakvänd form. Den tecknas därvid antingen direkt, i hvilket fall ytan vanligen först preparerats med något ämne för att hindra tuschen eller färgen att sprida sig (förr plägade man därtill använda en blandning af finrifven krita och lim), eller ock öfverföres teckningen till stocken medelst kalkering, hvarvid olika förfaringssätt tillämpas. Äfven brukas att på stocken uppklistra bilden, som i så fall tecknats eller målats på ett mycket tunt papper (se nedan om japanska träsnittets teknik). Under senare hälften af 1800-talet började man verkställa teckningens öfverföring till stocken på fotografisk väg, fotoxylografi. Förfaringssättet var ungefär detsamma som vid vanlig fotografering, men för att få den slutliga bilden negativ anbragtes plåten i kameran bakvänd. Kopieringen skedde därefter direkt på stocken, som medelst preparering gjorts ljuskänslig. När bilden blifvit öfverförd på stocken, vidtar träsnidarens, xylografens, arbete. Hans uppgift är att på stoc- Fig. 1. Äldre träsnidarknif med sitt klufna skaft. kens yta skära bort alla delar, som ej beröras af teckningen, så att denna till slut ensam kvarstår reliefartad med upphöjda linjer och punkter. Han betjänar sig därvid vanligen af ett knifliknande verktyg eller ock af små håljärn eller mejslar. De medeltida träsnidarna, "formskärarna", begagnade ett stycke urfjäderstål, som i ändan al-slipats snedt sålunda, att eggen bildade spetsig vinkel mot ena långsidan. Denna knif var försedd med ett smalt skaft och fördes under arbetet som Fig. 2. Der holzschneider, träsnitt af Jost Amman (1539-91). en penna (se fig. l och jfr fig. 2, Jost Ammans träsnitt "Der holzschneider"). Med tiden, allteftersom tekniken utvecklades, kommo flera nya, mora ändamålsenliga kniftyper till användning. En särskild träsnittsteknik, trästicket (ty. holzstich), uppfanns i slutet af 1700-talet af Fig. 3. Träsnitt ur Th. Bewicks "British birds". engelsmannen Th. Bewick (se denne). Han kom nämligen på idén att på trästocken tillämpa samma teknik, som brukades vid kopparsticket. Genom att tillverka stockarna af ändträ utaf hårda träslag, såsom buxbom eller päronträ, erhöll han ett